Yeeeeees! Yeeees! Yeeees! Eller på ren svenska, jajamensan! Nej, det blev ingen lägenhet idag, men vi kom tvåa i aktionen, vilket på borde sätta oss i viss respekt inför övriga aktörer på bostadsmarknaden. Som tvåa borde vi även få fritt välja en tröskel eller en bit tapet från lägenheten vi var och nosade på. Det är vi värda efter att ha trissat upp priset en aning och på så sätt höjt värdet på bostäderna kring Telefonplan.
Annars var vår taktik högklassig. Istället för att direkt ge oss in och kasta småpengar nere på de lägre nivåerna satt vi likt två utsvultna lejon och betraktade de små antiloperna som slogs om den åtråvärda lilla vattendammen på savannen. När tiden sedan var mogen så kastade vi oss girigt in med ett fläskigt bud som gjorde att hopen av lägre stående djur i näringskedjan skingrades åt alla håll av rädsla för vår stora plånbok. Fulla av självförtroende slickade vi sedan i oss resterna av deras sargade kroppar medan mäklar-hyenan stod bredvid och hoppades på att få smaka sina tio kadaver %. Tyvärr hade vi dock inte räknat med att ett ännu större djur i sin tur stod och iaktog oss. När vi ätit oss mätta så klev denne nye savannkonung in och och slaktade oss med väl placerat kreditkort i mellangärdet. Väl spelat av honom och vi får hoppas att han går i personlig konkurs inom ett halvår. Det är han värd den jäveln.
Annars är det här med att komma tvåa gravt underskattat. Ofta är det fan så mycket bättre än att vinna. Eller bättre och bättre förresten, det skadar ju inte i allafall. Alla kan inte vinna. Är det något som jag hatar så är det folk som ” hatar att förlora “, vad fan spelar det för roll egentligen? Såna som inte ens kan spela sällskapsspel med familjen utan att gå bananer när han inte får köpa Strandvägen för en billig penning på Monopol. Vad fan är det för fel på er? Vuxna människor. En bra förlorare är bättre än en usel vinnare, så är det bara.
Missförstå mig rätt nu. Jag själv är ju lite av en vinnare själv. Detta påstående kan jag ju om inte annat backa upp med ett par korpguld samt en och annan vinst i strafftävlingar på träning och även en guldmedalj på undervattensimning från femmans gymnastik. Trots detta så har jag ingenting emot att förlora ett parti dart i goda vänners lag och för detta tvingas springa naken genom stan och sjunga Life is Life. Tvärtom. Om det bara vore en bättre låt skulle jag kunna göra det sju dagar i veckan.
Men men, världen skulle vara bättre om dessa “ vinnare ” och “ tävlingsmänniskor ” kunde försvinna. Eller kidnappas och rullas i tjära och fjädrar av övriga förlorare och jag själv som är en vinnare som hyser solidaritet med förlorare. Det skulle vi alla må bättre av. Inga krav på prestationer, inget hets om pengar och inget jävla snack om felvallning och doping i Vancouver. Lugnt och skönt. Frankie Says Relax.
Call Of The Wild.
Yeeeeees! Yeeees! Yeeees! Eller på ren svenska, jajamensan! Nej, det blev ingen lägenhet idag, men vi kom tvåa i aktionen, vilket på borde sätta oss i viss respekt inför övriga aktörer på bostadsmarknaden. Som tvåa borde vi även få fritt välja en tröskel eller en bit tapet från lägenheten vi var och nosade på. Det är vi värda efter att ha trissat upp priset en aning och på så sätt höjt värdet på bostäderna kring Telefonplan.
Annars var vår taktik högklassig. Istället för att direkt ge oss in och kasta småpengar nere på de lägre nivåerna satt vi likt två utsvultna lejon och betraktade de små antiloperna som slogs om den åtråvärda lilla vattendammen på savannen. När tiden sedan var mogen så kastade vi oss girigt in med ett fläskigt bud som gjorde att hopen av lägre stående djur i näringskedjan skingrades åt alla håll av rädsla för vår stora plånbok. Fulla av självförtroende slickade vi sedan i oss resterna av deras sargade kroppar medan mäklar-hyenan stod bredvid och hoppades på att få smaka sina tio kadaver %. Tyvärr hade vi dock inte räknat med att ett ännu större djur i sin tur stod och iaktog oss. När vi ätit oss mätta så klev denne nye savannkonung in och och slaktade oss med väl placerat kreditkort i mellangärdet. Väl spelat av honom och vi får hoppas att han går i personlig konkurs inom ett halvår. Det är han värd den jäveln.
Annars är det här med att komma tvåa gravt underskattat. Ofta är det fan så mycket bättre än att vinna. Eller bättre och bättre förresten, det skadar ju inte i allafall. Alla kan inte vinna. Är det något som jag hatar så är det folk som ” hatar att förlora “, vad fan spelar det för roll egentligen? Såna som inte ens kan spela sällskapsspel med familjen utan att gå bananer när han inte får köpa Strandvägen för en billig penning på Monopol. Vad fan är det för fel på er? Vuxna människor. En bra förlorare är bättre än en usel vinnare, så är det bara.
Missförstå mig rätt nu. Jag själv är ju lite av en vinnare själv. Detta påstående kan jag ju om inte annat backa upp med ett par korpguld samt en och annan vinst i strafftävlingar på träning och även en guldmedalj på undervattensimning från femmans gymnastik. Trots detta så har jag ingenting emot att förlora ett parti dart i goda vänners lag och för detta tvingas springa naken genom stan och sjunga Life is Life. Tvärtom. Om det bara vore en bättre låt skulle jag kunna göra det sju dagar i veckan.
Men men, världen skulle vara bättre om dessa “ vinnare ” och “ tävlingsmänniskor ” kunde försvinna. Eller kidnappas och rullas i tjära och fjädrar av övriga förlorare och jag själv som är en vinnare som hyser solidaritet med förlorare. Det skulle vi alla må bättre av. Inga krav på prestationer, inget hets om pengar och inget jävla snack om felvallning och doping i Vancouver. Lugnt och skönt. Frankie Says Relax.