Julen är nu äntligen förbi och har tydligt lämnat elaka spår efter sig i trakterna kring buken. Ett bälte av fett var vad Tomten hade att erbjuda detta år. Tack för det. Eftersom vissa skjortors knappar nu spänner väldigt oattraktivt runt skrinet så drabbades jag av en smärre depression vilket resulterade i en rask promenad innan frukost denna svinkalla tisdag. Med andra ord så hade starten på dagen mycket kvar att önska när det kom till glädjeämnen.
När klockan slog 13:00 satt jag mitt 0,105 ton osmidiga arsle på stolen som parkerar framför datamaskinen och slogs av häpnad av ett mail. Mailet innehöll en text från min vän Nicklas a.k.a ”Nico” a.k.a ”Lill-Miljonären” a.k.a ”Den Rike” a.k.a ”Den allsmäktige” a.k.a ”Min pappa hade två bilar när jag växte upp” a.k.a ”Jag är chef, kom och ta för er jävla bönder/såssar”. Texten karln hade plitat ihop var dessutom ämnad för Cramp Magazine och kan nog också ses som ett kvitto på att jag som person tydligen håller hög klass när det kommer till tjat. En klapp på axeln till både Nicklas och mig alltså.
Nicklas är en väldigt talangfull herre som vi varit extremt nyfikna på att se vad fan han skulle skriva om ifall han tvingades producera några rader till kategorin ”Cramps vänner”. När detta nu har skett är jag nöjd, belåten, stolt över Nicklas skriveri och känner mig duktig som fått honom att så göra. Det tycker jag att ni som besöker denna sida med jämna mellanrum också kan vara eftersom han skriver jävligt bra trots att han numera bara är chef. Chef och halvt finsk.
Summan av detta svammel är att vi är mycket nöjda med att senare idag kunna presentera ytterligare en gäst på sajten. Nicklas ”Lord of all Webb-TV” Hermansson är Cramps vän.
Killing for Company
Julen är nu äntligen förbi och har tydligt lämnat elaka spår efter sig i trakterna kring buken. Ett bälte av fett var vad Tomten hade att erbjuda detta år. Tack för det. Eftersom vissa skjortors knappar nu spänner väldigt oattraktivt runt skrinet så drabbades jag av en smärre depression vilket resulterade i en rask promenad innan frukost denna svinkalla tisdag. Med andra ord så hade starten på dagen mycket kvar att önska när det kom till glädjeämnen.
När klockan slog 13:00 satt jag mitt 0,105 ton osmidiga arsle på stolen som parkerar framför datamaskinen och slogs av häpnad av ett mail. Mailet innehöll en text från min vän Nicklas a.k.a ”Nico” a.k.a ”Lill-Miljonären” a.k.a ”Den Rike” a.k.a ”Den allsmäktige” a.k.a ”Min pappa hade två bilar när jag växte upp” a.k.a ”Jag är chef, kom och ta för er jävla bönder/såssar”. Texten karln hade plitat ihop var dessutom ämnad för Cramp Magazine och kan nog också ses som ett kvitto på att jag som person tydligen håller hög klass när det kommer till tjat. En klapp på axeln till både Nicklas och mig alltså.
Nicklas är en väldigt talangfull herre som vi varit extremt nyfikna på att se vad fan han skulle skriva om ifall han tvingades producera några rader till kategorin ”Cramps vänner”. När detta nu har skett är jag nöjd, belåten, stolt över Nicklas skriveri och känner mig duktig som fått honom att så göra. Det tycker jag att ni som besöker denna sida med jämna mellanrum också kan vara eftersom han skriver jävligt bra trots att han numera bara är chef. Chef och halvt finsk.
Summan av detta svammel är att vi är mycket nöjda med att senare idag kunna presentera ytterligare en gäst på sajten. Nicklas ”Lord of all Webb-TV” Hermansson är Cramps vän.