Låt: Me And The Devil

Album: I’m New Here

År: 2010

Lyssna här: Gil Scott-Heron – Me And The Devil

Land: Mexiko
Huvudstad: Mexiko City
Valuta: Med tanke på det geografiska läget borde det vara dollar, och med tanke på historiken borde det vara pesos. Därför blir det en kombo, dollsos. Ja, det är rimligt, dollsos.

Tja, vad ska man säga om Mexiko som resmål? Ganska roligt namn om man smakar på det en stund, Mexiko. Men det finns lite stränder och ganska mycket knarkvåld. Eller ja, en jävla massa knarkvåld egentligen. Folk dör som flugor med avhuggna huvuden och så där. Otäckt.

Men maten då? Jo, men jag har hört att tacosen i Mexiko inte direkt är som tacosen hemma en fredag då man sitter med fett över hela hakan och glor på Lasse Kronérs skrev som rör sig taktfast över rutan. I Mexiko kan de tydligen inte laga tacos som i Sverige, mycket dumt. Det finns en gubbe som heter El Maco också, han tänker en massa, men mest på hamburgare när han rider omkring i öknen.

Betyg: En strand kan du säkert hitta i Jönköping, tacos i Simrishamn och den informella ekonomin har gjort att du kan hitta kokain utanför grillen i Torsåker en natt mot tisdag. Du gör som du vill.

————————————————————————————-

Land: Australien

Huvudstad: Hm, det är inte Melbourne. Och det är inte Sydney, vilket man gärna lätt kan tro. Det är nån jävla skitstad som heter typ
Canberra. Ja, Canberra får bli sista budet.
Valuta: Dollar, fjantdollar.

Stort jävla land, jävligt långt bort, som inte kom i britternas ägo på ett fint vis. Men ändå. Det är varmt och fuktigt på sina ställen och det finns ormar och skit. En turistattraktion är en stor jävla sten mitt i landet som heter nåt med ”Rock”. Rock är häftigt. Det tar säkert  sju dagar att åka dit, sen får man glo på stenfan i en timme, och sen får man åka hem igen.

Det finns en hippiestrand också, en populär, som heter… Ja, den heter… kuken… BONDI BEACH.. eller jo. Bondi Beach heter strandjäveln som man åker till och röker brass och tror att man är Jim Morrison eller Carolina af Ugglas och klär sig i batik och så.

På plussidan med Australien finns Nick Cave, Crocodile Dundee och Doktorn kan komma. På minussidan finns överspänt folk, farliga djur och säkert en massa annat.

Betyg: Alltså ja, det är säkert kul, men va fan, det är aslångt dit. Och spindligt.

————————————————————————————-

Land: Armenien
Huvudstad: Jerevan
Valuta: Inte en jävla aning

Historiskt land helt klart. Ligger granne med Turkiet. Och så har det varit tjafs om området Nagorny Karabach. Det bor ett heligt berg i Armenien som heter Ararat och är 6000 år gammalt. Fast egentligen borde berget vara äldre än 6000 år, för berg är alltid jättegamla. Men det är något i Armenien som är 6000 år gammalt i alla fall, sen om det är ett berg eller en liten kärringen spelar inte så stor roll. Och så finns det heliga grejer i Armenien.

Betyg: Säkerligen ett väldigt intressant resmål. Åk dit, åk dit!

————————————————————————————-

Land: Irland
Huvudstad: Dublin
Valuta: Pund

Alltså, det är säkert inget fel på Irland, ön ska ju vara grön och fin. Men de irländska pubarna drar ner helhetsintrycket rejält. Denna sluga verksamhet är den värsta formen av kulturimperialism som västvärlden hittat på. Det spelar ingen roll om du befinner dig på landsbygden i landet Afrika eller i en förort till Bratislava, visst fan hamnar du ändå på krog som ska vara ”genuin” och det spelas dålig musik och man får akta sig för små rödhåriga vättar.

Betyg: Nej.

Låt: Damaged Goods

Album: Entertainment!

År: 1979

Lyssna här: Gang Of Four – Damaged Goods

Låt: Why Is It So?

