Ill Communication

Fy fan. Så fort man av staten blir satt i arbete kommer lönen som ett brev på posten. I form av feber, hosta, rinnande näsa och omotiverade gråtattacker. Nästa steg blir väl i form av en knorr på arslet och uppåtnäsa. Då jävlar är den här framgångsskutan inseglad i hamnen och redo att ta emot folkets jubel.

Omotiverade gråtattacker var det ja. Idag har jag suttit som ett fån framför Youtube och kollat på en massa klipp. Länkat mig längre och längre in i djungeln tills dess att dess konung stod framför mig. En film om ett lejon fick mig att släppa alla hämningar och börja grina som en liten tjej vars favoritdocka just blivit lemlästad av grannungens HeMan-figurer. Där satt jag i min ensamhet och överdoserade Ipren samtidigt som det här lejonet sprang omkring och hälsade på sina gamla hussar som han inte sett på över ett år till tonerna av en herrans massa fioler. Lejonet hette förövrigt Christian. Vad bögarna som tagit hand om honom hette kommer jag inte ihåg. Men vackert och rörande var det. På ett icke Disneysätt. Då hade väl den där Christian blivit duperad av sin bror som försöker sno åt sig makten.
-Vänd mig inte ryggen Scaaaaaar, skulle han utbrista innan han hamnade underst i ett skenande buffeltåg. Scar skulle sedan skratta och göra Christians tidigare homohussar till sina privata slynor med uppgift att fila hans klor och rengöra skägget kring hans arsle. Det han dock inte tänkt på är att homoadoption numera är tillåtet och att dessa två fruktpojkar har en son vid namn Simba som även skulle visa sig vara en väldigt skicklig tjuvjägare… Men som sagt. Väldigt icke Disney.

Jaja. Det här inlägget fyller väl ingen direkt funktion. Men ni kan väl lämna en Kryapådig rad i kommentatorsfältet åtminstone. Nu ska jag kila iväg på en redan bokad bio. Kanske piggar en Nazijagande Brad Pitt upp. Om inte så brukar ju popcornskålen göra det. När man har ett hål i botten av den förstås.