Don’t start me on the liquor

Att åka på semester är trevligt. Skönt också för den delen, få komma bort och vila upp sig från vardagens slit. Äta god mat på mysiga restauranger, kanske ta en drink på någon häftig bar. Och sedan gå och lägga sig i tid på ett ombonat hotellrum. Det är också kul att få lära känna en ny stad, lära sig om historik och kulturliv och ta del av sevärdheter. Skaffa sig intryck och få gemytliga minnen för det som återstår av livet.

Så vill man gärna tänka sig att det ska vara. Men det blir ju jävligt sällan, om inte till och med aldrig, som man tänkt sig.

Trots att ett sällskap på åtta personer, varav sex av dem lever i parrelation, där vissa har passerat 30 och de andra är på god väg så är det fan fortfarande ingen som lärt sig något. Man ska gärna bete sig som om man är 15 år och på skolresa i Danmark och vara helt jävla överlycklig för att det finns tillgång till alkohol. Det där med seriösa suparresor tycks liksom inte gå ur kroppen.

Nu var tanken att den tyska staden Frankfurt skulle utforskas. Så blev det inte riktigt. I alla fall inte på det sätt som beskrivs i inledningen. Men det är ingen idé att lägga sig och grina över det.

Dag 1, fredag: Lämnade ett blåsigt Göteborg för att mötas av ett ännu blåsigare Tyskland. Lyckligtvis hade det inte snålats med varken gin eller öl på flygplanet, dessutom fanns det både vin och Jägermeister att inhandla direkt, så det fanns ingen anledning att gnälla. Jägermeister är för övrigt en jävla skitdryck som man bara kommer undan med att dricka i utlandet.  På bussen från Hahn kom informationen från gruppens självutnämnde reiseführer att vi minsann inte alls skulle bo i Frankfurt, utan i en håla som heter Neu-Isenburg (information som kan ha kommit tidigare, men möjligtvis ignorerats).

Jaha! Nähä! Jaja…

Vi anlände i alla fall till Neu-Isenburg runt halv tio på aftonen, tog en taxi till hotellet och sedan var det liksom dags att börja kröka på allvar. Och eftersom det var akut så var det klokast att gå till puben som låg vägg i vägg med hotellet. Ni vet en sån där liten tysk korg där det får rökas och där inredningsambitionerna dog ungefär 25 år innan murens fall och med slagna hjältar drickandes under tystnad vid bardisken. Namnet var Casablanca.
– HABEN SIE SCOOOTA? [scooter]
- Nein!
– Aaaja, acht bier bitte!

Och där blev vi kvar. Först skeptiskt synade av stamgästerna som förmodligen undrade vad det var för idiotgäng som intagit baren.  Men i takt med ölflödet så växte integrationen mellan vuxna tyskar över 54 år och vuxna svenskar under 16 år. Och det dansades och pratades bland annat fotboll.
Och sen hände inte så mycket mer, inte som det finns minnesbilder till i alla fall. Förutom att undertecknad tydligen tyckte att det var en jävligt bra idé att gå i sömnen på hotellet och vaknade upp i underbyxor och linne i receptionen. Det tog ungefär en timme att hitta rum nummer 13 av 15 möjliga. Gråten var nära och fosterställning på golvet i hallen var länge ett alternativ.

Dag 2, lördag: Att äta en stadig frukost innan bakfyllan börjar ta över är alltid klokt. För att sedan kräkas upp den lite snyggt.

Efter frukostbestyren tog vi oss i alla fall via S-bahn in till Frankfurt utan någon större aning om vart vi skulle gå av. Men det fanns något som liknade skyskrapor och en bro och en kyrkjävel så det kändes lite centralt där vi steg av. Och solen sken och det var varmt och även om bakfyllan började komma så fanns det hopp om livet. Hittade en julmarknad som skulle öppna först om några dagar, men det var lite mysigt ändå. Lite.