Album: Out Of The Frying Pan, Into The Woods

År: 2008

Lyssna här: Mattias Hellberg & The White Moose – Why Is It So?

Låt: Blinding Sun

Album: Piece of Cake

År: 1992

Lyssna här: Mudhoney – Blinding Sun

Låt: Surf As Houdini

Album: Cinemascope-A-Dope

År: 2001

Lyssna här: Robert Johnson & Punchdrunks – Surf As Houdini

Jag är inte söt utspelar sig i en skog och handlar om Lilla Ugglan. Lilla Ugglan beskriver sig själv på följande vis:
- Jag är en smidig och skrämmande stridsflygare med jättestora, tysta och spänstiga vingar.

På sin promenad i skogen träffar dock Lilla Ugglan på andra djur som inte delar dennes uppfattning om sig själv. Kanin hävdar att Lilla Ugglan är så söt, och dessutom liten. Räven tycker till och med att Lilla Ugglan är så gosig så att den börjar kramas. Även ekorren stämmer in i det hela.

Tillslut blir ju Lilla Ugglan givetvis förbannad och börjar hoppa och gapa. Då kommer mamma som  fortsätter att bygga på Lilla Ugglas uppdiktade världsbild och ord som skarpögd och stilig hamnar i samma mening.

De två sista sidorna i boken innehåller en rafflande avslutning med en twist.

Jonathan Allen har gjort ett strålande jobb i sin beskrivning av djurens vardag i skogen. Det tisslas och tasslas och det delas ut komplimanger hit och hit. Det vet alla som lyckats stå mellan två träd på en gräsyta någon gång.

Som läsare kan jag dock tycka att något fattas, man lär aldrig känna karaktärerna i boken. Vad vill Lilla Uggla egentligen? Ingenting avslöjas. Det finns inget djup.

Illustrationerna är godtagbara, förutom ekorren som avbildas som en enda stor grå klump. Inte alls naturtroget. Där måste Allen jobba bättre. Haren påminner ganska mycket om en känguru också.

Boken riktar sig till människor mellan tre och sex år. En ganska smal målgrupp anser jag, ty det är läsning som passar alla oavsett ålder som inte orkar vara så jävla smarta, vuxna och förståndiga hela tiden, folk som inte orkar försöka förstå jämt och ständigt.

Betyg: 3 av 5.

Låt: Friends Of My World

Album: Door, Door

År: 1979

Lyssna här: The Boys Next Door – Friends Of My World

Låt: Palaces Of Montezuma

Album: Grinderman 2

År: 2010

Lyssna här: Grinderman – Palaces Of Montezuma

Låt: Countdown

Album: Separations

År: 1992

Lyssna här: Pulp – Countdown

Låt: Lenin

Album: Blue Planet

År: 1987

Lyssna här: Moskwa TV – Lenin

Jag betalar mitt inträde till Skansen på 70 kr och får en karta tryckt i handen av den lilla, lilla tillsnörpta kvinnan där inne i glasmontern. – Så att du hittar ordentligt. Snabbt som fan knycklar jag ihop kartan och för den med stark beslutsamhet ner i fickan för att de två jänkarkärringarna bakom mig inte ska tro att jag är kusinen från landet som turistar i storstan.

I slapp blindo halkar jag omkring i ungefär fem meter innan jag upptäcker att det finns kartor i form av stora skyltar ungefär bakom varje hörn. Jag står och låtsas läsa det finstilta, i fall att de två från The Great Satan skulle lurpassa på mig.

Det är gamla gårdar och staket och bodar från både norr och söder i landet och allt annat som sverigedemokraterna önskar sig i stadskärnorna. Jag tröttnar ganska snabbt och resonerar som så att om man vill titta på sånt där duger klassikern Fäbodjäntan gott och väl, för miljöernas skull liksom.

Jag börjar bege mig mot djuren, utomhusdjuren. De första jag möter är ett tyskt par med byxorna uppe i armhålorna och snytpapprena i högsta hugg. I övrigt är det lugnt på folk, det är skönt. Jag ser en varg som småspringer i sitt hägn. Sen träffar jag en järv eller en mård, den har precis fått mat och är den lyckligaste järven eller mården i hela världen.

