Kate Bush – Wuthering Heights

Artist: Kate Bush

Låt: Wuthering Heights

Album: The Kick Inside

År: 1978

Lyssna här: Kate Bush- Wuthering Heights

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Leave a comment

Come Inside.

Ja herregud, jag säger då det. Det krävs en liten håla som Vellinge för att inse att man mår ganska så jäkla bra  i huvudet ändå. Vad är det med er skåningar egentligen? Klippan, Vellinge och Sjöbo. Det är som man drömmer alltså. Efterblivna grisbönder som står och motar invandrare i grind med högaffeln i högsta hugg. ” Haur skauu vi inte hauuu nauun Kiibabbb, hauur ätur vi spettekauka” Men gör det då era as. Det blir kul att se när jag får igenom mitt förslag om att sälja Skåne till högstbjudande, då ligger ni illa till. Hoppas Island nappar. De har ju numera inget McDonalds och jag tror inte att de blodtöstiga öborna skulle ha något emot att sätta tänderna i en fet gammal isterbuk, uppfödd på råa små kultingar dränkta i gräddsås, istället för i en Big Mac. Om nu islänningar äter människor. Det vet jag inte riktigt. Men även om de skulle göra det så skulle jag välkomna dem hit med öppna armar. Så fungerar människor med normala hjärnor nämligen. Man tar hand om varandra. Islands sak är vår. Nu kom jag lite off topic här märker jag. Tillbaka till sakfrågan- Skärp er för fan skåningar.

Nu ska jag se på Byggfuskarna och ännu en gång hålla tummarna för att min far inte dyker upp i bild med skelande ögon och öppen gylf. Det vore aningen pinsamt. Men han är nog för smart. De fuskbyggen han gjort kommer inte att rasa ihop förrän han har stämplat ut för gott och då kommer all skuld att läggas på hans son. Det blir ju härligt det med. Bra farsan. Skojare där.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | 2 Comments

House Of Pain- Top O´The Mornin´To Ya

Artist: House Of Pain

Låt: Top O´The Mornin´To Ya

Album: House Of Pain

År: 1992

Lyssna här: House Of Pain- Top Of The Morning To Ya

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Leave a comment

I Get Around.

Kanske borde jag ha sökt till Konstfacks sommarutbildning istället. Se bara på hur jag låtit penseln förföra papperet inne i min dator. Sexigt dansat över dess nakna blad och låtit färga dessa röda av åtrå. Först och främst har jag börjat med att måla Sveriges genom tiderna fulaste rondell, den som är belägen i min hemstad Härnösand, med tillhörande vägbana, komplett med gröna, röda och blå bilar. Runt den röda, fula klumpen i mitten har jag målat grönt gräs, detta för att påminna oss alla om att det är vår i luften. Som vi har längtat va? Himlen hann jag inte få dit, men låt oss anta att den är blå. På den flyger fåglar av alla dess slag, kanske har en flugsnapparfamilj kommit tillbaka från sin vintercharter i Marocko? Bredvid rondellen, på vänster sida, står även Sveriges första rondellpenis. Stor, stolt, hårig och tapper. Som ett monument över det fria ordet och den onödiga marknadsföringen.

Asalama Leikum. Sov gott.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

A Man Needs A Maid.

Och då tänker jag inte på det där fåniga RUT- avdraget. Man måste väl för fan kunna ta sopen själv och lyfta på mattan och sopa in allt grus där själv? Så mycket tid tar det faktiskt inte och man känner sig faktiskt ganska nöjd med sig själv också när det väl är gjort. Dessutom är det ganska typiskt att döpa det just till Rut också, alltid ska den stackars kvinnan utsättas för dessa trakasserier från de borgliga asen. Hade det hetat Åke eller Per-avdrag, då hade det minsann varit annat ljud i skällan. På vilket sätt vet jag dock inte. Det kan väl ni fundera lite kring och sedan återkomma?

Det jag menar är att jag behöver någon som säger till mig vad jag ska göra. Lämpligen en kvinna eftersom jag faktiskt skjuter åt det hållet. Men kvinnor är bra på det där. Och jag behöver det för att fortfarande få känna av min anarkistiska ådra. Som ni alla vet så gillar jag att i smyg sticka mitt långfinger rakt mot övermakten då och då. Det får mig att känna mig levande. Det får mitt blod att koka. Tyvärr händer det inte alltför ofta nuförtiden att jag vinklar ut min lilla makaron och ställer mig och kissar i valfri snödriva som ett hån mot polisen. Däremot har jag på ett ytterst tonårsmässigt sätt börjat trotsa Paddans många budord. Säger hon att jag ska fälla upp ringen så struntar jag helt rebelliskt i det och låtsas som att jag inte hörde. Påpekar hon att jag luktar gubbe i armhålan så tar jag hennes näpna lilla nuna och trycker rakt i min dödskallegrotta tills hon kräks. Vill hon att jag ska diska så gör jag det. Med min tunga. Det är de här små sakerna som får mig att gå omkring och sjunga att jag är en anarkist, en antikrist och kräver anarki i Storbritannien. Man lever bara en gång och inga förbannade regler ska få stoppa mig från att fullt ut leva mitt liv. Dessa små saker plus att jag alltid har en flaska whiskey gömd i vattenlåset på toaletten får mig att känna att jag dansar lambada längst ute på livets knivegg.

I övrigt har jag även sökt en kurs i sommar. En som handlar om kreativt skrivande. Det blir härligt det. Få åka ut på landet med andra efterblivna sommarelever och bygga barkbåtar, hoppa hage, segla och pillra på varandra i stugorna på kvällarna. Jag längtar verkligen. Hoppas jag kommer in bara. Då kan jag äntligen börja ljuga ihop intressanta saker om mig själv som kommer att göra min dagbok till en bästsäljare i klass med Anne Franks den dagen jag dör. Nä, men skämt åsido. Det krävs en proper utbildning nu när jag blivit vald till ständig sekreterare på våra personalmöten. En sådan chans kan man bara inte blaja bort genom att hålla på med en massa trams.

Nu ska jag sova. Det ska jobbas imorgon.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

The Sisters of Mercy – Some Kind of Stranger

Artist: The Sisters of Mercy

Låt: Some Kind of Stranger

Album: First and Last and Always

År: 1985

Lyssna här: The Sisters of Mercy – Some Kind of Stranger

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

Shake That Booty.

För exakt ett år sedan nådde min kropp sin peak. Fram till dess hade jag nämligen lagt ner en hel del tid på en mängd olika träningsformer. Mycket på grund av att jag helt enkelt saknade ett liv. Allt jag gjorde var att jobba och träna. Förutom det obligatoriska inmundigandet av en helvetes massa mängder ren sprit förstås. Men tack vare all denna träning så såg min kropp med tidigare mått mätt, ganska så bra ut.

Bröstpartiet såg ut att vara stulet direkt från en staty från antikens Grekland. Bicepsen såg ut att vara huggna direkt ur en ungbjörk medan deras baksida och yngre bror Triceps såg ut att just mottagit en hård spark av en häst. Med väldigt god vilja och rätt ljus i rummet kunde man även urskilja ett par magrutor på min mage. Ryggtavlan påminde om Berlinmuren, med en massa tegel som stod ut som stora, hårda små klossar. Dessutom var mitt hår ännu inte färgat utav ålderdomens fula pensel. Jag var på topp helt klart. Benen undrar ni? Dessa sket jag helt i, precis som man bör. Istället gick jag omkring i ett par stora gabardinbyxor i batikfärg. Dessa fyllde helt klart sin funktion som förkläde för de taniga små fågelbenen jag drog omkring med. Men, stark var jag. Som en schimpansunge.

