Här finns härliga läsare, många både jag, Jocke och Håkan känner. Det är för er vi skriver, till största delen. Men det finns andra som också läser denna sörja, helt frivilligt – och det är ju helt fantastiskt egentligen. Att få berika er med vulgära inslag i vardagen känns bra till stor del. Men det finns såna som läser här som kanske inte borde läsa också, och det leder till konsekvenser. Dessa konsekvenser eliminerar man bäst genom att dra sig tillbaka och göra plats för någon annan elegant dam med en mörk sense of humor i sann Cramp-anda. Eller hur? Så du tjej med något slags fel på psyket, sköldkörteln eller i DNA-stegen: skriv några rader till Jocke eller Håkan om hur fab du är och hur gärna du vill ta över min plats som vagel i ögat, finne i röven, you name it. Jag har andra planer, grande och till stor del orealistiska. Det är det som gör det hela så spännande.

Jag vill önska er en god jul och ett gott nytt år! Kommer skriva en som alltid självsäker omvärldsanalys någon gång då och då under kategorin Cramps vänner. Så ni blir inte av med mig helt och hållet. Och om mina stora planer håller ses vi i etern framöver också! Inför jul är det nu viktigt att tänka på att det finns inga snälla barn. Gul snö är naturligtvis inte lämplig att äta då den förmodligen är kissad på eller besudlad på annat vis. “Tomten” har antagligen ganska snuskiga eller oärliga avsikter, och slutligen raketer bör inte avfyras ur arslet (pappa), det kan lätt bli brännskador på skinkor och skrotum.

Au revoir så länge!

Det här inlägget kommer att ha en allvarlig underton. Jag betonar det redan nu så ni inte får en chock och loggar in på satan.nu för att neutralisera direkt. Eller ja, alla mina profetior har en nyans av allvar, det är bara obildade bastarder som inte förstår det.

Jag har ett jobb som involverar människor i varje andetag. Är det inte kollegor så är det människor som är i behov av hjälp på så många sätt och vis. Behöver inte säga vad jag jobbar med, alla har ett jobb som är viktigt för dem på något vis - om inte utvecklande och roligt så åtminstone ekonomiskt nödvändigt. Och ibland får man tankeställare. Ibland light, ibland heavy. Så långt är ni med mig?

Men vad händer när man helt plötsligt får tankar man egentligen inte haft tidigare? Det har inte ens varit ett alternativ, från ingenstans utlöst av en nonsensgrej? Nåt man vill förverkliga som egentligen inte är logiskt och som man kanske inte har verktyg till? Ok, där tappade jag er.

Jag har en kamrat från barndomen, en kär vän. Vi hörs inte så ofta, men när vi gör det är det som om det inte har hänt ett smack från när vi gungade ihop på Johannesskolan i Malmö, eller stal en plånbok på Åhléns (utan pengar i, very amateur) och blev fullständigt paralyserade av skräck för vi upptäckte vad vi gjort och slängde upp den på ett cykelskjul. Vi är lika gamla, den stora skillnaden är att hon varken hade en mamma eller pappa att växa upp med. Starkare barn tillika kvinna är det svårt att hitta. Stärkt av jag vet inte vad sa hon när vi var i sjuårsåldern att hon skulle bli kirurg. Hjärnkirurg. I januari i år tog hon sin läkarexamen, och nu är hon i Portugal och surfar. Bara för att hon vill och kan. Vid ett samtal tidigare idag nämde hon att hon var sugen att köpa ett hus där vid stranden. Jag visualiserade genast henne med surfbrädan i solnedgången och fick en klump i magen. Tänk att ha den möjligheten? Blev nerbjuden på en pipa ganja med tillhörande förverkligande av mina drömmar.

Så nu sitter jag här, efter en mycket märklig dag. Inte så värst sugen på ganja, men med en enorm aptit att förändra det som känns trist. Inte i Portugal. Här hemma, lokalt. Det är drömmen som håller människan vid liv. Ska man förverkliga den eller bara nöja sig med det lilla?

Borde omedelbart klämma i med ett burdust bögskämt eller en förklaring av min tröga magstatus i veckan som varit. Men jag slutar här. Med en nyans av rosa, inte brunt.

