Men Ho-Chi-Minh på er. Jag tänkte att vi lägger en liten recension av julen. Det borde vara dags för det. Och kom för fan inte och säg att jag saknar kunskap i ämnet. 28 stycken jular har jag stått med klotögon och med prinskorvar i fickorna och väntat på den där tomten. Det gör mig nog till den svensk som just nu varit med om flest jular. Så, lyssna och lär.
Förberedelser: Julen numera börjar i slutet av augusti. När jag var ung klädde man granen veckan innan själva julafton, under stor bevakning från sin fascistiske far som inte accepterade att en endaste liten kula hamnade mer än två decimeter från en annan.
Men nu börjar den som sagt tidigare. Affärerna börjar pynta och spela julsånger direkt efter vi tryckt i oss vår sista surströmming. Det är USAs fel det och ingenting vi kan påverka. Hade Ryssland spelat sina kort bättre under kalla krigets dagar så hade vi sluppit det och istället haft en härlig röd jul att se fram emot. Firad bland kamrater och med härliga ryggdunkar och kampsånger. Men nu ska det som sagt säljas och krängas så fort det bara går och det tycker jag är stor synd och skam.
Betyg: 1 av 5. Den får ettan på grund av att jag faktiskt vissa dagar i September tycker att det är ganska uppfriskande att se lite uppklädda granar vars kulor man kan spegla sig i. Testa det, det är fan hur kul som helst. Det ser ut som man har en snabel i vissa vinklar. Sjukt.
Tradition: Jag vet inte riktigt varför julen firas. Antingen dog Jesus eller också föddes han. Så firas alla högtider. Men Jesus var en bra karl och väl värd att firas så det tycker jag att vi fortsätter med. Högsta betyg!
Egna Traditioner: Julafton är stressig. Så är det för oss alla. Jag börjar iallafall dagen med en stor jävla snus och en kopp kaffe. Sedan går jag in till min far som ligger i en hög i sängen och svär. Svär gör han för att han kvällen innan suttit och haft uppesittarkväll tillsammans med sin vän Jokern och Lotta Engberg. Av dessa tre individer så var det åtminstone två av dem som fuktade sina strupar lite väl häftigt och således ligger inne med en fantastisk huvudvärk. Men far, han kämpar på och släpar sig ut i köket. Det är nämligen viktiga saker på gång.
Vi två ska nämligen upp till graven och säga hej och hejdå till släktingar och vänner som passerat revy. Det är julens finaste stund och den missar jag inte för all Ris ala Malta som finns. Synd bara att han envisas med att ta med sig hunden. Hon saknar helt skam i kroppen och skäller, jävlas och försöker släcka ljusen jag tänt. Men men, hundar måste ju gå ut, så det är väl lika bra att hon är med antar jag. Annars pissar hon i protest på granen. Och det vill man inte.
Men när graven är besökt så drar vi hem och äter en stor lunch. Även den är trevlig och mysig. Sedan är det fria aktiviteter och då skiter sig hela julen. Frihet under ansvar är nog den mening som försatt mänskligheten i mest knipor genom tiderna. Men so far so good- Högsta Betyg även här.
Firande: Klockan 15.00 kommer kapitalisten! Kalle Anka måste alla se. Och hans lärjungar Ferdinand, Långben, Musse från Rallarsving, Piff och Puff samt den där fågeln som är så satans jobbig. Här börjar man svettas rejält. Även ungarna ställer sig numera oförstående till varför man ska se på den amerikanske örnen på självaste julafton. Då förklarar föräldrarna att det måste man, för förr om åren fanns det inte tecknat och det var bättre förr så håll era barnmunnar jävligt tysta och titta på Robin Hood.
Betyg: 2 av 5.
Tomten: Det andra svinet kommer vid 18.00 som en räddande ängel. Vid den tiden har nämligen ungarna börjat gnaga på varandras smalben av ren tristess. De äldre har fastnat i en diskussion angående om vem fan som ska ta på sig skägget och leka tysk. Det slutar alltid med att någon stackars svärson får kila iväg och pulsa runt kvarteret. Honom bryr sig ändå ingen om ifall han gör bort sig. Sedan knackar stackaren på dörren och frågar med förställd röst ifall det finns några snälla barn i huset. Då svarar en av ungarna att det minsann finns det och frågar sedan varför svärsonen har tagit på sig ett skägg och röda, dåligt matchande, kläder.