Nu? Inte så mycket. Jag har blivit ännu fetare sedan mitt förra inlägg där jag lovade att jag skulle bli smal och smärt igen. Det får en att sitta här och skriva sentimentala inlägg om tiden som flytt. Hade jag varit mer gay än vad jag är så hade jag även lagt ut en actionbild från en häftig bicepscurl. Men nu är det alltså värre än någonsin. Detta beror på att jag helt enkelt inte orkar längre. Jag orkar inte träna. Jag orkar inte promenera. Jag orkar inte äta nyttigt. Det här medför ju som ni kanske räknat ut också en hel del problem. När jag planerar att att bedriva otukt med mig själv så är det inte längre Brad Pitt som jag ligger och leker med. Nej, numera är det Peter Harrysson, nyss hemkommen från ett jackpotdrag på världens största semla-lotteri som ligger naken och kvider i sängen.
- Mata mig. Föd mig. Jag är så huuungrig. Smöööör.
Det är ohållbart helt klart. Alltså kan jag inte göra smutsiga saker med mig själv längre heller. En sysselsättning  jag tidigare vikt ungefär 68% av min vakna tid åt hittills. 68% som nu ska fyllas av någonting annat. Som jag förmodligen inte heller kommer att orka med. Det enda som jag nu kan se rädda min bukfetma är att jag skulle bli längre och på så sätt släta ut skinnet. Något som endast är möjligt genom att operera mina skadade ben. Lyckas jag få bukt med min hjulbenthet så skulle jag förmodligen kunna vara 2 meter lång.

Jaja. Typiska I-lands problem. Jag är fet och kort. Hellre det än… död? Värt att fundera på. Jag har iallafall inte håriga handflator längre. Alltid något.

Hejdå.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

The Stooges – I Wanna Be Your Dog

Artist: The Stooges

Låt: I Wanna Be Your Dog

Album: The Stooges

År: 1969

Lyssna här: The Stooges- I Wanna Be Your dog

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Leave a comment

Fireside – All You Had

Artist: Fireside

Låt: All You Had

Album: Get Shot

År: 2003

Lyssna här: Fireside- All You Had

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged , | Leave a comment

The Call Up.

De 13 raka jobbdagarna utökades alldeles nyss med ytterligare två. De ringde nämligen från kontoret och bönade och bad om hjälp. Tydligen var min expertis ovärderlig i detta delikata fall. Hela världen skulla braka samman om inte jag kunde komma och hjälpa till. Dr House, sa de, Dr House, rädda oss ut ur denna knipa. Nåja. Det var en jävel som blivit sjuk och jag hade helt enkelt inte hjärta nog att säga nej när de närmade sig mitt namn långt därnere på listan över tänkbara ersättare. Men gudarna ska veta att jag försökte. Först sa jag att jag befann mig i Uppsala av någon väldigt oklar anledning. Gubben på andra sidan luren lyckades dock tränga in mig i ett hörn och tigga och be mig att ta ett tåg hem därifrån. Då sa jag att jag var lite snuvig, hostade högt i telefonen och snöt mig i skjortärmen. Detta tyckte han dock inte var något märkvärdigt. Alla är lite sjuka nuförtiden sa fanskapet och fortsatte med att nämna att hon som jag skulle ersätta minsann led av magsjuka. Som om det skulle vara något speciellt med det? Det är för fan bara skönt ju. Hon behöver det säkert också, tjock som hon garanterat är.

Men hur jag än vred och vände på mitt sjukdomstillstånd, var jag befann mig och hur ogärna jag faktiskt vill jobba så var han där och synade mina bluffar. Så nu sitter jag här på mitt virtuella tåg på väg hem från Uppsala och svär i högan sky. Mina bänkgrannar ser allt annat än lyckliga ut, inbillar jag mig. Det kan de gott ha, skrikande barn som luktar skit bör man inte ha med sig på ett tåg. Virtuellt eller inte.

Ja, då börjar det väl bli dags för mig att ta på matchansiktet och gå och jobba då. Vad fan skulle jag annars göra förresten? Supa mig full och se den avgörande hockeymatchen mellan Luleå och Timrå? Faaaaan.

Fan.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

Turbonegro – Prince Of The Rodeo

Artist: Turbonegro

Låt: Prince Of The Rodeo

Album: Apocalypse Dudes

År: 1998

Lyssna här: Turbonegro- Prince Of The Rodeo

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

Never Mind the Bullocks

Som Håkan det lilla ludret förklarade, så är jag mitt i en flytt och har således varken tid, internet eller tillgång till den magiska nyckel som krävs för att träda in i den ihåliga eken på den hemliga platsen där jag kan koncentrera mig. Men det gör inget för att livet och Cramp rullar på ändå och eftersom Håkan kom rätt billigt undan vid sitt lägenhetsinköp, enligt egen utsago, så kommer vi fortsätta att annonsera i dagstidningar i vår jakt på världserövring. Sidan tre i landets alla stora tidningar kommer ni hitta vår nya kampanj. Smakprov följer:

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in By the way | Tagged | Leave a comment

John Fogerty – Rock´n Roll Girls

Artist: John Fogerty

Låt: Rock´n Roll Girls

Album: Centerfield

År: 1984

Lyssna här: John Fogerty – Rock´n Roll Girl

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

Truckdriving S.O.B

Idag var jag ute på Strandvägen och promenerade. Det var mycket intressant att äntligen få se vad det är för gata som får Monopolgubben att skjuta i byxorna. Dessutom hade jag långtgående planer på att knacka lite dörr och fräckt fråga folk ifall de hade lust att på rak arm byta lägenhet. Den som vågar vinner, så säger alltid mor min. Innan hon sätter sig inne i sin lilla skrubb och gungar fram och tillbaka och ber folk att driva ut den onde anden som bosatt sig i hennes klent byggda kropp.

Skitsamma. Jag kom inte så långt som till dörrknackningen. För när jag gick där på gatan och gjorde hoppsasteg och sjöng att det minsann var jag som var Pippi Långstrump i godan ro så upptäckte jag en stor vattenpöl lite längre fram. Hur ska detta gå? Denna bör jag undvika. Exakt så tänkte jag innan jag försiktigt började närma mig pölen. Sneddandes och på tå snirklade jag mig fram. Pölen var, precis som jag misstänkt, väldigt stor och dessutom väldigt brun och äcklig. Jag tyckte mig dessutom se en fet krokodil ligga i mitten av den, gnagandes på en rollator som en oförsiktig pensionär tidigare haft i sin ägo innan hon trillade rakt när i träsket. Detta skulle inte hända mig dock.

Plötsligt så kom det dock en lastbil från motsatt håll. Jag, van från körkortsutbildningen, uppskattade att vår mötespunkt skulle ske exakt vid pölens mitt. Detta måste också min medtrafikant ha förutspått, för han började gasa på för allt han var värd. Så trevligt och vilken gentleman, hann jag tänka, den snälla farbrorn gasar så att han ska hinna före mig till pölen och kliva ur sin tradare och lägga sin jacka så att jag kan passera pölen utan att bli våt om mockasinerna. Så blev det dock inte. Istället väntade han en smula och lät mig komma till det bruna vattenbrynet innan han gav full gas på sin 24 meter långa kukförlängare och girade den rakt i pölen så att det skvätte över hela min lekamen. Sedan honkade han sitt horn och fick genast tillbaka fler uppskattande tutningar från likasinnade motorburna män. Jag själv hann knappt reagera, inte ett ord fick jag fram. När jag försökte sträcka mitt längsta finger i riktning mot hans bakvagn så sträckte jag istället mitt pekfinger rakt upp i luften i gest som jag inte alls vet vad det betyder. Blöt, förödmjukad och kall. Inte ens ett hederligt gammalt fuckfinger klarade jag av att ge den förbannade amfetaminstinna bondlurken som körde. Förjävligt. Istället fick jag se honom ratta sin polska personvagn rakt mot horisonten. Med sin ena hand gnidandes på växelspaken och den andra ivrigt hamrades på den andra spaken.