Människor, inte Folke – s.

Jag har varit sjuk! Svårt sjuk, om jag får säga det själv. Inte så värst i farozonen, om sjukhuset får säga sitt.  Oklart ännu om det var svinet som slog sina klövar i mig, alla symptom stämmer i och för sig. Men! Jag överlevde utan komplikationer och febern är borta nu, efter 10 dagars mystiskt tillstånd. Gått ner i vikt har jag också, har nu matchvikten jag hade på bilden jag bjöd på i hyllningsinlägget Jocke gjorde till mig igår. Fantastisk bild, det är ett snapshot från min tid som “inte statligt anställd” i Malmö.

Så vad har hänt? Jag har haft frossa och svettats ner sängkläderna till oigenkännlighet. Detta är ett gissel, inte har jag bytt dem ännu heller sedan jag blev frisk. Det är så jobbigt att byta. Disktrasan byter jag ofta, det är enkelt. Men sängkläderna är en annan historia. Och dammigt blir det! Så de får vara.

Jag har fyllt år, vilket ingen har missat antar jag? 28 härliga jordsnurr, söker brevvänner och tycker om djur. Att äta och att klappa, len fin päls. Mmmmm.

Ledig helg väntar, kanske finns det tid för reflektioner då. Om livet, om bio. Om längdskidor. Om stan. Att gå på stan liksom. Idag ska jag på salus per aqua med jobbet och få mig en ryggmassage. Väl unt mig, tycker en del (inklusive jag), orättvist tycker andra. Ja det må så vara, men det är en av fördelarna med att jobba så att storebror ser allt jag gör. Nackdelen är då att man måste skatta sina pengar.

Fin torsdag till er. Och note to Wayne: Njet, de där ljuvliga trosorna säljer/skänker man inte. De du beställde har de ringt om till mig från pressbyrån i Orsa och bett dig hämta upprepade gånger. Gav dem Håkans nummer, kolla med honom om han har “tagit dem i eget bruk” så att säga. Lita aldrig på en man som torkar sin röv med en miniräknare.

Så naket sårbart ur ett brustet flickhjärta. Så apropå det ger jag er lite kärlek. Jag har så mycket kärlek i själen idag!

Hursomhelst så ska man ju klä ut sig också, om det inte råkar vara så att man ser förjävlig ut i allmänhet. Då kan man komma undan med att låta bli att duscha.  Jag, som är som en nyutsprungen ros, ska klä ut mig till nunna och förespråka detta korrekta leverne hela kvällen. Kusinen, tillika syltrygg i Töva Tigers gestaltar Josef Fritzl med hink och murslev. Vad de andra ska vara vet jag inte än. Spännande. Barnen ska få gå en spökstig med ledtrådar, sedan ska de stängas in på rummet för att se Saw 1, 2 och 3. Det borde blida tid för föräldrarna att förbereda maten. Maten ja. Och groggen! Bål kanske. Elefantöl och explorer, bandsjökryddat. Jag ser fram emot en lördag i dödens tecken. Trevlig helg.

Det här var tänkt som en ganska bekväm dag med 6 timmars arbete. Detta förvandlades raskt till 17 timmars jobb då någon i crewet VABbade. VAB är beteckningen för “jag vill titta på körslaget och dricka sprit”, alla föräldrars räddning obekväma arbetstider. Så nu sitter jag här. Död i själen igen. Många tragiska händelser ikväll gör att man bör uppmärksamma livet. Man ska klappa sig själv på axeln en extra gång, krama sin kamrat man håller kär och vårda det man har. Det kan vända så fort, livet är bräckligt. Säg att du älskar nån. Älskar du ingen är det okej att ljuga, säg det!

Slut på allvaret. Imorgon är en ny dag som ska ägnas åt sömn. När kvällen kommer ska jag åka till jobbet och sitta av en natt till. Mina påsar under ögonen kan man börja förvara saker i nu, det är praktiskt! Och den grå tonen i huden passar utmärkt till diverse halloweenaktiviteter, allt ligger rätt i tiden. Men jag ska inte klaga, när lönespecifikationen kommer trippar jag trallande på tå ner till centrum och håvar in en pall Rosita, det är lycka att få klämma in lite övertid. Kosta vad det kosta vill, lite skönhetsfläckar har få dött av.

