Mhm, nu har jag lurat här. Tänkt skriva ett långt seriöst inlägg baserat på Johanne Hildebrandts upplevelser i Afghanistan inför och efter valet. Jag har mycket att ge i den diskussionen, det har jag. Sen insåg jag att det krävdes att jag satt mig ner ett tag och funderade över mina värderingar så till den milda grad att jag inte framstår som en komplett imbecill. Så då lade jag om strategin en smula och tänkte översätta en liten faktatext om Afghanhundar och göra den till ett inlägg i den politiska debatten. Kul liksom, spexiga tjejen!
Men sen kom jag på att jag har kaos. Kaos mitt i livet, i själen och i hjärnkontoret. Och jag är inte ens i Afghanistan. Så jag måste begränsa mig med roligheterna, jag kanske blir galen på kuppen. Inlåst i tvångströja, dunkandes panna mot madrasserad vägg. Fy satan, det vill man ju inte. Även om Jack Nicholson satte lite charmigt skimmer över galenskap i Gökboet så är jag inte lockad till den sidan riktigt ännu. Så hav överseende med de få och intetsägande inlägg jag faktiskt rafsar ur mig. Jag vill ju liksom ändå vara med i matchen. Men efter regn kommer solsken, det säger alltid torpar-Jan. Uttrycket användes med fördel i samband med en klunk sprit ur oljig dunk. När allt kommer kring så är ju livet rätt bra ändå, det måste man säga. Den som stjäl min hatt får en varg i ryggen.
One Comment
Alix!
Så är det, ibland har man huvudet upp å fötterna ner, ibland är det tvärtom. Det är inte heller alltid man vet vilket. Det tänkte jag lära mig nu på beteendevetarkursen, det kanske är en kurs om strutsar.., vad vet jag, ingenting om strutsar iaf bara att skillnaden på en struts är att de varken kan flyga!
Kramen!