Efter det glider jag förbi ett lodjur som blir lurad av nån skötare att jaga ett tygstycke. En man med en kamera och texten Skansen på ryggen står intill mig och glor. Det irriterar mig, mannen kommer emellan mig och den storslagna naturupplevelsen – en skötare med en kratta med ett tygstycke och ett lojt lodjur.

Jag vandrar vidare och stirrar på en berguv. Den är fin. Himla fin berguv, tänker jag och känner hur snusen ligger helt åt helvete fel i munnen. Funderar på att gå till älgarna och renarna men passagen dit spärras av en i mina ögon vildsint ponny. En spark från en ponny kan döda ett fotbollslag tycker jag mig minnas. Att få knacka på pärleporten bara för att vresig liten hästjävel inte vill låta mig se Hasse Majestät i djurform eller några lapphusdjur, nej det är det inte värt.

Det börjar bli kallt, det drar. Drar genast slutsatsen att det är rysskylan som är på ingång igen och knallar till Skansenakvariet. Där får jag betala 100 kr för att komma in. Kvinnan bakom disken beskriver det som ”trevligt” att jag är där. Givetvis blir jag nervös för att bli indragen i något sexuellt så jag mumlar något ohörbart och halvrusar sedan till babianerna.

Det är ett stort gäng med babianer och de leker och bråkar. Deras bakstjärtar är dock lite obehagliga så jag kilar förbi några surikater. De står och spejar efter olika saker som surikater gör. Det är fint.

Kliver in i ormrummet. Det finns flera olika ormar och det är en aning obehagligt, de där glasrutorna kan nog lätt gå sönder. När jag står och föreställer mig att jag blir huggen i halsen av en skallerorm börjar något skrika utav bara helvete. Jag blir rädd, men kan inte lokalisera ljudet.

Efter en liten stund ser jag att det är två lösa papegojor som väsnas. Sådana där kan klösa ut ögonen på en isbjörnsfamilj, tänker jag, och håller mig på betryggande avstånd. En mamma och två små barn kommer in i ormrummet med de lösa papegojorna. Barnen börjar genast kommunicera med fåglarna och jag känner mig utanför. Jag blir lite sur.
- Hej, ropar barnen.
- Hej, ropar papegojorna tillbaka. Jag känner att papegojorna favoriserar barnen och börjar undra om det inte finns någon vakt som kan sätta stopp för mobbingen. Men det är tomt.

- Hej då bajskorv, hej då bajskorv, ropar ett av barnen. Men papegojorna replikerar bara med ett hej då.

Det känns som en seger för mig att fåglarna inte sänker sig till barnens imbecilla och omogna nivå. Jag knallar vidare in bland lite regnskog och annat och tittar på krokodiler och sköldpaddor och spindlar och råttor och rockor och hajar.

Börjar tänka på hur mycket jag hatar OpenOffice. Börjar sedan tänka på vilka djur som varit bäst under dagen. Lodjuret var fint. Dvärgsilkesaporna och jordekorrarna var roligast och vinner förmodligen. I deras montrar var det lite action.

Tråkigaste djuren har nog varit ormarna och spindlarna, tänker jag, och motiverar det med att de bara ligger stilla och glor. Ormarna och spindlarna skulle aldrig klara sig i den riktiga världen bland verklighetens folk. Skulle nog inte ens fixa en audition till en dokusåpa. Brinkenstjärna skulle aldrig dra med spindlarna och ormarna på en barturné till pizzeriorna i Bromölla. Stackars satars som ingen framtid har.

Jag går ut i den kyliga luften igen och summerar besöket med betyget 3,8 av 5. Helt okej för att slå ihjäl några timmar.

Låt: Bad News From Pretty Red Lips

Album: Overdrive

År: 2010

Lyssna här: Fatboy – Bad News From Pretty Red Lips

Låt: Old devils

Album: Animals in the Dark

År: 2009

Lyssna här: William Elliott Whitmore – Old devils

Men nu skiter vi att master Davy fick smörj av Mr. Murdstone och blev kär i lilla Emily och allt annat som händer och betygsätter istället lite julmusik.

