Förra veckan, möjligen i måndags, vaknade en kollega till mig, gick fram till sin fars samling av vinylskivor, hittade en häftig platta som det stod Livet Är En Fest på, slog på den och sedan den stunden har ingenting varit sig likt. Någonstans vid låten Hanna Från Arlöv började hon förlora konceptet. Helt plötsligt ville även min kollega ha en fläkt på jobbet. Och inte nog med det skamlösa kravet, nej, nu ville hon även börja rota i semesterscheman, löner och huruvida kaffet är koffeinfritt eller inte. Jävla hippie. Dessutom vill hon ha med mig som någon sorts sidekick i hennes kamp mot ledningen. Jag har hela tiden svarat svävande att jag sällen tar till orda om jag inte är kraftfullt berusad och att jag i största möjliga mån undviker att gå i klinch mot väderkvarnar. Detta svar tolkade Hanna Från Arlöv som att jag är ombord på hennes sjunkande skepp. Helvete.
Jag är nämligen ganska nöjd som det är. Mina krav på en kopp kaffe om dagen är med råge uppfyllda och då ser jag ingen anledning att gnälla. Visst, lönen kunde vara bättre, men så länge den täcker hyra, mat, två skivor i veckan och möjligen också en grogg på lördagkväll är jag nöjd. Men nu, nu står valet tydligen mellan att bli kallad svartfot eller att bli hittad i ett dike. Lustmördad av ledningen med en glödande påk i rektum. Jojo, sådant har jag allt läst om. Nu hoppas jag bara att facket griper in och placerar mig i en isoleringscell så att jag slipper denna hotbild.
Angående de få uppdateringarna så har vi gäster hemmasom behöver all hjälp de kan få. Det ska ses apor på Skansen, knarkare på Plattan och tonårsfyllon på Gröna Lund. Sehr Exotisch. Därför är tiden knapp och jag är nöjd ifall jag hinner gå på toaletten den närmaste tiden. Dessutom har jag stulit hem en hund.
Know Your Rights.
Förra veckan, möjligen i måndags, vaknade en kollega till mig, gick fram till sin fars samling av vinylskivor, hittade en häftig platta som det stod Livet Är En Fest på, slog på den och sedan den stunden har ingenting varit sig likt. Någonstans vid låten Hanna Från Arlöv började hon förlora konceptet. Helt plötsligt ville även min kollega ha en fläkt på jobbet. Och inte nog med det skamlösa kravet, nej, nu ville hon även börja rota i semesterscheman, löner och huruvida kaffet är koffeinfritt eller inte. Jävla hippie. Dessutom vill hon ha med mig som någon sorts sidekick i hennes kamp mot ledningen. Jag har hela tiden svarat svävande att jag sällen tar till orda om jag inte är kraftfullt berusad och att jag i största möjliga mån undviker att gå i klinch mot väderkvarnar. Detta svar tolkade Hanna Från Arlöv som att jag är ombord på hennes sjunkande skepp. Helvete.
Jag är nämligen ganska nöjd som det är. Mina krav på en kopp kaffe om dagen är med råge uppfyllda och då ser jag ingen anledning att gnälla. Visst, lönen kunde vara bättre, men så länge den täcker hyra, mat, två skivor i veckan och möjligen också en grogg på lördagkväll är jag nöjd. Men nu, nu står valet tydligen mellan att bli kallad svartfot eller att bli hittad i ett dike. Lustmördad av ledningen med en glödande påk i rektum. Jojo, sådant har jag allt läst om. Nu hoppas jag bara att facket griper in och placerar mig i en isoleringscell så att jag slipper denna hotbild.
Angående de få uppdateringarna så har vi gäster hemmasom behöver all hjälp de kan få. Det ska ses apor på Skansen, knarkare på Plattan och tonårsfyllon på Gröna Lund. Sehr Exotisch. Därför är tiden knapp och jag är nöjd ifall jag hinner gå på toaletten den närmaste tiden. Dessutom har jag stulit hem en hund.
Hejdå.