Kommer du att vakna bakis imorgon?

Skam den som ger sig! I fredags gästade vi Casinot i Sundsvall. Gick med bestämda steg fram till en så kallad enarmad bandit (på färjan heter de så) och matade febrilt in barnbidraget. Sen var det slut. Då gick vi till föredetta O’learys som nu heter Allstar med röda väggar och vinkyl.  Mötte upp min syster servitrisen och tog en öl med henne, glada i hågen. Kände mig laddad och på G, så att säga. Tills klockan slog halv ett på natten och alla tankar på fest utbyttes till kudde och täcke. Vad är det som händer? Ja jag var då så trött så alternativen var en ambulans eller en taxi.

Vaknade på lördagsmorgonen med en huvudvärk och skavsår lite här och var. Slentrianade mig genom dagen och barnet kom hem och räddade levern. Skjutsade och hämtade från spökkalas och somnade naturligtvis tidigt. Sen fyllde jag 60 år.

Söndagen vigdes åt sovmorgon, lunch med familjen, konstaterande av halka och behov av däckbyte (2600 kronor fattigare), tofflor och morgonrock. 60 år. Sen blev det dax att åka norrut mot Härnösand till svärföräldrarna som skulle bjuda på middag. Och som visade upp oanade talanger. Spelade rappakalja, pratade mandat och invandrarpolitik.

Sen var det måndag. Åter igen kunde det ha blivit dax för en taxi om inte min omtänksamma sambo (som köper skor åt mig bara för att göra mig glad) steg upp klockan 6 och skjutsade mig till jobbet och mitt barn till skolan. Allt bara för att jag ska ha möjligheten att dricka lite vin på en söndag. Är det inte höjden av kärlek så säg?

Nu har jag ju en helg av nattjobb framför mig. Idag till exempel har jag ett 17 timmarspass att njuta av. Så nu vill jag att ni lutar er tillbaka och känner er avundsjuka på det här. Hoppas er helg blir trevlig och oplanerat vinglig.

När rövekipaget landade på fast Sundsvallsmark igen gav jag mig av upp till ambulansstationen för en dag fortsättningsvis i traumats tecken. Och trauma fick jag. Blev spinalimmobiliserad. För er som inte begriper sånt här viktigt så blev jag fastspänd på en hård gul bräda med nackkrage och vändes upp och ner och överallt. Sen åkte vi på larm. Och sen drack jag en cider. Somnade som en skallad babushka klockan 02 bara för att vakna upp till en dag på jobbet igen. Ska det vara så här?

Nej det ska det inte. Så därför slog intelligensen till och jag hade lagt ledigt i helgen. Ledig lördag söndag. För andra låter detta kanske som en bagatell. Detta är ett lyckorus, jag är lycklig för det här redan innan jag är ledig. Så nu gäller det att planera ledigheten i minsta detalj. Var får man tag på billigast hembränt, och var äger den sjabbigaste spritskivan rum? Säg inte Kramfors, det är väl självklart. Jag menar i lokala trakten. Hör av er med förslag.

Jobbar natt. Har inget övrigt att tillägga annat än att när man har sina mest kreativa perioder i klass med cancerns botemedel eller förhandstippning på nobelprisvinnare går det inte att logga in här. Först efter jag hävt ur mig könsordsordbokens samtliga fraser såg jag mailet, Jocke. Tack. Nu ska jag bara lära mig resten. Sov gott därute! Och grattis Linda! Så bra går det när halva Sveriges kvinnliga befolkning håller muttan.

Men det är inte synd om mig! På dagarna är det varmt, idag är det strålande sol och det stundar tjejfest med jobbet ikväll! Ofta tjejfest, mycket bra när man slipper inblandning av män. Män är håriga, stökiga och packade. Varelser man inte vill ha med vid spa och manikyr och vitt vin med fruktsoda. Dock är det väldigt ofta räddningstjänst inblandad vid våra kvinnliga tillställningar. Ikväll ska vi få åka brandbil och bubbla bubbelpool på den kommunala brandinrättningen. En överraskning är utlovad senare på kvällen. Ni förstår ju vad man bygger upp för förväntningar. Nu råkar det ju vara så att både Sundsvalls och Timrås räddningstjänster har kvinnliga brandmän, jag räknar naturligtvis med att våra regler om mans-fritt efterlevs.