Gläns över sjö och strand
Skriven av Viktor Rydberg, Alice Tegnér och Tommy Körberg på slutet av 1800-talet. En ganska småmysig sång som dock har spelats in i en kass version av ett gäng trinda kvinnor från Gotland som heter Ainbusk. Nåväl, det är i alla fall väldigt fint att det glänser över sjö och strand. Stränder och kobbar och sjöar och skär ska man ta vara på. Särskilt fin är raden ”Stjärnan från Betlehem, leder ej bort men hem”. Där behöver man minsann ingen GPS inte.
Betyg: 4 av 5

Rudolf med röda mulen
Ja, vad säger man? Med tanke på att texten helt och hållet saknar verklighetsanknytning är det förmodligen Amy Diamond som ligger bakom låten. Handlar om en ren med en röd mule som träffar Tomten. Jävligt dåligt, jävligt overkligt, jävligt omoget. Om Amy vill lyckas inom musikbranschen måste hon skärpa till sig och åtminstone komma i puberteten innan hon försöker att skriva texter.
Betyg: 0 av 5

Sankta Lucia
Ungar som svimmar, föräldrar som plikttroget glor men hellre vill vara på jobbet och dricka kaffe och pilla på årsredovisningen eller Sofia på lönekontoret och ett jävla gapande, men ändå är det kanske nån pensionär som blir glad. Ja, det är mycket det där med luciatåg. Själv fick man alltid gå längst bak varje år iklädd raggsockor och nån röd plyschdress med en grov livrem om midjan och en träslev i famnen och en dum luva på huvet och vara vilsen i sin roll som tomtenisse och liksom  inte förstå varför man aldrig kunde avancera framåt i ledet. Och natten går i tunga fjät, runt gård och stuva.
Betyg: 3 av 5

O helga natt
Var det något som Jussi Björling kunde så var det fan att sjunga. Mer behövs egentligen inte sägas. Den enda jullåten du behöver.
Betyg: 5 av 5

Staffan var en stalledräng
Handlar om martyren Sankt Stefanos som var den förste martyren och som även fick vakta hästar och åsnor och kottar och skit eftersom han var skyddspatron. Tyvärr faller själva låten in i samma Amy Diamond-kategori som rödmulelåten.
Betyg: 2 av 5

Fairytale of New York
Eftersom jag har extremt svårt för rödhåriga små vättar med gröna luvor som sprider trolldom och folk i Borås som drar en limerick eftersom de minsann har varit i Limerick och stampar takten till Whiskey in the jar och sedan drar ett luftgitarrsolo till någon annan kass irländsk folkmusik eftersom det anses så genuint och förkastar en hederlig bonnlager till förmån åt en Guinness så vägrar jag av principskäl att betygsätta den här låten. Den borde egentligen tigas ihjäl och jag inser nu att det var klantigt av mig att dra upp det hela.
Betyg: -

Låt: The Kicking Machine

Album: Nude with Boots

År: 2008

Lyssna här: Melvins – The Kicking Machine

Men jävlar i havet vad bra de var 2008, Einstürzende Neubauten alltså.

Därför är mina förväntningar höga inför helgens två spelningar på Södra teatern och Cirkus. I alla fall just nu, kanske inte precis innan när man sitter med goda kamrater och dricker en eller några fler uppvärmningsöl. Då känns oftast det där med konsert mest som ett nödvändigt ont och plötsligt känns det roligare att prata om musik än att faktiskt lyssna på musik.

Men just nu är jag på. Neubauten är ju trots allt ett av världens coolaste band (ja, det är coolt att närma sig trettio och gilla band för att de är coola). Att de själva redan fyllt 30 som band och därför nu ska fira det med låtar från hela tidsperioden känns lite spännande, lite eggande, lite kittlande. Kanske blir det stökigt med Krieg in den städten eller finstämt med Nagorny karabach. Kanske båda.

Jag är väldigt sugen på att leta reda på setlisten från de tidigare spelningarna under turnén. Men det vore ju lite som att spela in hockeymatchen på vhs för att sedan innan man tittar kolla resultatet på text-tv.