Gick sedan in i kyrkan, som kan ha varit Dom Sankt Bartholomäus. Och den var ju fin. Ända tills någon kyrkkärringsguide nästlade in oss i sina lömska klor och berätta om kyrkans historik och lite till. Det var nåt tjafs om romarna. Minns inte riktigt, lyssnade inte riktigt. En efter en började lömskt smyga sig bort från gruppen tills det bara var tre kvar. När de skulle försöka ta sig ut började tydligen kyrkkärringsguiden bli desperat och skulle blockera vägen. Lita aldrig på tyska kyrkkärringsguider!

Efter kyrkan och några hundra meter på en gågata och lite ätande av wurst så var nog med sightseeing och dags för krogbesök. Efter några stärkande öl och Fernet var vi redo för gatorna igen. Hittade en tvivelaktig butik som sålde militärkläder och annat strunt med märken som Pitbull och Hooligan. En jävla skitaffär med andra ord. Men in skulle vi. Och det började provas hemliga kläder och stojas framför speglar. Då kom det en kärring (det är nästan bara kärringar i Tyskland) till butiksbiträde och förklarade med arg stämma att inne i affären var man inte för att ha roligt. Men vi ville ha roligt, så vi gick ut.

Och gick helt sonika till närmsta gaybar. Där skulle det dansas till Abba på ungefär 1,5 kvadratmeter och klockan var väl sisådär 14.30. Det fördes även ett mycket filosofiskt samtal mellan en ur svenskgruppen och nån gubbe som var jävligt på om fisting. Fisting är grejer det. Kanske.

Middagen intogs på hotellet. En schnitzel som sett sina bästa dagar. Det fanns funderingar på klubbande. Men vi kom bara till grannkrogen Casablanca igen.
– HABEN SIE SCOOTA?
– Nein!
– TAAAANZEEEN!!

Och det dansades som fan med gamla människor och det röktes och det dracks. Sedan tog vi oss faktiskt vidare till Trinkhalle. 200 meter bort. Två bord och en spelmaskin. Toppenhak. Men vi roades ändå och kvällen kan ha avslutats vid 23. Eller 03. Det är lite oklart. Men skoj var det. Nog.

Dag 3, söndag: Sov bort frukosten vilket senare ledde till tjafs med hotellpersonalen eftersom vi tydligen avtalat om det. Men sånt där glömmer man ju bort så lätt. Med frukost alltså.

Ägnade halva dagen med att leta upp ett öppet ställe att äta mat på. Efter tre timmar var vi tillbaks utanför hotellet igen och insåg att vi faktiskt redan från början kunde ha satt oss på pizzerian mittemot. Så går det när man ska göra sig till. Sedan hände inte så jävla mycket mer den dagen. Vissa satt kvar på pizzerian och ölade till sig, andra gick till hotellet och låg och gned sig mot täcket och glodde på CNN istället.

Det fanns inga större ambitioner med kvällen, ingen idé att ens tala om att kanske åka in till Frankfurt. Alla var nog inställda på ett återbesök på Casablanca.
– Haben… sie… Scoota…?
– NEIN!
Och den där magiska stämningen som hade uppstått genom att dansa med den avdankade äldre skabbrävsblonderade och illaluktande bartenderskan hade liksom försvunnit. Det kändes inte bra att stå och röra på armarna framför henne längre. Men drack, ja det gjorde vi.  Och tog oss faktiskt tillslut 14 meter längre ner på gatan till Pilsstube. Där fanns det en meterhög häger i plast i en buske. Den råkade liksom följa med ut och också till hotellet. Hägern behövde miljöombyte helt enkelt.
Oklart när den kvällen avslutades också.

Dag 4, måndag: Frukost. Vänta på flygbuss. Sitta på flygplats. Stå på flygfält med stenhårt regn i ansiktet med en plasthäger i sällskap. Vara lite orolig. Vara lite nervös. Fundera på att börja grina. Komma till Sverige. Kallsvettas i absurdum.

Och inte hade längtan efter tre år på Spa varit så stor sedan förra semestern.

Betyg:
Frankfurt: Lite oklart
Neu-Isenburg: Dugligt
Sällskap: Mycket gott
Wursten: Jävligt god
Resan överlag: Mycket bra

Casablanca, Tysklands hetaste bar.