Dirty Laundry.

Igår blev jag inkallad på match igen. Lite oroande med tanke på att jag inte åkt skridskor på tre veckor samt att laget som sådant visat upp en sällan skådad förlustrad efter jul. Senaste matchen som spelades slutade med de smickrande siffrorna 5-20 och det innebär att vår målskillnad just nu är Sveriges sämsta bland division 2 lag. Dock har vi chansen att slippa bli sämst genom tiderna, då krävs det att vi vinner åtminstone 1 av de 3 återstående matcherna. Detta lär hända ifall vi lyckas få Jesus, Mohammed och Vishnu att skriva på kontraktsförslagen vi skickat via våra böner till dem.

Igår blev det dock bara 2-5, vilket får ses som ett stort steg i rätt riktning. Bland annat lyckades vår målvakt spela som i trans och rädda hela två skott. Jag själv briljerade i vanlig ordning, ett drömassist och en dragning som mycket möjligt kan vara den snyggaste som gjorts på 35 år. Tyvärr blev jag också skadeskjuten av en avundsjuk lagkamrat som inte unnade mig ett uns av framgång. Nu ser alltså min vadmuskel som en ballong och jag känner på mig att det kommer att krävas amputation för att få bukt med problemet. Antingen det eller som det är nu, att tvingas gå omkring som en packad Quasimodo som dreglar som en Sanktbernadshund på grund av att jag inte har råd med vatten att skölja ner mina alvedonbrus tabletter med. Livet är hårt och kan nog bli ännu hårdare när jag kapar av mig högerbenet. 1.20 lång och tvingad att skriva med min vänstra fot. Fy fan.

I övrigt sitter vi i detta nu och kastar bud omkring oss som om vi vore två stycken direktörer på en strippklubb. Jag kallar mig själv Onkel Egbert efter karln i spelet -Sätt Sprätt På En Miljon- Bland annat är vi inne och bjuder på en liten rackare som ligger på en så udda adress som Slätbaksvägen. Får vi den antar jag att vi kan glömma att bjuda mannen med världens hårigaste arsle, Niklas Vekling på inflyttningsfest. Men att få den är nog även det att hoppas på för mycket. Vi har helt enkelt inget flyt. För jag vägrar accepetera att det skulle vara vår svaga ekonomi som ställer till det. Det är otur och vårt dåliga kontaktnät som gör det. Allt handlar om svarta pengar, blåsjobb av mäklare och gangbang med hyresvärden. Politix helt enkelt. Livet är som en bok av Liza Marklund.

Men men, man får vara glad att man inte heter Bjarne åtminstone. Det är ett bra roligt namn det.