Det är inte som att sitta och ladda inför när en ny film av Colin Nutley visas på Folkets hus, då vet man redan innan att något av följande kommer hända:
- Helena Bergström grinar mest hela tiden
- Kurt Wallander spänner på Helena Bergström
- Helena Bergström gråter samtidigt som Kurt Wallander spänner på henne.

Sen visar det sig att allt ovan händer och att Colin borde gå en SFI-kurs.

Nåväl, det kommer bli en väldigt fin helg i alla fall. Nåjbaten rules!

Låt: The Naked And The Death

Album: The Early Eighties (1980-1986)

År: 2006

Lyssna här: Siglo xx – The Naked And The Death

Därför kan det vara klokt att med oberoende och dimmiga ögon titta närmare på en liten del av Norrland som heter Hudiksvall. Helt neutral är dock inte undertecknad då halva kroppen bär arv och gener från Västerbotten.

Hudiksvall ligger i alla fall i Hälsingland, norr om Gävle och söder om Sundsvall. Staden ligger därmed inte i höjd med Skellefteå som man annars gärna kan tro. Enligt en sida på internet bor det ungefär 37 000 personer i Hudiksvall.

Nåväl.

Stan: Lite skönt pittoresk sådär, många hus som är byggda av trä. I vad som kanske kallas hamnområdet finns det sjöbodar och en brygga. Staden erbjuder möjligheter att ta ut kontanter i bankomater. Alla bankomater och uttagsautomater verkar finnas på en och samma gata. Den gatan går nog under namnet Wall Street i folkmun.

Som främsta sevärdhet har staden en staty. Det är en fiskargubbe. Om någon gillar Robert Aschberg kan ni stjäla statyn och ge den till honom, han ska tydligen samla på gubbar med fiskeintresse.

Människor: På tågresan upp sätter det sig en gubbe intill mig. Av lukten att döma är han uppfödd på fimpar. Ogenerat plockar han av sig sina skor, lägger upp det ena benet över det andra och blottar en tubsocka som tidigare var vit och hel. Foten är inne på mitt territorium och det sticker i min näsa. Sedan börjar gubbjäveln pilla på sin mobil. Givetvis har han knappljudet på.

Jag tänker att han säkert ska till Sundsvall, jag tycker mig liksom känna igen stilen från Cramp-folket. Men icke, han går av i Hudiksvall och han blir liksom mitt första intryck av invånarna. För övrigt verkar det finnas många tonårstjejer med barn. I alla fall två. Det finns en jävligt fet kille med keps också.

Mat: Första måltiden blir en chorizo. Den smakar som en chorizo brukar göra. Korvmannen ska dock ha pluspoäng för att han kallade mig Bruschan. En liten gest kan ibland ge en stor känsla av förbrödring.

Även en restaurang vid namn Medelhavskällaren besöktes. Lammkotletter och fiskplanka intogs. Det knullade inte i munnen, men var helt okej. Man blev mätt och det brukar ju oftast vara syftet med mat. Trist utsikt över en parkeringsplatsjävel drog ner betyget lite.

I övrigt verkar Hudiksvall erbjuda en väldans massa mjukglass också. Mat ända från Thailand och Texas går även att få tag på.

Djurliv: Det finns ungefär två tusen änder och gäss runt en liten sjö. Inte jättespännande.

Stugan två mil utanför stan: Jävligt bra, precis som en stuga ska vara. Utsikt över ängar och en sjö som såg klar och frisk ut. En trädgård som lockade till impulsivt kroppsarbete. Det finns även en liten boll intill trappen. Några kilometer bort ligger det en lanthandel där man kan köpa snus och blodpudding och allt annat som man kan tyckas behöva. En fin hembygdsgård finns i närheten också, där kan man köpa våfflor.

Klotter: ”VI HATAR POLISEN” nere vid hamnen ger helt klart en stark känsla av Compton och man visualiserar lätt Eazy-E i ett gathörn rökandes en feting med nån häftig pistol i famnen. Nere vid bryggan vid sjöbodarna har klottret en mer emotionell karaktär och det är dikter och skit och textrader av han den där Kent från Eskilstuna.