Bättre dagar kan man ha. Men jag är numera torr och vid ganska gott mod trots allt. Nu ska jag kolla på text tv. Det är sjukt kul det.

Hejdå.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

Mogwai – I’m Jim Morrison, I’m Dead

Artist: Mogwai

Låt: I’m Jim Morrison, I’m Dead

Album: The Hawk Is Howling

År: 2008

Lyssna här: Mogwai – I’m Jim Morrison, I’m Dead

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

Hall & Oates – You Make my Dreams

Artist: Hall & Oates

Låt: You Make my Dreams

Album: Voices

År: 1980

Lyssna här: Hall & Oates – You Make my Dreams

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | 1 Comment

Get Busy.

Ja, uppdateringarna här på sidan inträffar just nu i samma takt som det kommer fram coola artister från Schweiz. Det finns dock fullt godtagbara förklaringar till det. Jag själv har hamnat i en intensiv jobbperiod där jag kommer att slita ont i 13 dagar i sträck. På den fjortonde har jag tänkt skapa ett nytt sorts bränsle som ska revolutionera bilbranschen, alternativt ska jag bara sova eller ligga och pillra på mig själv. Detta har jag ännu inte bestämt och ber att få återkomma i ärendet på Lördag då denna stora dag infaller. Men jobb är jobb för fan och efter de här 13 dagarna så räknar jag kallt med att kunna hämta ut runt tusen svenska kronor. Rent. Då jävlar tar jag över världen.

Skoglund, han står i detta nu och svänger sin långa kropp till tonerna av Eurythmics och packar upp saker till sin nya lägenhet. Det kommer att ta tid, misstänker jag, då han enligt egen uppgift just nu innehar världens största samling av Flamingos av olika material och storlekar. Lägg där till att han tidigare samlat på frimärken, porslinstallrikar med bilder av kungafamiljen på, samt även innehar sin ärvda kollektion av glaskukar och ni förstår att han har en hel del att stå i den närmaste tiden.

Gustav vet jag inte riktigt vad han gör. Sist jag hörde från honom var han i full fart med att spela in en skiva med egenkomponerade val och sälljud i sitt badkar. Den skulle få honom att slappna av kring pokerbordet och inte bli så förbannat röd i ansiktet varje gång han lyckas få in ett tvåpar.

Vi är alltså upptagna. Det får ni helt enkelt acceptera. Får ni abstinens kan ni helt enkelt läsa igenom gamla texter eller börja lyssna på låtarna vi lägger ut. Det har ni nämligen fuskat som fan med. Det kan vi nämligen se på en slags sida som ligger bakom den som ni ser på något magiskt sätt. Vi kan se allt där. Allt.

Nu ska jag sova. Imorgon jobbar jag från 8 på morgonen till 10 på kvällen.  Och ja, ni får tycka lite synd om mig, annars hade jag inte skrivit det. Hejdå.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

Vapnet – Thoméegränd

Artist: Vapnet

Låt: Thoméegränd

Album: Jag Vet Hur Man Väntar

År: 2006

Lyssna här: Vapnet- Thoméegränd

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Leave a comment

Women.

Grattis alla ni lömska fruntimmer som idag tydligen ska firas. För att hylla ert kön kommer jag de närmaste 365 dagarna att diska och städa. Precis som vanligt alltså. Eventuellt ska jag försöka hinna med att tvätta och laga mat och vara en ömsint älskare också. Och tyst sitta hemma medan ni är ute och super som djur med era kamrater. Ja, så får det bli. Ännu än gång, grattis. Speciellt riktat till två kvinnor som betyder väldigt mycket för mig. Min mor, för utan henne hade jag, om jag förstått saken rätt, bara haft 50% chans att födas. Och så till Paddan, utan henne hade jag varit singel. Så, grattis till er båda som har förmånen att känna en sådan karlakarl som mig.

Nämen allvarligt nu. Ha en bra födelsedag tjejer.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | 2 Comments

The Sweet Serenades – On My Way

Artist: The Sweet Serenades

Låt: On My Way

Album: Balcony Cigaretts

År: 2009

Lyssna här: The Sweet Serenades – On My Way

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | 2 Comments

I Fäders Spår För Framtids Segrar.

Jag gillar inte skidåkare. De känns på tok för hurtiga och välmående för att jag ska gå igång. Detta trots att min far och min salige morfar var stolta utövare av sporten. Men jag gillar dem helt enkelt inte. Folk som isolerar sig från omvärlden av rädsla för att få lite snor på sig vinner ingen kärlek eller respekt från mig. Dessutom har de manliga utövarna för tighta kläder som får mig att känna mig mycket förvirrad på ett icke önskvärt sätt. Dessa kläder, och den intensiva stakningen med för den delen, kan man gott spara till efterfesten en söndagkväll på Patricia när man ligger mellan två stycken mustaschprydda, manliga bekanta.

Men trots detta satt jag idag och såg på Vasa-loppet på tv. Främst därför att just detta var vad man ville se på jobbet och att jag därför var tvungen att låtsas vara intresserad. Men, det var faktiskt ganska kul, det måste jag medge. Iallafall när det handlade om elitåkarna. Spännande och faschinerande att se hur man kan åka i nio mil och få stryk med en tånagels längd. Och ändå hålla god min i intervjun efteråt. Det var väldigt uppskattat av mig. Heder också åt vinnaren Jörgen Brink, som man annars mest minns ifrån när han sakta promenerade likt en söndagshandlande ungkarl uppför en backe i en stafett för några år sedan. Kul för honom.

Några som jag inte hyser någon som helst respekt för var de andra som åkte. Vad fan är det för mening att stå och trängas med 1 miljon andra? Är det inte bättre att åka någon dag senare om man nu prompt måste göra det? Är det förhoppningen om att kanske, kanske lyckas få bli intervjuad i direktsänd tv som gör det?
- Jaha, och vem har vi här då? Startnummer 15552.
- Jamen, det är ju jag. Pelle Andersson från Östersund. Jag har åkt 37 mil i år. Jag är jättekissnödig och vill hälsa till mamma och min gamla gympalärare. Här har du din gris. Ett stycke långfinger. Du som gav mig en svag tvåa i betyg. Up Yours. Nu ska jag sticka. Hejsvejs
.
Sedan ilar Pelle iväg på sin pappas gamla skidor och avbryter sedan loppet så fort han passerat Mångsbodarna. Han har ju varit med i tv. Det är det som räknas.

Det hela påminner om en jättelång krogkö. Alla står i stort sätt stilla och fryser. Men ändå väldigt upphetsade över att få chansen att komma in i den nya tuffa lokalen som alla talar om. Vafan, till och med televisionen är ju där och filmar! Sedan blir det ändå som alltid när man kommer fram. Antingen stoppar vakterna en eller också så kommer man in och upptäcker att det häftiga diskoteket är skit. Jag menar. Hur upphetsande kan det vara att stå och stampa i ett spår för att 9 timmar senare upptäcka att man är i Mora?

I övrigt tyckte jag att jag hörde det välbekanta ljudet från filmen Fäbojäntan någonstans när de passerade Eldris.
-Aj, aj, aaaaaaaaj.
Just det. Det var där missionärsgubben för evigt sköt in sig i den svenska filmhistorien. Tror jag.

Nu ska jag sova. Det jobbas för mycket.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | 1 Comment

Audio Bullys – We Don’t Care

Artist: Audio Bullys

Låt: We Don’t Care

Album: Ego War

År: 2003

Lyssna här: Audio Bullys – We Don’t Care

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

Fan Fan Fan.

