Att läsa en självbiografi skriven av en känd idrottsman är att dö en smula. Man kan ofta få räkna med att tvingas läsa om antal gjorda mål genom karriären, hur dessa mål kom till och vilka som målen sedan tillägnades. Det vore väl en sak om det gällde seniorkarriären. Men nej. Här ska samtliga mål från kvartersfotbollen redovisas. Alla med samma inlevelelse och entusiasm.
- Jo, visst kommer jag ihåg när jag avgjorde mot Frånö borta i P 11 serien, det var Stickan som la fram en boll, jag löpte ifrån backarna och rullade in den. Så jävla skönt alltså… Stickan? Han jobbar på lager i Kramfors numera, tydligen skild och har lite problem med spriten… Synd. Den grabben hade talang alltså. Ja, inte lika stor talang som jag men ändå.
Så rullar böckerna på. Sida efter sida. Kanske kryddad med en liten anekdot från hur det var förr. -Då åkte vi minsann buss till matcherna. 100 mil tur och retur. Jobbigt som fan. Men du ska veta att det svetsade samman grabbarna. Jag kan tycka att det saknas nu för tiden. Du vet med flyg och sånt. Lagkänslan försvinner du vet.
Det är här man som läsare fått nog. Man vill ta bokjäveln och slänga den rakt ut genom fönstret. Det är här som Glenn Hysén kommer inspringande i 110 km/h och glidtacklar bort alla mallar och förutfattade meningar man har om idrottsmäns självbiografier. Glenn vågar nämligen gå på djupet. Glenn vågar ställa frågorna ingen annan vågar. Glenn vågar stå utanför mängden. Glenn vågar visa sig från sin mest allvarliga sida. Glenn vågar vara Glenn.
Ni yngre läsare känner säkert bara till Glenn som den där gapiga kommentatorn som skrikit sönder samtliga Champions Leauge finaler som spelats. Det ska ni absolut inte hålla emot honom. Det är nämligen en roll han tvingats in i av giriga tv-pampar. Som den stora människa han är så har han accepterat denna trots att han vet att hans varumärke kan ha tagit skada av detta skådespeleri. Sån är han Glenn. Alltid villig att ta det extra steget för att glädja andra.
Vi som är lite äldre minns istället en strålande karriär som tog fart i IFK Göteborg och sedan gick spikrakt uppåt via storklubbar som Fiorentina och Liverpool. Glenn kan mycket väl ha varit den ståtligaste mittbacken som svensk fotboll någonsin producerat. Att jämföra honom med exempelvis Olof Mellberg är att jämföra Anklever med Chorizo. För medan Olof kämpar med att bolla till 3 så kunde Glenn tända en cigarett, kamma sitt gråsprängda Clooneyhår bakåt, steka köttbullar till sonen Tobias OCH samtidigt hålla bollen i luften. Så bra var han.
Men, när ni lägger er med boken i hängmattan i sommar kommer era förutfattade meningar så sakteliga att suddas ut. Ung som gammal. Ni kommer att bli ett med Glenn. Ni kommer att komma på er själva med att tänka att det var ni som gjorde den där berömda glidtacklingen på Wembley. Ni kommer att ge er ut på ert livs mest spännade resa. Och, ni kommer att önska att den aldrig någonsin ska ta slut.
Som bokens titel antyder så förekommer även en hel del hyss och bus. När vi vanliga människor får vara nöjd med att kanske en gång i livet lyckas att få andra att skratta så gjorde Glenn detta dagligen. Han gick omkring med en hel rävfarm bakom sina öron. Viktigt att poängtera är dock att hans skämt aldrig passerade gränsen för dålig smak. Det är han för stor för. Han delar i boken också med sig av sina mest lyckade lustigheter. Allt för att vi vanliga dödliga ska kunna kopiera dessa och kunna glädja varandra genom våra alldagliga liv. Sådan är han Glenn. Ödmjuk. Givmild. Solidarisk.
När jag började läsa boken hade jag på förhand dömt den som oduglig. Vad kan egentligen en idrottsman lära mig, tänkte jag. Svaret blev, allt. Tack Glenn. Betyget blir därefter. Fotbollsspelaren Glenn Hysén: 6 getingar. Människan Glenn Hysén: 6 getingar. Boken Hyss och allvar med Glenn Hysén: 6 getingar. Plötsligt vet jag varför alla heter Glenn i Göteborg.
