Idag stod jag i bankomatkön för att kolla mitt saldo. Samtidigt som jag stod och bad till Oden om att det skulle finnas en ströhundring kvar på kontot så trängde sig en kille före mig. Det var en riktigt liten lismare som inte var en dag äldre än 20 år. Han trängde sig dessutom inte på det vanliga sättet genom att sätta en armbåge i sidan på mig, det hade jag på något sätt respekterat, utan istället låtsades det ryggradslösa fanskapet att han kände en person som stod framför mig. Det vägrar jag att tro på dock då denne personen dels var av kvinnligt kön och dels faktiskt såg ganska bra ut.
Men, när jag stod där bak och ömsom bad, ömsom kokade över hans uppträdande så fick jag en närmare bild av honom. Han var ganska ful, inte alls i paritet med honan han låtsades känna. På sig hade han ett par röda shorts, ett par loafers av mocka och en t-shirt som jag inte ens under pistolhot skulle ha på mig. Hans frisyr såg dessutom förjävlig ut. Den gick från kust till kust i en jättelång sidbena som påminde om vågen som Patrick Swayze jagar i Point Break. Blöt var den också, men inte av vatten och heller inte av svett, som kanske hade varit att gissa på i det här vädret. Men nej, den här sorgliga ursäkten till frisyr var indränkt i något kladdigt frisörssmet och killen hade helt missat det där med att måttlighet är en dygd.
Kort sagt. Jag avskydde honom. Helst ville jag bara springa ikapp honom, lägga ett krokben och sedan ställa mig bredvid hans kvinnliga låtsaskompis och skratta högljutt åt vilken fjant han var. Det gjorde jag dock inte, istället höll jag ögonen på honom när han tog ut sina pengar, såg hur han fick sitt saldo, tittade på det och la det i papperskorgen. Då gjorde jag mitt drag. Rappt som ögat snodde jag åt mig lappen för att få konstaterat att ungjäveln var ett lika stort misslyckande som jag själv. Skrattet fastnade dock i halsen då jag vecklade ut lappen och läste: Saldo: 68.000 kr.
Vad fan! Hur fan kan en 20- åring ha sådana slantar? Och dessutom innan löning? Hur fan kan en människa ha sådana pengar på sitt konto utan att vända sig om efter avslutat bankärende och kanske ge en tusenlapp till den kortaste i kön bakom? Har inte dagens ungdomar någon medmänslighet? Förbannad blir man. Och ännu mer förbannad då jag tänker på mitt eget saldo som skrek ut över hela jävla världen att det fanns 56 kronor kvar på kontot. Kanske har han hackat mig, han såg som sagt ganska fräck ut. Möjligen hann den jäveln med att sno mig på 45 kronor medan jag inspekterade hans löjliga uppsyn? Förjävligt i så fall. Eller också lämnade han bara kvar sin lapp för att stöta på mig. I så fall tar jag tillbaka allt jag sagt om hans utseende och skulle även hemskt gärna vilja komma i kontakt med honom.
Nu ska jag slå sönder en porslinsgris som äter mynt och som det står Paddan på.
Offend In Every Way.
Idag stod jag i bankomatkön för att kolla mitt saldo. Samtidigt som jag stod och bad till Oden om att det skulle finnas en ströhundring kvar på kontot så trängde sig en kille före mig. Det var en riktigt liten lismare som inte var en dag äldre än 20 år. Han trängde sig dessutom inte på det vanliga sättet genom att sätta en armbåge i sidan på mig, det hade jag på något sätt respekterat, utan istället låtsades det ryggradslösa fanskapet att han kände en person som stod framför mig. Det vägrar jag att tro på dock då denne personen dels var av kvinnligt kön och dels faktiskt såg ganska bra ut.
Men, när jag stod där bak och ömsom bad, ömsom kokade över hans uppträdande så fick jag en närmare bild av honom. Han var ganska ful, inte alls i paritet med honan han låtsades känna. På sig hade han ett par röda shorts, ett par loafers av mocka och en t-shirt som jag inte ens under pistolhot skulle ha på mig. Hans frisyr såg dessutom förjävlig ut. Den gick från kust till kust i en jättelång sidbena som påminde om vågen som Patrick Swayze jagar i Point Break. Blöt var den också, men inte av vatten och heller inte av svett, som kanske hade varit att gissa på i det här vädret. Men nej, den här sorgliga ursäkten till frisyr var indränkt i något kladdigt frisörssmet och killen hade helt missat det där med att måttlighet är en dygd.
Kort sagt. Jag avskydde honom. Helst ville jag bara springa ikapp honom, lägga ett krokben och sedan ställa mig bredvid hans kvinnliga låtsaskompis och skratta högljutt åt vilken fjant han var. Det gjorde jag dock inte, istället höll jag ögonen på honom när han tog ut sina pengar, såg hur han fick sitt saldo, tittade på det och la det i papperskorgen. Då gjorde jag mitt drag. Rappt som ögat snodde jag åt mig lappen för att få konstaterat att ungjäveln var ett lika stort misslyckande som jag själv. Skrattet fastnade dock i halsen då jag vecklade ut lappen och läste: Saldo: 68.000 kr.
Vad fan! Hur fan kan en 20- åring ha sådana slantar? Och dessutom innan löning? Hur fan kan en människa ha sådana pengar på sitt konto utan att vända sig om efter avslutat bankärende och kanske ge en tusenlapp till den kortaste i kön bakom? Har inte dagens ungdomar någon medmänslighet? Förbannad blir man. Och ännu mer förbannad då jag tänker på mitt eget saldo som skrek ut över hela jävla världen att det fanns 56 kronor kvar på kontot. Kanske har han hackat mig, han såg som sagt ganska fräck ut. Möjligen hann den jäveln med att sno mig på 45 kronor medan jag inspekterade hans löjliga uppsyn? Förjävligt i så fall. Eller också lämnade han bara kvar sin lapp för att stöta på mig. I så fall tar jag tillbaka allt jag sagt om hans utseende och skulle även hemskt gärna vilja komma i kontakt med honom.
Nu ska jag slå sönder en porslinsgris som äter mynt och som det står Paddan på.
På återseende.