Nyss kom samtalet jag fruktat. Hundens rättmätiga ägare vill nu ha tillbaka henne. Detta gör mig både förvirrad och ledsen. Men jag då? Vem tänker på mig? Jag har suttit här och funderat kring hela hundens framtid. Vår framtid. Tårar har rullat längs mina kinder när jag fantiserat om henne stående på det där flaket, salongsberusad, sjungandes om studentens lyckliga dagar samtidigt som hon tittar med varm och tacksam blick ner på mig. Eller när hon får sitt första jobb. Eller när jag med stolthet får lämna över nycklarna till hennes första bil. Fy fan, hur ska jag nu göra? Ska jag bara avboka hennes medverkan i fotbollskolan i sommar?

Det här är så jäkla tungt att jag funderar på att skita i att lämna tillbaka henne. Bara sticka till Iran och ta hunden med mig och vägra låta hennes riktiga föräldrar få någon som helst kontakt med henne. Eller lämna tillbaka en stor raggsocka som jag limmat fast ögon och öron på och hoppas att deras utlandsvistelse har bränt sönder deras hornhinnor. Jag vill ha henne kvar. Jag vill. Varför får jag inte bara som jag vill?!

Du har lyckats ännu en gång Gud, din förbannade horgubbe. Det enda jag nu kan göra är att anmäla mig till Paralympics. 10.000 meter krossat hjärta låter som min enda chans att skriva in mig i historieböckerna.

Hejdå. Orättvisa värld.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

Black Rebel Motorcycle Club – Beat The Devils Tattoo

Artist: Black Rebel Motorcycle Club

Låt: Beat The Devils Tattoo

Album: Beat The Devils Tattoo

År: 2010

Lyssna här: BRMC – Beat The Devils Tattoo

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Leave a comment

Mobb Deep – Shook Ones Pt. II

Artist: Mobb Deep

Låt: Shook Ones Pt. II

Album: The Infamous

År: 1995

Lyssna här: Mobb Deep – Shook Ones Pt. II

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

Ta min hand.

Igår satt jag och såg på Pluras och Mauros program. Det var väl trevligt och jag tror att det kommer att bli en riktig succé vad det lider. Att Plura var en riktig mysig farbror, det hade jag redan anat mig till. Men att Mauro var en sådan lustigkurre, det hade jag aldrig kunnat gissa. Honom har jag tidigare avfärdat som en gammal grinig gubbe sedan 90-talet, men här stod han plötsligt, under the influence av vin och stek-os och bjöd på klockrena Persbrandt imitationer. Vackert. Dessutom lyckades de få båda sina gäster på fyllan, vilket ju är A och O när man har middagsbjudningar. Håkan Hellström stod och sjöng och Lena Philipsson satt i ett hörn och tränade på att säga bokstaven R. Det förstnämnda gick bra men Lena gick det sämre för. Eller sämjjjje som hon skulle ha sagt medan hennes saliv landade på väggen längst bort i rummet.

Men programmet var bra och man kunde tidigt inse varför mina middagsbjudningar inte varit lika stora succér. Brist på gitarrer och sång helt enkelt. Visst, ibland kan man lyckas se en sluddrande Niklas Vekling stå i ett hörn och mumla ur sig ett par fraser ur Wilmer X´s sämsta låtar samtidigt som han äter rå lök och kliar sitt skrev med samma lökfingrar, men det är helt enkelt på tok för lite. Skärpning på den punkten. Dessutom ska jag också stå, liksom Plura, med bar överkropp och röra i grytorna. Visst, jag kanske inte har samma pondus och hängbröst, men min lukt borde ändå kunna tillföra rätterna en hel del och på så vis kunna droga in mina gäster i en festligare stämning. Förresten, var det ingen annan som såg den slående likheten mellan Plura och den gamle galliern Obelix?

Nu ska jag jobba. Och ja, hunden får följa med. Vad fan tror ni att jag är för en farsa egentligen? Hejdå.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | 3 Comments

Mumford & Sons – Thistle & Weeds

Artist: Mumford & Sons

Låt: Thistle & Weeds

Album: Sigh No More

År: 2009

Lyssna här: Mumford & Sons – Thistle & Weeds

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

Give Me Some Kind Of Sign.

Många av er verkar tro att jag är en kille som helt saknar nerver och är kallare än Sibiriens alla utekatter tillsammans. Så är inte fallet. Jag kanske håller en cool profil utåt, snygg dessutom, men inombords kokar oron över. Speciellt nu. Ingen av har väl lyckats undgå att vi för två veckor sedan slog till och köpte oss en liten lägenhet i Årsta. Det kändes fantastiskt och jag ka knappt bärga mig innan jag får slå ner lill-kroppen i bubbelbadkaret och tvaga av mig barndomen.

Om det nu blir så. För det är här oron kommer in i bilden. Vi köpte den nämligen, med Stockholmsmått mätt, relativt billigt och man börjar fråga sig varför? Ännu en gång ber jag er att undvika kommentarer om vilket ” jättejätte stort slott jag kunnat få i Härnösand för pengarna”. Det hör inte hit. Men -varför- var det ja. Vattenskada? Grannar som de ökända gamla rackarna i Pajala ( eller vart fan det nu var)? Inbrottsbenägna ungdomsgäng? Mögel i spisen? Döda katter i diskhon? Jag vet fan inte, alla är relevanta gissningar. Men, det jag tror mest på och oroar jag mig för, är att vi helt enkelt blivit så in i helvete duperade av de som sålde den till oss.

Alla varningsignaler fanns egentligen där. Säljarna såg ut som två stycken smala små stickor med långt hår, risiga tänder och de utsöndrade en doft som jag i efterhand kommit fram till att den härstammar från en bedrägare. Dessutom hade de på sig skinnbrallor och sådana bär man inte ifall man inte är stamkund på Blue Oyster Bar eller är i farten att lura av två stycken trevliga norrlänningar 1.25 miljoner kronor. Eftersom de två individerna var av olika kön och dessutom hävdade att de var partners på det sexuella planet kan jag enligt uteslutningsmetoden ta bort alternativ nummer ett. Återstår gör alltså blåsningen. När jag tänker efter så tyckte jag mig dessutom höra ledmotivet från The Sting spelas i bakgrunden samt att jag utav de två skinnbrallorna hela tiden kallades Flanagan. Mäklaren var inte heller han någon som man söker upp när man vill köpa en bil på Internet. Nej, han hade ett gigantiskt kranium, vilket är ett svaghetstecken i sig, dessutom satt han förmodligen enbart och såg oss två som snälla små lamm som han kunde rycka ullen av innan han våldtog oss.

Och som grädde på det ruttna moset så såg jag igår en vinjett på Kanal 8 som förkunnade deras nya satsning kallad Lex Alonzo. I det ska tydligen Alexandra Pascalidous gamla fästman, Michael Alonzo, åka omkring och bena ut alla tovor i det smutsiga hår vi kallar Stockholms Bostadsmarknad. Passande, eftersom den dåren helt saknar hår själv och därför kan gå extra hårt åt mot alla sliskiga backslicksmäklare i staden. Det är dock ett program jag planerar att följa. På säkert avstånd och via televisionen. Jag vill fan inte ha den där gamla galningen ståendes utanför min dörr skrikandes om att jag ska komma ut och bli intervjuad.

- Sätt igång då, stånga mig. Bläbläbläblä. Stånga mig! Gör nånting då! Jekjekjekejekejek!