Hyss och allvar med Glenn Hysén.
Att läsa en självbiografi skriven av en känd idrottsman är att dö en smula. Man kan ofta få räkna med att tvingas läsa om antal gjorda mål genom karriären, hur dessa mål kom till och vilka som målen sedan tillägnades. Det vore väl en sak om det gällde seniorkarriären. Men nej. Här ska samtliga mål från kvartersfotbollen redovisas. Alla med samma inlevelelse och entusiasm.
- Jo, visst kommer jag ihåg när jag avgjorde mot Frånö borta i P 11 serien, det var Stickan som la fram en boll, jag löpte ifrån backarna och rullade in den. Så jävla skönt alltså… Stickan? Han jobbar på lager i Kramfors numera, tydligen skild och har lite problem med spriten… Synd. Den grabben hade talang alltså. Ja, inte lika stor talang som jag men ändå.
Så rullar böckerna på. Sida efter sida. Kanske kryddad med en liten anekdot från hur det var förr.
-Då åkte vi minsann buss till matcherna. 100 mil tur och retur. Jobbigt som fan. Men du ska veta att det svetsade samman grabbarna. Jag kan tycka att det saknas nu för tiden. Du vet med flyg och sånt. Lagkänslan försvinner du vet.
Det är här man som läsare fått nog. Man vill ta bokjäveln och slänga den rakt ut genom fönstret. Det är här som Glenn Hysén kommer inspringande i 110 km/h och glidtacklar bort alla mallar och förutfattade meningar man har om idrottsmäns självbiografier. Glenn vågar nämligen gå på djupet. Glenn vågar ställa frågorna ingen annan vågar. Glenn vågar stå utanför mängden. Glenn vågar visa sig från sin mest allvarliga sida. Glenn vågar vara Glenn.
Ni yngre läsare känner säkert bara till Glenn som den där gapiga kommentatorn som skrikit sönder samtliga Champions Leauge finaler som spelats. Det ska ni absolut inte hålla emot honom. Det är nämligen en roll han tvingats in i av giriga tv-pampar. Som den stora människa han är så har han accepterat denna trots att han vet att hans varumärke kan ha tagit skada av detta skådespeleri. Sån är han Glenn. Alltid villig att ta det extra steget för att glädja andra.
Vi som är lite äldre minns istället en strålande karriär som tog fart i IFK Göteborg och sedan gick spikrakt uppåt via storklubbar som Fiorentina och Liverpool. Glenn kan mycket väl ha varit den ståtligaste mittbacken som svensk fotboll någonsin producerat. Att jämföra honom med exempelvis Olof Mellberg är att jämföra Anklever med Chorizo. För medan Olof kämpar med att bolla till 3 så kunde Glenn tända en cigarett, kamma sitt gråsprängda Clooneyhår bakåt, steka köttbullar till sonen Tobias OCH samtidigt hålla bollen i luften. Så bra var han.
Men, när ni lägger er med boken i hängmattan i sommar kommer era förutfattade meningar så sakteliga att suddas ut. Ung som gammal. Ni kommer att bli ett med Glenn. Ni kommer att komma på er själva med att tänka att det var ni som gjorde den där berömda glidtacklingen på Wembley. Ni kommer att ge er ut på ert livs mest spännade resa. Och, ni kommer att önska att den aldrig någonsin ska ta slut.
Som bokens titel antyder så förekommer även en hel del hyss och bus. När vi vanliga människor får vara nöjd med att kanske en gång i livet lyckas att få andra att skratta så gjorde Glenn detta dagligen. Han gick omkring med en hel rävfarm bakom sina öron. Viktigt att poängtera är dock att hans skämt aldrig passerade gränsen för dålig smak. Det är han för stor för. Han delar i boken också med sig av sina mest lyckade lustigheter. Allt för att vi vanliga dödliga ska kunna kopiera dessa och kunna glädja varandra genom våra alldagliga liv. Sådan är han Glenn. Ödmjuk. Givmild. Solidarisk.
När jag började läsa boken hade jag på förhand dömt den som oduglig. Vad kan egentligen en idrottsman lära mig, tänkte jag. Svaret blev, allt. Tack Glenn. Betyget blir därefter. Fotbollsspelaren Glenn Hysén: 6 getingar. Människan Glenn Hysén: 6 getingar. Boken Hyss och allvar med Glenn Hysén: 6 getingar. Plötsligt vet jag varför alla heter Glenn i Göteborg.