Ikväll ska vi på lägenhetsvisning. Den första i en förmodad aldrig sinande rad. Världens värsta ekorrhjul är bilden jag har framför mig. In i lägenheten, titta runt lite, bestämma sig för att -jo, den här var ju fin, den bjuder vi på- sedan gör man det och upptäcker att skiten sålts för två miljoner mer än budet man själv la. Exakt så kommer mina närmaste månader se ut. Hoppas att de jävlarna har vett nog att åtminstone bjuda på lite fika. Men absolut inte nybakat. Det gör man bara för att dölja doften av mögel eller stanken från sin svärmor som man gömt under badkaret. Så jävla lättlurad får man bara inte vara som köpare.
Det hela hade faktiskt kunnat gå betydligt smidigare. I Fredags var jag nämligen helt rätt ute på en enkelrad a´5 kronor på min gamla vän Bomben. Min rad löd: 2-2, 3-3 och 6-2. När jag kom hem såg jag att slutresultaten blev följande: 2-2, 3-3 och 7-2. Det sista målet gjordes med hela 27 sekunder kvar av den helt obetydelsefulla matchen mellan Västerås och Växjö och den lilla fittan Jonas Leetma är därmed skyldig mig närmare 300.000 kronor. En fin liten slant som han kan sätta in på mitt kontonummer snarast. Annars kommer en liten kille vid namn Karma att stå och protestera högljutt vid Pärleporten när den dagen närmar sig.
I övrigt gör all den här pressen med jobb, lägenhetssökande och bristande potens att jag utöver ett hetsigt humör även ser vissa tendenser till att bli förstoppad. Det skulle vara förjävligt det. Alltså måste jag i exakt detta nu stoppa i mig en paket russin och försöka frige den gisslan som gör att magen ser större ut än vad den egentligen är.
Rapport kommer.
Hejdå.
Money Changes Everything
Pengarna bara rullar in till redaktionen. Först vinner Håkan 20 000+ på spel och dobbel för att sedan få beviljat lån av banken.
Yes och yes. Det går bra nu för oss med andra ord.
Pengar är ju dock ett jävla gissel. Vad exakt ska vi lägga dessa slantar på? Jag är för fet för att äta mer ost och allt tvång med jobb och utbildning gör resor till andra länder tufft att genomföra rent tidsmässigt. Bada i pengarna som aset Von Anka känns rent ut sagt ganska äckligt och ohygieniskt. Det ser inte heller vidare bekvämt ut och ska jag vara helt allvarlig så vet jag inte om Håkans lån är stort nog för att bygga upp och dessutom fylla en penningabinge. Att bara ruva på rikedomarna känns lite judiskt och med tanke på hur tufft dessa haft det genom åren så känns det som om det här med sparande kan hoppa upp och bita oss i arslet när vi minst anar det.
Eftersom det inte finns något bättre alternativ så har jag därför bestämt att våra pengar lika gärna kan kastas i denna tjärn utan botten som går under namnet Cramp Magazine. Vi köper alltså helsidesannonser i landets stora morgontidningar. Sida tre ska vi ha. Den är fin nog för Cramp.