För så är det ju med denne Alonzo. Han har ju inte bara glidit på en räkmacka bredvid sin forna flickvän. Han har dessutom varit sångare i KSMB och Stockholms Negrer. Utöver detta har han dessutom varit med i en liten biroll i Tjuren Ferdinand. Det är alltså ingen bluff vi har att göra med. Han vet vad han talar om och jag hyser stora förhoppningar på programmet. Om jag bara slipper vara med som sagt.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | 3 Comments

Second Coming.

Redan efter två dagar tillsammans har det lilla livet ändrat attityd. Imorse när jag gick in i köket för att hämta min morgonkopp kaffe så låg nämligen inte mindre än fyra stycken skitkorvar på golvet. Tydligen har hon utvecklat någon sorts korvallergi eller blivit laktosintolerant på grund av den goda osten vi satte i oss inatt. Kanske har hon även blivit stum eftersom hon vägrade skälla och förvarna om att hon planerat att dra kabel natten lång. Jävla Dingo stil.

Och de här fyra korvarna var inte alls lika imponerande som den hon släppte ut i friheten igår, nej, de här rackarna var små och slemmiga och påminde mer om ett gangbang mellan två stycken fästingfamiljer. Äckligt var det. Men hundfan sprang hela tiden runt mig och skällde förtjust när jag plockade upp dem. Hon verkar på något sätt tro att hon ska få samma positiva feedback kring den här dumpningen som till den hon fick igår. Jag dör ifall jag får börja gå ut och visa henne hur man gör. Det vore det lilla som får min bägare att rinna över för gott. Jag har ingen som helst lust att sätta mig på huk i snödriva och pressa och trycka och sedan springa runt och skälla och vifta på svansen och försöka sparka snö över högarna jag släppt. Nej, det kan hon bara glömma. Möjligen till våren ifall våra vägar korsas och hon då ännu inte lyckats inse det fina med naturen.

Dessutom beter hon sig lite suspekt i övrigt också. Igår var jag nämligen och hämtade en liten nallebjörn från hennes hus så att hon skulle ha någon att umgås med de gånger jag befinner mig på jobbet. Föga hade jag anat vilket perverst förhållande dessa två har. Nu sitter nämligen hunden rakt på arslet, med nallebjörnen framför sig som en liten ratt. Sedan juckar hon sig framåt i någonting som påminner om ett samlag samtidigt som hon förmodligen kliar sig därbak med hjälv av vår ryamatta. Det ser fan inte klokt ut. Men ändå skönt på något sätt, och jag lovar att jag ska provköra lite jag med bara hon lämnar nallen obevakad en kort stund. Återkommer med fullständig recension av det i sådana fall.

I övrigt är hon fortfarande oöverträffligt söt och gillar fortfarande musik. Nu sitter vi och gungar i takt till Bob Dylans gamla klassikerskiva Street Legal. Då mår man som en liten kung. Det är sådana här stunder som får en att fundera på ifall det verkligen var hunden som släppte bomberna inatt. Jag har länge tyckt att Paddan betett sig väldigt konstigt och svartsjukt sedan jycken kom in i vårt gäng. Jaja, webkameran jag installerat till morgonen lär ge oss ett väldigt exakt svar på den saken.

Nu ska jag gå ut och rulla mig i snön och slåss med labradorhelvetet i 57an. Återkommer.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

Neil Young – Cowgirl In The Sand

Artist: Neil Young

Låt: Cowgirl In The Sand

Album: Live At Massey Hall

År: 1971

Lyssna här: Neil Young – Cowgirl In The Sand

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

Inte ens Hundarna vill ha dig.

Där ljög jag. Det här med att vara hundvakt är ju smått fantastiskt och något jag borde skaffa mig en utbildning som ger mig ett diplom som påskiner och visar upp mina fantastiska egenskaper som plasthusse. Dessutom kommer den som har hyfsat minne och skaplig läsförståelse även ihåg att Skoglund var hundvakt till en liten löptik för några veckor sedan. Jag är i och med detta ganska så säker på att vi på Cramp lyckats hitta den lilla nisch vi sökt efter sedan starten. Hundpassning/bloggande alltså. Oslagbart blir det ifall vi bara kan få deras hussar och mattar att låta oss fotografera deras små älsklingar i hyfsat utmanande positioner och eventuellt lägga ut dem på sidan för andra hundar att titta på. Lite hunddejting, det konceptet tror jag att vi kan bli ganska så stora inom.

Men för att inte gå händelserna i förväg så nöjer jag mig nu med att ta hand om den här lilla damen veckan ut och se hur långt det leder. Det är ju sjukt kul det här med jycke alltså, speciellt när man inte behöver skörda av den skit man lyckats lära henne. Nej, jag är den där härliga morbrorn som kommer på besök en gång om året och låter ungarna göra vad fan de vill. För med hundar och barn är det så, att den som fjäskar mest vinner tillbaka mest kärlek i slutändan. Jag har till exempel lyckats förfina konsten att tappa korvbitar rakt ner i hennes lilla käft på ett sätt som är så raffinerat att det inte ens syns. Dessutom har jag köpt en massa roliga och stimulerande leksaker som får hennes intellekt att vara på toppnivå. Just nu ligger hon och löser ett 1000 bitars pussel i soffan, samtidigt som hon läser lite slött ur Dostojevski´s Bröderna Karamazov och puffar på en mentholcigarett. Det är en elegant liten dam det här, det ska ni veta. Dessutom har hon ett fantastiskt musiköra. Nyss spelade jag lite Talking Heads på stereon och hon gick igång rejält med både uppskattande svansvift och huvudskakningar upp och ner så att hennes lilla skägg såg ut att sitta på Frank Zappa. Makalöst.

Och då har jag inte ens kommit till det mest positiva. Motions aspekten. För hon ska ju gå ut också och det blir ju oundvikligen så att jag då måste följa med. Inte för att hon inte skulle klara det själv utan mest som sällskap och för att plocka upp hennes skit. Och den mängden har skenat iväg rejält sedan vi utvecklade korvtappar-systemet. Imorse lyckades hon pressa ut närmare 200% av sin egen kroppsvikt genom de bruna käftarna och jag var oerhört stolt när jag fick plocka upp den rykande färska avkomman i min svarta påse. En stolthet som smittade av sig även på henne. Där stod vi båda i snön och viftade på arslerna och gjorde imaginära highfives med varandra.
-Har du skitit ut allt detta? Det är ju otroligt! Du är en fantastiskt hund. Braaaavoooo!
Som tack för mina uppmuntrande ord började hon då att springa runt runt som en full stridspilot som fastnat i en loop, hela tiden skällandes ett skall som tydde på hur nöjd hon själv var med sin morgontoalett.

Det svåra blir ju att lämna tillbaka henne till sina rättmätiga ägare när veckan är slut. Då kommer det att gråtas en hel del från min sida. Herregud vilken sorg. Vilken sorg. Men nu ska jag bara njuta av jyckens närvaro och gå och slänga åt henne ett tuggben och nya numret av Veckorevyn. Vi hörs sedan. Hejdå.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | 3 Comments

Reigning Sound – If You Can’t Give Me Everything

Artist: Reigning Sound

Låt: If You Can’t Give Me Everything

Album: Too Much Guitar

År: 2004

Lyssna här: Reigning Sound – If You Can’t Give Me Everything

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged , , | Leave a comment

Changing Of The Guards.

Det här med Paint är ju en riktigt tuff grej det. Man kan liksom måla saker utan att behöva göra rent penslar och skit efteråt. Störtskönt ju. Dessutom kan man vara lite full i fan också och huvudstupa kasta sig rakt in den politiska debatten utan något som helst kött på benen och utan fallskärm på sig. Som jag gör ju nu. Sådan är jag, modig och väldigt tuff. Bakom min dator.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | 2 Comments

R.E.M – Circus Envy

Artist: R.E.M

Låt: Circus Envy

Album: Monster

År: 1994

Lyssna här: R.E.M- Circus Envy

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Leave a comment

Low.