Han gör dock sitt bästa för att ignorera frågan och delar istället ut några klappar. Det är tur som fan för honom att han inte försöker sig på att få ungarna att sätta sig i hans knä, för sådana fasoner uppskattar vi inte inom vår släkt, och det kan lätt komma att kosta ett näsben.
Men, ungarna får sina klappar och sedan är det full vevning. De så omsorgsfullt och vackra paketen slängs i stora högar på golvet och folk grinar till höger och vänster för att tomtejäveln inte heller i år hade med sig en Ponny. Det är total anarki och man svettas som om det inte fanns någon morgondag. Man är trött och behöver en drink och en cigarett.
Betyg: 2 av 5.
Maten: Vet ni hur mycket boskap som blivit våldtagna och styckade för att vi ska få vår skinka, korv och grisfötter? Inte jag heller, men jävligt mycket är det nog. Därför äter jag uteslutande ägg, klementiner och lax på julafton. Lax är inget riktigt djur så de kan vi lika gärna äta slut på. Simma motströms? Jävla friskus-takter är inte ett dugg imponerande om ni frågar mig. Dessutom är de goda gravade och det tycker jag återknyter lite till min tradition som ni läste om tidigare. På så sätt får julmaten ett högt betyg. Men ni ska ge fan i Coca-Cola och i Big Tasty. Det är inte okej att stoppa i truten. Då kan ni hellre äta dopp i gryta eller något annat barbariskt. Betyg: 4 av 5.
Musiken: Här har vi ett fattigt kapitel. Här fullkomligt dränks man i skit från folk som vill tjäna sig en liten extra hacka kring jul. Carola, Bosse Larsson, EMD och så vidare. Skiten tar liksom aldrig slut. Snart släpper väl de där blekfeta jävlarna i Kent ett jul-album också, och då får ni gärna skjuta mig. Men, det finns några guldkorn också. Dylans nya är väldigt bra och pengarna går även till en fin sak. Dessutom finns det en grupp som heter Blind Boys of Alabama som för några år sedan släppte en skiva som räddat mina små öron sedan dess. Annars kan ni ju sitta och fnissa åt Onkel Kånkels tolkningar av julen. Betyg: 2 av 5.
Dryck: Här har vi en svag punkt. Glögg, snaps, whiskey,öl… Ja, julen flödar fullkomligt. Det gäller att ducka kulorna som viner omkring en i form av små flaskor. Tyvärr brukar det vara omöjligt. För vid nio- tiden brukar den fula grenen av släktträdet vandra in ledda av kusin Börje som med sin bär gåvor i form av jul-mumman. Då går det alltid åt helvete. Runt tolv står man sedan och försöker hångla upp granjäveln eller ovan nämnda hund. I år ska jag dock vara nykter och köra lite bil är det tänkt. Återstår att se ifall den planen är vattentät. Betyg: 3 av 5.
Ja, det var julen det. Sammanfattningsvis kan vi nog säga att den är helt okej och fyller sin funktion. Jag gillar nämligen att få se alla fina paket under granen samt de förväntansfulla blickarna hos ungarna innan de bestialiskt hugger in på presenterna. Jag är trots allt en känslig liten rackare. Julen får ett fint betyg, trots att jag aldrig får den där förbannade ponnyn. Julens Beyg: 4 av 5.



6 Comments
Den där jävla Börje alltså…
Titta på Karl-Bertil Jonssons jul i år så ska du se att betyget höjs till 5 av 5 på nolltid!
Gustav: Ja… Opålitlig är han.
Kate Wellings: Fan. Karl Bertil glömde jag… Se kategorin Dryck.
Sa och sa. Det var ju min tallrik…
Höll på legendförklara dig för: simma motströms men sju rader senare dog du Kent! och som Dylan vore brunbränd??? eller syftade du på han i 90510???
SkytteK: Kent ska fan vara glada att de nämns någonstans. Du måste sluta med de där dumheterna nu. ” så nääääära fååååår ingen gåååå” fy fan.
Dylan är smal, vacker och så där vampyrskinnad som är så modernt nuförtiden. Före sin tid, som vanligt.