Murder On My Mind

“I don’t have pet peeves – I have major psychotic fucking hatreds!”
– George Carlin

En del funderingar jag haft på sistone.

1. Angående mat
Hur vet vi egentligen att glad gris smakar bäst? Ingen verkar ju ha reagerat på smaken innan, och dess eventuella skillnader, förrän djurplågandet upptäcktes… Och innan det var alla grisar glada, eller?

Kan det vara så att vi sätter slaktmasken mot vårt kollektiva samvete? “Ok, jag åt nasse… Men han var i alla fall glad”.

Dessutom, my fellow carnivores, med handen på hjärtat (eller kanske snarare magen):
Nu när julaftonen ligger snart en månad bakom oss… Hur många dunkade ändå ner en grisröv på julbordet, efter avslöjandena? Lika många som köpt dunkuddar, sedan avslöjandet att birdie nam-nams plockas levande, tro?

2. Angående fotboll
Det är en sak vi måste börja inse i det här landet nu. Fotbollsspelare, och andra idrottsutövare på elitnivå, är inga gudar.

De är anställda. Det är deras jobb att göra mål, eller att hindra motståndarna att göra mål.

Gör de sålunda inte mål eller förhindrar det, sköter de inte sitt jobb. Enkelt.

Ska vi stämma upp i gemensam hyllning i dagarna tre, bara för att exempelvis Zlatan visar snoken… Då kan vi väl lika gärna hylla sotaren, kommunalrådet, notarien eller alla andra som också bara gör sitt jobb, kanske till och med jävligt bra. Tycker jag.

3. Angående litteratur
Efter mycken exponering av den, slog jag en titt på adlibris tio-i-topplista. Det här skedde kring julafton. Det gällde boken ”Alla får ligga”, innehållandes knep och tips för hur vi ska trixa oss in mellan låren på vem vi vill. Till min lättnad kunde jag konstatera att, visst, alla kanske får ligga. Men det var inte så många som ville. En bok om surdegsrecept, däremot, det var grejer! Den låg nämligen etta. För att inte tala om att det är lite mer originellt än ännu en deckare.

Ärligt talat blev jag glad över läget. För vi får aldrig bli så jävla desperata efter uppmärksamhet och uppskattning, att vi ser det som en vettig investering att köpa en bok som “Alla får ligga”.

a) Se er omkring. Vill vi att alla dessa människor ska få ligga, och få möjligheten att yngla av sig? Jag återvänder till George Carlin: “Think of how stupid the average person is, and realize half of them are stupider than that”.

b) Istället för att jaga genvägar på nätet och i självhjälpsböcker kanske vi skulle behöva arbeta på våra interhumana relationer emellanåt – med andra människor. Eller stjäl det för mycket tid från Facebook?

c) Ni som hänger på låset för att köpa böcker som denna, “Spelet” och allt vad de heter: skjut er. Efter att ni skjutit författarna till böckerna. Och kanske en och annan PR-snubbe, som också jobbar med att våldta våra hjärnor på daglig basis.

Avslutningsvis tänkte jag skriva något om reklambranschen, efter att de senaste dagarna ha sett affischer på stan med ett ungt par i träningskläder. De håller om varandra. Så långt allt väl. Men så kommer budskapet: ”Love don’t need handles”. De jävlarna, tänker jag var gång bussen passerar en sådan affisch. Men istället för att jag ska ta all er tid i anspråk, tycker jag att Mästaren får avsluta. Personligen anser jag nämligen att numer planterade ståupparen Bill Hicks (Magnus Betnérs inspirationskälla) sade det bäst, nämligen:

“By the way, if anyone here is in advertising or marketing… kill yourself.

No, no, no, it’s just a little thought. I’m just trying to plant seeds. Maybe one day, they’ll take root – I don’t know. You try, you do what you can. Kill yourself.

Seriously though, if you are, do.

Aaah, no really, there’s no rationalisation for what you do and you are Satan’s little helpers. Okay – kill yourself – seriously. You are the ruiner of all things good, seriously. No this is not a joke, you’re going, ‘there’s going to be a joke coming,’ there’s no fucking joke coming. You are Satan’s spawn filling the world with bile and garbage. You are fucked and you are fucking us. Kill yourself. It’s the only way to save your fucking soul, kill yourself”.