Igår orkade jag inte skriva något, ibland kommer saker helt enkelt att komma emellan er och mig, det får ni helt enkelt accepetera. Igår sprang tillexempel en välbekant herre in i lägenheten och la sig fräckt i min soffa för att sedan spendera hela dagen morrande åt mig. Herr Bakfylla alltså. Som ni då säkert listat ut så blev jag uppbjuden till dans av hans oerhört attraktiva kusin Sprit kvällen innan.

Slipsknuten jag oroade mig för, gick bra att knyta. Hur folk klarade sig utan Youtube övergår mitt förstånd. Det måste ha varit ett gäng bestar och barbarer med slarvigt knutna four-in-hand knutar som sprang omkring på diverse tillställningar och levde fan då helt enkelt. Men, förmodligen drog jag åt min slips lite för hårt och detta faktum i kombination med ett massivt spritintag framkallade en viss andnöd och en deluxe fylla. Denna yttrade sig dock inte förrän vid hemgång, tack och lov. För annars hade det varit pinsamt. Vi var nämligen på en av Paddans kompisars 25-års fest där jag förutom att vara jätteäldst också var tämligen okänd. Och att som ett ospelat kort ställa till med en brakfylla, hålla tal, dansa på borden och röka ciggen från fel håll, det vill man helt enkelt inte. Men på vägen hem, då small det till. De groggarna jag svalt innan hade på något sätt legat och jäst i min mage som en fet orm på en het sten i juni. Plötsligt gav de sig upp till ytan och jag blev akut illamående. Detta hände någonstans mellan Karlaplan och Gärdet. Vid stoppet på den sistnämnda stationen fick jag således springa ut, löpa rakt fram till en papperskorg och vräka ur mig ett vrål som till och med Pavarotti skulle ha blivit imponerad av.

Imponerad blev dock inte Paddan. Tydligen var det tåg vi åkte med nattens sista. Så istället för en lugn och billig färd hemåt blev det istället en dyr resa tillsammans med en taxichaufför som envisades med att åka fel med flit. Men hem kom vi iallafall, dock utan en väsentligt del av plånboken, detta tack vare att ovan nämnda chaufför avslutade sin körning genom att glupsk ta ett stort bett av den innan han släppte ut oss ur sin risiga gamla Volvo. Fy fan.

Så igår var jag alltså inte tip-top. Men, trots detta så hann jag med att hämta hem en liten kvinna till att dela min vecka med. Vi ska nämligen vara hundvakt i veckan och det känns bra på nästan alla sätt. Det enda jag oroar mig för är att de två flickorna ska ryka ihop och slåss om min gunst i en tvättäkta östrogendrabbning. Och sedan tvinga mig att välja mellan dem. Det skulle vara helt omöjligt. Nej, bäst vore nog ifall jag låter min feminina sida få ta lite plats och att vi på något sätt kan starta en liten FI falang här i lägenheten. Män är ändå svin och jag skäms över det lilla paketet jag har hängande vid mina ljumskar. Bort ska det. Bort.

Nu ska jag ut med hunden. Hejhej.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

Tindersticks – She Rode Me Down

Artist: Tindersticks

Låt: She Rode Me Down

Album: Falling Down a Mountain

År: 2010

Lyssna här: Tindersticks – She Rode Me Down

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged , | Leave a comment

Better Man.

Igår var jag på någon sorts utbildning inom jobbet. Eller utbildning vore fel att kalla det, för då brukar man faktiskt kunna lära sig ett och annat. Nej, det här var mer av en “ lära känna andra idioter inom samma företag dag”. Det var fantastiskt tråkigt. Först samlades vårt tuffa gäng av mänskliga spillror och huvudskador inne på ett kontor där de tvingade oss att leka ” Ett skepp kommer lastat ” i en halvtimme. När varorna var slut skulle det sedan lekas ” Hela havet stormar” men där fick jag aldrig chansen att delta. Jag hade nämligen inte läst det utskickade mailet där stod med fet stil att sockiplast av godkänd kvalité måste medtagas. Snöpligt minst sagt, för jag kände i kroppen att jag nog skulle ha en chans att överlista den feta tanten på 56 år som slutligen vann och stod och dansade en utmanande tjockis-twist framför mina ögon.

När denna is var bruten skulle vi presentera oss själva lite kortfattat. Det började bra. Första personen sa att han hette Roger och var trött. Bra så, mer vill jag inte veta om folk ändå. Men nästa person, en man vid namn HenDDrik, skulle vara jävligt märkvärdig. Han var nämligen, vid sidan av, konstnär. Men det kunde man tydligen inte leva på hävdade han surt och i och med denna kraftfulla markering så lät han dammarna brisera.

Plötsligt skulle varenda jävel berätta sin livs historia. De flesta som satt därinne var dessutom konstnärer, sångare eller något annat häftigt som staten tydligen inte delar ut så mycket pengar till. Alla med den gemensamma nämnaren att de var hur bra som helst och att den dumma staten berövat dem deras rätt att på sitta med en basker på huvudet nere i Österlen och runka i solnedgången. Fy fan vilka människor det finns. Värst var en tjej med stripigt ljust hår och tribaltatueringar som satt länge och väl och funderade på vad hon skulle säga. Hon ville så gärna vara intressant och bräcka de andra. Till slut sa hon: Jag heter Lina och jag har två barn, TVÅ BARN. Då vet man att man inte direkt har något att tillföra gruppen själv. Jag menar, hur ska man kunna tävla med någon som lyckats pressa ur sig inte mindre än två ungar ur kroppen? Omöjligt, det är ju som att tävla mot Gud Själv. Idioter.

Själv sa jag kortfattat att jag hette Håkan och gillar Lego. Mer behöver man inte röja om sig själv.

Men, när presentationen var gjord var det dags för en fyra timmar lång föreläsning. Egentligen skulle den ta en timme, men ett förbannat liggsår i gruppen kände att han inte fått tillräckligt med uppmärksamhet från oss övriga under sin presentaion av sitt vedervärdiga jag. Detta medförde att han ställde en fråga vid varje andningpaus som föreläsaren tog. Frågor som pendlade mellan livsviktiga saker såsom, vikt på fotbollskor, hur man mäter styrka, för och nackdelar med vattengymnastik samt varför han kände sig trött efter att ha jobbat tio nätter i sträck. Jag befann mig hela tiden på skalan mellan kokning och fondue och utvecklade till slut en så kraftfull damp att jag apatiskt satt och ritade stora kukar på papperet framför mig, utan att bry mig ett dyft om vad som sades i bakgrunden eller att jag framkallade ett kåtslag på kärringen som satt bredvid. Speciellt en utav lemmarna blev lyckad och jag var millimetrar ifrån att söka upp den vilsne konstnärsjälen HenDDrik för att visa mitt alster.

Egentligen vet jag inte vart jag vill komma med det här. Men, befinner ni er på en utbildning eller något annat där ni ska berätta om er själv eller delta i lite diskussioner, så håll er för helvete kort. Man orkar inte höra en livshistoria fraån 30 stycken. Säger i och för sig han som sitter och skriver dagbok på internet om sitt jävla liv och tycket att folk ska ta del av det. Men vad fan. Det är ju iallafall frivilligt.

Ikväll ska jag på fest. Kostymtvång tydligen. Är det så konstigt att man är förbannad? Jag kan inte knyta en slipsknut. Det är nästintill kriminellt det. Det får bli skärpet runt halsen ännu en gång.

Hejdå.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

Black Lips – Throw It Away

Artist: Black Lips

Låt: Throw It Away

Album: Black Lips!

