Know Your Enemies.

Jag var i helgen ute på en mässa i Älvsjö. Tidigare mässor jag besökt har varit väldigt givande för mig, men då har de också innehållit viktiga beståndsdelar såsom porr, tatueringar eller skivor. Därför var jag ganska skeptiskt inställd till den jag nu skulle besöka. En inredningsmässa. Men är man som jag är, på väg att växa upp så var det bara att bita i det sura äpplet och gå dit. Tanken var att hela lägenheten skulle på en mer feminin grund att stå på. Således skulle allt jag samlat på mig genom åren slängas ut och ersättat med Hello Kitty lakan, persienner i trä, pallar med ludd på och möjligen en badanka.
Min skeptiska hållning till spektaklet försvann dock så fort jag klev innanför dörrarna. Herregud vilken värld som öppnades framför mina ögon. Rena Pandoras Ask. Doften av nybakt bröd, trevliga och kunniga människor överallt, urtjusiga saker att inreda med och faktiskt en hel del medelålders kvinnor som sprang omkring och suktade efter manlig beröring där emellan montrarna. Jag blev hänförd. Äntligen förstod vad jag som heterosexuell har missat. Shoppade gjorde jag också. Eller vad sägs om följande saker: Ett draperi till duschen (hjärtan), ett sängöverkast (bild på ett litet föl), ett älghuvud, 8 stycken blomkrukor samt en hylla att ställa hatten på. Fantastiskt. Ni må tro att Paddan drog på smilbanden när dessa saker presenterades för henne!

Alltså, att kunna glädja på det här sättet känns helt underbart och betyget till denna mässa blir därför högt: 4 av 5.

Varför inte full pott då undrar ni? Jo, det ska jag förklara för er. En monter som jag gick förbi var verkligen inte på säljhumör. Eller montern kanske var det, men inte kärringen som stod i den. En typisk överklass-dam som klagade högljutt varje gång någon passerade hennes revir. Jag var lite intresserad av en klocka som hon sålde och frågade ifall man möjligen kunde få den i en lite mindre storlek. Då gnäggade kärringen fram att klockan var av den sorten att man kunde ställa den exakt så stor eller liten man själv behagade. Hur fan ska jag veta det? De hade ju för fan monterat den 8 gånger 8 meter. Fy fan. Vidare sålde hon även några dyra bord. Svensktillverkade i eeeek påstod hondjävulen, så kallade slaaaagskepp, med en lööööpare av ett annaaaat trääääslag. Skitfula enligt mig. Dessutom hade de matchat med mörka stolar, och det tål jag jävlar i mig inte. Överklassen saknar smak, det har jag alltid sagt. Men det värsta var att jag ändå tänkt köpa den där klockan, den skulle göra sig bra i min hall tänkte jag. Då behagade häxan inte att dyka upp. Senare fick jag förklarat för mig att hon satt och sket, och hade så gjort i två hela timmar. Men allvarligt? Jag gjorde dock ett nytt försök senare. Klockan var värd lite väntan tyckte jag. Döm om min förvåning när hon inte heller denna gång närvarade. Den här gången hade hon tydligen fastnat med håret i bälteshållaren ute i sin svindyra bil. Vad är det frågan om? Där och då bestämde jag mig för att ge upp. Den där klockjäveln kan de gott behålla.

Alltså: Överklasskärringens monter får betyget: -1, det lägsta jag någonsin gett. Hoppas på bättring nästa år. Ät lite plommon till dess vetja.