” Jag skänker dig glädje. Tankarna går i din riktning med en massa styrka. Ni gör mig stark. En underbar helg alla mina starka vänner, kärlek…”
Vad fan! Internet svämmar fullkomligt över med en massa jävla kärleksmumbojumbo numera. Om folk mår lite dåligt så låt dem göra det då för fan. Eller låt såna som kan hjälpa dem. Du blir inte psykolog bara för att du har sett Oprah på tv. Eller för att du har läst en massa fina noveller om kärlek, hästar och riddare som ligger med varandra i solnedgången.
Att en del tjejer använder sig av dessa fraser kan jag till viss del köpa, sådana grejer som kärlek och starka tankar om medmänniskor hör det könet till. Men när killar håller på och larvar sig och slänger såna repliker omkring sig blir jag innerligt förbannad och rasande.
Till exempel såg jag nyss på Facebook att en kille knäppt en bild på ett träd. Trädet hade en massa ljus på grenarna och man kan mycket väl tänka sig att det var dess jul uniform som åkt på. Det var ganska fint, det måste jag säga. Men genast var han där och förstörde hela bilden med att skriva:
- Trädet är så vackert, det ger mig styrka. Och kärlek.
Genast var det 7-8 tjejer där och kommenterade:
- Naaaw, du är så mjuk och känslig, det där var så vackert skrivet.
- Gullis, tack för styrkan. Kärlek.
- Vilken bild. Man känner sig stark.
Allt medan den där jävla killen sitter hemma och fantiserar om hur han ska komma innanför trosorna på de där lättlurade tjejerna. Kanske blir nästa bild på en kattunge som kysser ett marssvin. Möjligen liggandes på magen på en schäferhane med stånd. Det vore sååå starkt och kärleksfullt.
Personligen tycker jag att han och det där lysande trädet kan flytta ihop om de är så jävla starka tillsammans.
Man blir trött.
8 Comments
Att komma på att det var länge sen man läste här och således har lite att ta igen är som att få öppna alla luckorna i chokladkalendern på en och samma gång. Fy fan vad jävulskt roligt!! Ska läsaren gissa att du inte köpte Blueray-utgåvan av Brokeback Mountain heller??
Word! som ungdomarna säger.
Kate: Härligt att du hittat hit igen, du har varit saknad. Jag behöver någon som läxar upp mig inom litteratur och progg. Och som svar på din fråga: Jo, den köpte jag, det är riddare som pungar på varandra som jag ogillar, inte Cowboys.
Wayne: VI är ungdomarna, två år till åtminstone.
Aha, ditt moraliska ställningstagande är noterat. Till viss del håller jag med dig angående riddarfrågan, och kan inte låta bli att fundera om vår generation traumatiserats av fjolleriet i Bröderna Lejonhjärta. För visst bör riddare vara rätt häftiga egentligen, rent objektivt sett?
Med risk att min gamla svenskalärare kommer jaga mig och piska mina stackars fingrar för denna ungdomens kommentar. Men fy satan så jävla fetbra blogg!!
Keep it up som VI ungdomar säger.
Kate: Jag tror att du är någonting på spåren här… Astrid och Jan Guillou har förevigt förpestat riddaren…
Fredrik: Bry dig inte om svenskalärare, de är inte nere med kidsen på samma sätt som vi… Aight? I övrigt, tack som fan!
Är det vanligt att riddare och hästar ligger med varandra i romantiska noveller? Jag som alltid utgått från att det var strictly mänskligt heteropök som försiggick i slika ting. Man, do I feel foolish!
Anna: Jag tror det åtminstone. De två jag plöjt igenom har iallafall slutat så. Det har väl kanske inte stått så rakt ut, men mellan raderna har man kunnat se att det slutat så… Men, dum behöver du absolut inte känna dig!