År: 2003

Lyssna här: Black Lips – Throw It Away

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

16 Shells From a Thirty-Ought-Six

Det är fredag och jag har ont i magen ifall det mot alla odds finns någon som bryr sig. Något med lika usla odds, är att ni bryr er om den fina musik som det allt som oftast bjuds på här på sidan. Frågan att ställa sig är: ska vi fortsätta ha en kall och komplicerad relation till varandra? Jag tycker att vi bestämmer oss för en ändring. Omtanke istället för nonchalans. Värme istället för bister kyla. En vacker värld istället för en ful värld. Ja, en sådan plats vi vi ha!

Slutsats: Från och med nu så börjar ni alltså att bry er om min hälsa och uppskatta den musik som erbjuds.

Ha en mysig fredag.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in By the way | Tagged | Leave a comment

Johnny Flynn – The Wrote & The Writ

Artist: Johnny Flynn

Låt: The Wrote & The Writ

Album: A Larum

År: 2008

Lyssna här: Johnny Flynn – The Wrote & The Writ

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

In The City.

I brist på någonting vettigt att göra så har jag suttit och ritat en stad, eller en stadsdel, kanske Årsta. I bilden vidrör jag, förutom infrastruktur, arbetslöshetens påverkan på köpkraften och ren arkitektur, även vid det ytterst obehagliga faktumet att borgarna styr vårt land. Borgarna, här representerad av en stor, elak fågel, blir döden för våra små mysiga stadsdelar. Varför vet jag inte riktigt, men de brukar ha den effekten på allt de kommer i närheten av.

Min blivande lägenhet står alldeles bakom det som ser ut som en silo, på bottenvåningen, så det är ingen idé att ni tar fram era monoklar och börjar leta. Då är det bättre att jag lägger in lite bilder när jag flyttat in istället, om ni nu ska vara så förbannat nyfikna.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | 2 Comments

The End.

Det blev inget guld i hockeyn. Jag vägrar att kalla det för fiasko, det är ett på tok för starkt ord, men det rör sig definitivt i skuggorna däromkring. Jag är väldigt besviken och sårad. Det känns som om jag kommit hem en efter en sen natt på jobbet och upptäcker att hela Tre Kronor bedriver ett gangbang i mitt kök, utan min tillåtelse och utan att ens erbjuda mig ett snabbt instick eller en god drink. Hade man kunnat sköta det här sveket mot mig med Kanada eller Ryssland, eller något annat land som är attraktivt så hade jag kunnat förstå det, men Slovakien? Slovakien?!! Vad fan. Hälften av de spelarna måste ju vara glada amatörer som spelar lite hockey med en snusdosa när de tar en paus från att mjölka sina får och den resterande delen av gänget bör vara närmare 50 år gamla. Chara, Demitra och Satan hade ju för fan min far samlarbilder på när han var en liten grabb med fjunig överläpp.

Men det är väl av nostalgiska skäl de är kvar antar jag. Det finns ju faktiskt några sådana i vårt kära landslag också. Alfredsson, Lidström och framför allt Forsberg. Men, jag förstår faktiskt Bengt-Åkes dilemma i den här frågan. Även jag har vissa svårigheter med att rensa ur mitt kylskåp och kan då och då upptäcka att jag har en mjölk hemma som möjligen var världens bästa mjölk 1997, men att den numera inte håller måttet. Då dricker jag den ändå, för att se ifall den möjligen håller samma höga standard och kanske är en slags supermjölk. Alltför ofta får jag då ställa mig och kräkas rakt ut på golvet och förbanna att jag inte lät mjölken få leva kvar i mitt minne som det fantastiska frukost tillbehör den en gång var. Jag förstår dig Bengt- Åke. Jag förstår.

Då har jag svårare att förstå mig på den där förbannade Henrik Lundqvist. Han går mig nerverna. Dålig som målvakt och en dålig förebild för våra ungdomar med sitt dryga sätt och sitt modeintresse. Varför i helvete ska han vara så intresserad av sådant och vägra följa den vägen som våra tidigare målvakter slagit upp för honom? Peter Åslin med sin krökning, Pekka Lindmark med sitt brinnande intresse för Gula Blend och Tommy Salo med, ja… Sin likhet med Skalman. De brydde sig minsann inte om några fjantiga Windsor-knutar, pressveck eller polokragar på armbågarna. Men då och då så räddade de faktiskt en puck. Värt att tänka på imorgon bitti när du står de obligatoriska två timmarna framför spegeln, Henrik. Det enda en man behöver är en ficka att stoppa snusdosan i samt en mustasch som gömmer prillan för nyfikna arbetskamrater.

Jag blir trött. Bäckström var iallafall bra och det var ju kul för honom. Söt skulle han också kunna vara om han inte såg så plufsig ut.

Nu ska jag lägga mig ner och tänka på tuffa hockeynamn. Jeff Beukebom. Dale Hawerchuck. Steve Yzerman. Bobby Orr. Roland Stoltz. Mario Lemieux. Wayne Gretzky. Brett Hull. Omöjligt att misslyckas med sådana namn i passet. Hur man med denna vetskap kan döpa sitt gossebarn till Håkan Olsson övergår mitt förstånd. Faaan.

Hejdå.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | 6 Comments

Slipnot – Left Behind

Artist: Slipknot

Låt: Left Behind

Album: Iowa

År: 2001

Lyssna här: Slipknot – Left Behind

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

Suppose I Told The Truth

Eftersom jag inte har brillor så kan vi konstatera att jag inte är en nörd. Den kritiske kan tycka att detta inte är bevis nog, men dessa tvivlare undanbedes vänligen men bestämt. Ingen tycker om när ni ska vara skitnödiga och ifrågasätta allt. Det är bara i den akademiska världen som ni kan hålla på så och fortfarande vara omtyckta av människor, vilket bara är ytterligare bevis för att den akademiska världen är en jävla låtsasvärld. Så nu lägger ni av med sådana fasoner. Gå på toaletten istället och kom tillbaka älskvärda och med öppna sinnen. Med detta i åtanke vill jag passa på att säga att mitt IQ ligger på 155 och att min penis är 32 centimeter.

Mer än så har jag inte tid med att skriva eftersom jag är en viktig person med ett spännande liv. Så är det överlag på Cramp just nu. Samtliga lever livet i snabba filen och har tidsbrist, men det är tyvärr tragiskt dåliga odds på att det kommer fortsätta att så vara och snart kommer det uppdateras i hysterisk takt på sidan igen. Det har nämligen fuskats lite i byggandet av både väggar och tak när det kommer till de luftslott vi byggt upp. Så går det när Håkan får vara med och bygga den lilla fyllesnickaren.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in By the way | 2 Comments

The Jesus and Mary Chain – Fall

Artist: The Jesus and Mary Chain

Låt: Fall

Album: Darklands

År: 1987

Lyssna här: The Jesus and Mary Chain – Fall

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged , , | Leave a comment

Heart Of Gold.