Övrigt: Mittemot tågstationen finns det buskar. Där kan man kissa. Men man måste akta sig för spindlarna.

Helhetsomdöme: Hudiksvall är kanske inte målet för en bröllopsresa, men staden duger helt klart i krig. Nästa gång kanske utelivet testas också.
Betyg: 3 av 5.

Låt: Fly On The Windscreen – Final

Album: Black Celebration

År: 1986

Lyssna här: Depeche Mode – Fly On The Windscreen – Final

Låt: Institutionalized

Album: Suicidal Tendencies

År: 1983

Lyssna här: Suicidal Tendencies – Institutionalized

Låt: Midnight

Album: O.G. Original Gangster

År: 1991

Lyssna här: Ice T – Midnight

Veckans plats att hellre vara på än i Stockholm den 19/6 2010: Nya Zeeland

Nya Zeeland är ingen stad utan ett land som bor på en ö som ligger väldigt långt borta i Stilla Havet. Precis som Australien, som ligger några snabba simtag bort, är tullpersonalen på Nya Zeeland väldigt orolig för att svensk liten bladlus ska smugglas in och ödelägga hela faunan. Därför kan en obetydlig bortglömd chokladbit i resväskan ställa till en massa trubbel och jobbiga frågor. Lämna därför allt ätbart och ditt husdjur hemma.

Det första, efter störigt tullfolk, som kan möta en är en löpsedel med texten ”Porn star threats All Blacks”. Oj, vilken rasistisk porrknutte som hotar alla svarta kan man tänka då innan någon förklarar att landslaget i rugby kallas så på grund av den helsvarta matchuniformen. Rugby är för övrigt en riktig sport.

Nåväl, Nya Zeeland besöker en normal människa inte över en helg. Mest för att det tar ett tag att åka dit. Man bör stanna minst tre-fyra veckor och förslagsvis hyra en bil att åka runt i. Nationen är uppdelad i två öar – Nord- och Sydön.

Resan kan börja i Auckland, som är landets största stad, på Nordön. I Auckland finns en kinakrog och ett torn som heter The Skytower. The Skytower är landets högsta byggnad, men det räcker gott och väl att stå nedanför och istället fantisera om utsikten.

Apropå utsikt ska man gärna under hela resan förvånat brista ut i ett ”åh fy fan” och syfta på det storslagna landskapet som erbjuds mest hela tiden.

Från Auckland drar man förslagsvis till Rotorua som är en liten stad känd för sin geotermiska aktivitet. Det är gejsrar och lergropar och varma källor och det kokar och fräser lite här och där. Väldigt underhållande. På minussidan ligger dock svavellukten som finns i luften, det påminner lite väl mycket om doften under täcket en söndagsmorgon efter en hård helg.

Från Rotorua tar man sig kanske åtta mil söderut till Taupo. Där är det populärt med ungdomliga grejer som fallskärmshoppning och annat för folk som missbrukar energidryck. På väg upp i luften med det lilla skakiga flygplanet och när man redan då håller på att skita i underbyxorna kan gärna instruktören försöka föra ett avslappnat samtal om att han minsann har haft en svensk flickvän. Förklara då vänligt men bestämt att varenda engelskspråkig jävel söder om Öresundsbron haft en svensk flickvän, så det är liksom ingen idé att han försöker spela ball.

Att beskriva ett fallskärmshopp med ord är ganska svårt, men om man nu ska utföra ett hopp i livet är det nog en bra plan att singla ner över Lake Taupo en vindstilla och solig dag.

Sen kan man åka vidare till Napier, en stad som är väldigt art déco. Där gör man inte så mycket förutom att konversera med nån lokal fyllkärring som vill gifta bort sin dotter och lyssna på Abba.

Efter det kan man busköra ner till huvudstaden Wellington. Det finns ett zoo som är roligt, det bor röda pandor där. Tuttinuttgullegullsöta röda pandor.

Från Wellington tar man färjan till Sydön. Sydön är landskapsmässigt lite mer storslagen och cool än den norra systern.

På Sydön kan besöka en glaciär eller två och ha på sig spikkängor och gå runt med en pinne. Det är lite is. Det är lite snö. Det är lite japansk turist som inte lyssnar på guidens varningar och håller på att ramla ner i ett hål. Inte så överdrivet spektakulärt med andra ord.

