Ask Me Don´t Axe Me.

Rent generellt kan man dela in människor i tre olika kategorier. Nämligen följande: Snusare, Icke-Snusare och Snus-Tiggare. Den första kategorin är den överlägset bästa och i den huserar även jag. Vi snusare är ett stolt släkte fyllt av reko karlakarlar som inte är rädd för att göra vårt yttersta för att ge mänskligheten den lilla knuff framåt som den så väl behöver. Numera innehåller den även en hel del fruntimmer, men så länge de håller på med Catch Dry och annat skräp så saknar de rösträtt i snussamhället.

I grupp nummer 2 huserar människor som gör allt för att göra det surt för oss i den övre klassen. Typiska Nej- människor som aldrig gjort ett hederligt handtag i hela sitt liv. Moderater ser man ytterst sällan med en rejäl mullbänk under läppen. De här icke -människorna går dock bra i små doser och behöver egentligen bara lära sig att hålla sin mun stängd och sluta klaga på snuslukt, smutsiga fingrar och gula tänder så blir allting väldigt bra. Kan man dessutom tvinga hövdingen ibland sig, Anders Borg att sänka skatten på vårt svarta guld en aning så är jag dem evigt tacksamma och kan till och med sträcka mig så långt att jag kan vid behov börja tvätta fingrarna, alternativt börja med en snusspruta. Även fast det är lika bögigt som att skaffa schäfer.

För skatten har höjts och snuset är numera jävligt dyrt. Dessutom har man i smyg minskat innehållet i våra älskade burkar. Attt vara snusare har blivit tufft. Men som Freddy Mercury sa, the show most go on och ta mig i arslet. Någon gång vänder vinden och vi övermänniskor är återigen uppe på toppen. Den klättringen skulle gå betydligt lättare om det inte vore för kategori nummer 3. Snus-Tiggare alltså.

Dessa människor ska man passa sig jävligt noga för. De saknar helt skam i kroppen och kan lukta sig till en förstakategori människa på flera mils avstånd. Det spelar ingen roll vart du befinner dig. Vandrar du omkring mitt i stan och petar in lite grus under läppen så kan det plötsligt dyka upp ett huvud ur en A-Brunn och väsa fram:
- Tjena, du… Skulle inte jag kunna få en liten snus?
Eller ponera att du är uppe på ett fjäll och ska fira din klättring med en hejdundrades prilla. Då kan du ge dig fan på att någon liten lappjävel kommer plaskande igenom närmsta fjällbäck och vrålar att du ska spara sista kornen till honom för att han har glömt sin dosa hemma. För så gör de alltid. Glömmer dosan hemma alltså. Eller också har de precis slutat och vill bara få en sista liten kick. Men, man känner alltid igen detta fega släkte. Det gör man på deras skamlösa blick, deras putande plånbok och deras horn i pannan. Dessa människor är en paria som med kniv ska fördrivas. Upp till kamp!

Visst, det har väl hänt att jag också tiggt, stulit eller lånat mig en snus eller en cigarett någon gång. Men det hör inte hit och dessutom har jag ett par väldigt ärliga ögon som direkt visar att jag är en typ som man kan lita på. Så möter ni mig på stan så tveka inte. Hala fram allt ert nikotin och bjud. Ettan Lös och Marlboro Röda i mjuka paket är favoriterna. Men om det krisar tar jag även: General, Grov, Skruff, Camel, Marlboro Light, Commerce, John Silver (utan filter) och möjligen en kubansk cigarr. Men inte Göteborgs Rapé, det spyr jag av.