Dagen började såsom alla dagar gör nuförtiden i detta järngrepp av Kung Bore, denna slampiga satan som vägrar acceptera följderna av växthuseffekten. Alltså med kyla och försenat tåg på Lidingöbanan vilket i sin tur leder till ett uselt humör och förkrympt bollsäck. Härligt. Dessutom hamnade jag bredvid en hurtig medresenär som envisades med att stå och agera hejaklacksledare till oss övriga.
- Det är bara att gilla läget liksom, pep den dumma fan fram medan han hurtfriskt stod och studsade upp och ner som en kåt känguru.
Själv tyckte jag att han mest skulle hålla sin mun väldigt stängd eller ge mig en värmande kram eller en klapp på ryggen. Inget av mina önskemål slog dock in utan jag tvingades lyssna på hans floskler i ytterligare tio minuter innan tåget behagade komma.
Tåget som i sin tur tur körde mig till mitt arbete där ingenting utav värde inträffade mer än att jag satt och funderade på hur det gick för den där svanen vars näbb frusit igen. Det stod i Aftonbladet i veckan och har rört mig något fruktansvärt. Hade någon kunnat bjuda svanstackaren på en vit Prince så hade ingenting hänt, men nu tvingas han åka omkring med ett stort isflak på truten. Lätt att skaffa svantjejer då. Förmodligen så är han nu död, om inte den där galna kärringen som kidnappade sådana djur har stulit honom och spolat hans näbb i varmt vatten i sin etta på Gärdet. Kanske har de också gift sig. Hoppas det.

Efter jobbet han jag dock träffa den store mästaren Gösta Tägtström. Det var ytterst trevligt och en väldigt fascinerande timme. Gustav hade nämligen dagarna innan lyckats håva in ett par fläskiga potter på sin lilla hobby kallad poker. När detta inträffar är han en ynnest att följa. Först ställde han sig vid NK och släppte ett par tusenlappar ur sin hand för att se vilket håll vinden blåste.
- Det blåser nordanvind. Det betyder shopping.
Sedan gick han med raska steg in på NK, hela tiden med hundralappar flygandes ur hans fickor som sand i en ökenstorm, med siktet inställt på ekipering av högsta dignitet. Det blev det också. Första stoppet blev i Burberrybutiken där Gustav lät sin plånbok öppnas och stängas som käften på en rabiessmittad tax i riktning mot den förmodat homosexuella expediten. Denna fruktkaka insåg att hans böner om att någon gång få möta Stenbeck nu slagit in och grät en stund av lycka innan han började smörja Gustavs krås. Mig behandlade han som Gustavs polska assistent, men jag hade inte heller några större krav. Det fick vara så helt enkelt. Det hela slutade med att Gustav handlade ett par skjortor utan att pröva dem, tvärsäker på att han fortfarande, med lite vilja och träning, kan komma i en Medium. Sedan blev det även två par jeans, oprövade de med, en maggördel och en tuff slips. När han sedan ville köpa samlingen av Rick Astleys samlade låtskatt fick jag hejda honom. Där gick gränsen.

Men att vara med honom när han är likvid är som sagt en upplevelse. Han skulle dessutom bjuda både mig och Jocke på en middag, men denna fick jag avböja då jag skulle ut och spela hockeymatch. Istället fick jag nöja mig med en kopp kaffe samt ett halvt paket cigg som Gustav slängde åt mig som tack för mina smakråd. Dessa har jag njutit av hela kvällen och det känns väldigt bra att ha en sådan man i sin bekantskapskrets. Nöten Själv som han kallar sig och jag är beredd att skriva under på det. Lycklig är de som lyckas träffa på honom på krogen de närmaste dagarna. Då behöver ni inte ta med egen plånbok utan låta Gustavs generösa lilla penningpung, gjord utav pälsen från en vit räv, sköta jobbet. Sådan är han nämligen. Generös som få.

Matchen då? Torsk med 13-3. Jag gjorde dock ett mål i det som förmodligen blir min karriärs sista match. På något sätt känns siffrorna som en bra sammanfattning över den.

Nu ska jag sova.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

The Band – I Shall Be Released

Artist: The Band

Låt: I Shall Be Released

Album: Music from Big Pink

År: 1968

Lyssna här: The Band – I Shall Be Released

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Fooled Again.

Nä, för min del får OS gärna ta slut nu. Jag är less på att få min dygnsrytm sabbad och detta utan att lära mig någonting utav det. Och framförallt är jag väldigt less på att OS-sändningarna tar plats för mina vanliga favoriter i tv-tablån. Hur fan ska jag nu få veta hur eskimåers penisar hanterar kyla, hur björnar reagerar på försurning av laxen samt hur afrikanska jättemyror planerar världsherravälde? Nej, ge mig tillbaka mitt UR nu och gör det snabbt.

Annars tog väl egentligen OS slut imorse. Detta tack vare att Sverige vann över Finland i hockeyn. Ett Finland som klev ut på banan med hjälmarna bak och fram, en cigg i mungipan och gympaskor med skenor fastspända på. Lägg därtill den obligatoriska finska kniven i byxlinningen och ni får en klar bild över hur de såg ut. Svenskarna körde över dem och jublade som ett gäng småflickor som får veta att det minsann kommer en snygg vikarie till skolan. Ända tills de insåg att man tack vare vinsten kommer att få möta Kanada eller Ryssland i en eventuell semifinal. Finnarna däremot, de kommer att få möta Armenien, Tanzania och Georgien på sin väg mot final. Lurad och duperad av en gäng svagsinta bastubadare, är det så vi vill ha det?

Roligast i OS hittills är annars bråket i konståkningen. Den där ryssen som var med och åkte på en planka i Schlagerfestivalen för två år sedan, hävdar att han borde ha haft guldet istället för den silverpeng han nu fick. Detta med anledning av att han gjorde en så kallad kvadrupel och detta gjorde minsann inte amerikanen som vann. Ryssen hävdar vidare att detta innebär att konståkningen tar ett steg tillbaka och inte alls är lika manligt som det skulle vara ifall han vunnit. Manligt? Rätta mig om jag har fel nu, men konståkning är väl ungefär lika manligt som knyppling, Sex And The City Marathon och menstrutionscyklar? Fast han kanske har rätt, kvadruplar kan nog ta det upp till nästa nivå. Om man slutar sminka sig och använda kjol i samma veva.

Dessutom tycker jag att mobbingen mot Helena Jonsson är åt helvete fel. Visst, även jag la en förlupen kommentar angående hennes insats, men jag misstänker dock att hon inte är här inne och läser alltför ofta. Men att skriva på text tv igår att- Fall Framåt för Fiasko-Jonsson- det är att vara lite väl elak tycker jag. För att inte tala om koppartaket Anrells pinsamma krönika efter hennes andra lopp där han var upprörd över att hon gråtandes bara sprungit rakt förbi honom och inte gett någon kommentar. Elakt och småsint av en man som inte presterat på 10 år själv.

Festen i lördags då? Den var lyckad och jag blev inte alls för full. Det måste ha varit högre odds på den än på Vitryssland mot Sverige i Salt Lake City. Men, det gick inte att bli alltför full. Inte med en sådan festförstörare som slampan Kung Bore som stod och skakade mjäll över hela Stockholm. Fy fan. Ska de behöva ta fyra timmar att ta sig hem? Va? Det är ingen höjdare att komma hem klockan fyra på morgonen när man ska upp och jobba klockan åtta. Tack och lov så upptäckte familjen jag jobbar hos min usla status och serverade mig blåbärssoppa och frukt hela dagen och jag stakade mig som en besatt imaginärt bort från bakfyllan. Plötsligt blev jag sugen på Vasaloppet. När är det?

Nu ska jag till banken och lämna häftiga dokument. Hörs sen.

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Barens blogg | Leave a comment

Dead Kennedys – Holiday in Cambodia

Artist: Dead Kennedys

Låt: Holiday in Cambodia

Album: Fresh Fruit for Rotting Vegetables

År: 1980

Lyssna här: Dead Kennedys – Holiday in Cambodia

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment

DMX – Ruff Ryders’ Anthem

Artist: DMX

Låt: Ruff Ryders’ Anthem

Album: It’s Dark and Hell Is Hot

År: 1998

Lyssna här: DMX – Ruff Ryders’ Anthem

  • Facebook
  • TwitThis
Posted in Dagens låt | Tagged | Leave a comment
  • Cramps playlist

    Cramp Magazine