Efter glaciären åker man förslagsvis till Queenstown. I den byn kan man åka skidor och syssla med dumheter som bungyjump. Man kan också roa sig med white water rafting, alltså forsränning på ren bonnsvenska. Det ska man helst göra i sällskap av två dussin hormonstinna ungdomar från en engelsk pojkskola. Efter det intensivsuper man på den irländska puben ett par timmar på eftermiddagen. De där irländska krogarna kommer man liksom aldrig undan.

Sen gör man lite mer skit på Sydön, som att tjafsa med en grinig jävla hostelägare och rider upp på ett berg med häst stor som en mammut.

Efter det åker man hem till Sverige igen.

Veckans plats att hellre vara på än i Stockholm den 19/6 2010: Tübingen

Tübingen är en stad som ligger i ett land som heter Tyskland. Tyskland är uppdelat 16 förbundsländer. Tübingens förbundsland heter Baden-Württemberg och har omkring elva miljoner invånare. Andra städer i Baden-Württemberg är bland annat Stuttgart, Freiburg, Rottweil, Heidelberg och helt ofattbart tråkiga Baden Baden.

Tübingen har 88 000 invånare och bor vid den grunda floden Neckar. Det är en gammal universitetsstad vilket för med sig att det springer omkring en massa sinnesslöa studenter i byn, på gott och ont. Universitetet är från 1477, alltså mycket äldre än de flesta människor som lever idag.

I staden har kändisar som Herman Hesse (han som skrev om en stäppvarg), Goethe (han som skrev om en ung Werther som led) och Alois Alzheimer (han som uppfann sjukdomen en regnig vårdag) huserat. Inga kvinnor har därmed lämnat några betydande men.

Det finns, eller fanns, inga viktiga industrier i Tübingen vilket gjorde byn ointressant att bomba under andra världskriget. Gamla stan är därför fortfarande vacker med pittoreska hus av sten med timmergavlar. Som i alla andra tyska städer finns det även i Tübingen ett rathaus, det vill säga rådhus. Det kan man sitta och glo på vid torget i Altstadt.

Eller så kan man besöka krogen Neckarmüller med tillhörande biergarten som ligger vid floden.  Där serveras det lokalbryggt öl (varje tysk stad har inte bara ett rådhus utan också 53 lokala öl), pretzels och kött i olika former. Där man sitta och förlusta sig och titta på folk som åker omkring på Neckar i båtar som heter Stocherkähne, ungefär som gondolerna i Venedig.

Man kan även besöka inrökta skumma lönnkrogar och prata The Cramps med byhjältarna, det är inte heller helt dumt.

Tübingen har ett slott, Schloß Hohentübingen, som är lika gammalt som slott brukar vara – mellan 300 och 2000 år. Därifrån får man en god översiktsbild av staden. Det finns också ett museum i anslutning till slottet som visar gamla mynt eller va fan som helst. Det är inte värt ett besök, gå hellre och ta en öl på en krog i närheten.

Är det varmt och jävligt kan man hardcorebada i floden. Eller så knallas det iväg till Freibad, ett utomhusbad med pooler och annat som hör till. En tumregel är dock att alltid tjafsa om att man ska ha studentpris i entrén. Utrikes får man bete sig som en idiotstudent, inte hemma.

Just den 19/6 kan man vara på en festival som heter Southside. Det tar några timmar med tåg att åka dit från Tübingen. Om inte tåget går sönder förstås, då tar det lite längre tid, men då finns det öl att dricka så att man liksom glömmer bort förseningen. Tysk tågpersonal kan knepen för att tygla sina resenärer.  Tyvärr är inte artistutbudet för årets festival inte speciellt imponerande, men Massive Attack, The Prodigy och Stone Temple Pilots kan man ju titta lite på. Men festival är festival så det kan nog bli roligt ändå, innan det börjar regna i alla fall.

Till Tübingen tar man sig genom att flyga till Basel, och sedan rundar man den stora svarta skogen med tåg. Andra resvägar? Googla för fan.