Och till slut vill jag göra er uppmärksamma på att ni ska sluta romantisera älgjakten, samt att Norges första TV-kändis Gunnar Haarberg är död.

Inatt framåt småtimmarna när folk trots fullmånen hade den goda smaken att hålla sig i skinnet fick jag tråkigt och raseribeställde böcker från nätet. 7 böcker ligger och väntar på mig i etern någonstans, frustrerande. Jag hade behövt Hinsehäxan nu. Recension på den följer, handlar om Lillemor som lyckats med den makabra bedriften att rymma från Hinseberg 3 gånger. Hon har mycket att lära oss lekmän.

I väntan på Idol (visst är det ikväll?) ska jag nu fundera på olika tapetkulörer i någa minuter som jag alltid gör när det kommer till renovering, och sedan ska jag bädda ner mig med filten i kiss-soffan. Vänner jag har som läser detta får gärna göra sig besväret att släpa hit arslet och göra mig sällis. Det är en ensamt och kallt här i little tapelake. Helgen stundar och jag ska baka bullar på söndag. Sug på den ni, ensamma mammor som söker. Gör man såna här små praktiska övningar står karlarna i kö och trånar efter kjoltyget på bron. Min egen fångst jobbar kväll och har fått för sig att rädda liv och egendom. Tragiskt kan man tycka när så fina djur och tjejer väntar hemma med laddat vapen i mörkret.

Jag har syndat, ty jag har svikit massan. Har inte skrivit på väldigt länge. Kanske har jag behövt en paus, kanske har jag fnulat på ursäkter till varför jag inte producerat med mer än två hjärnceller igång. Jag har haft en svacka helt enkelt. Men några av ursäkterna till det ryska patriarkatet kan vara:
1) Jag har så hemskt långa naglar. De är faktiskt så långa att jag inte kan peta mig i näsan ordentligt utan att skära sönder någonting där inne och börja blöda. Det gör det svårt att stampa på tangenterna med småfingrarna.
2) Jag har haft en major livskris.
3) Jag bor i en skog utan internet för normales mankind. Telenor lovar – jag vill kasta löst bajs på samtliga i crewet som representaterar den blå blomman. Anarkistjävlar!
4) Jag är en smula förstoppad, alltså lite ofokuserad på verkligheten. Så. Men visst finns jag, och visst vill jag leverera ännu!

Så vad har hänt här då? Jo, en svordomstävling är avgjord. Kuknacke? Ja, fittsvin och slemhöna går inte hem i byarna längre. Ännu ett tecken på att Anna Ankas inflytande i det svenska folkhemmet gjort sitt. Kukar ska det vara, gärna att smuttas på framåt frukosten för att behaga.

Håkan har funderat på Anders Borg och elaka ekorrar. Som vanligt sprutar kreativiteten ur denne unge filantrop som också träffat en brud som verkar clever! Går på konserter och studerar. Olsson, även en lång man som du behöver en stark kvinna som kan bära dig blöta krognätter. Salut.

Jocke. Gillar fruntimmer för det mesta. Dock med undantag. Har vi förstått, hjärtskärande text om de äldre svaga damer du stöter på i samhället.

Gustav och Wayne, alltid ett nöje. Mår man risigt kan man med glädje svira in och läsa en lista eller en recension om den fantastiska låten whiskey in the jar.

Plus i höst!
+ 1 = Idol, ah Idol. Det kommer man inte ifrån, en kopp te och spräckta hornhinnor i skymningen. Bakom Andreas solglasögon.
+ 2 = True Blood. Jag är uppspelt som en nyvintrad thailändska, sån tur att jag skippade nerladdningen illegalt. Onsdagarna är heliga!
+3 = Mörkret. Svart som själen. Så ska det vara.
+4 = Mannen under trappan. Hiskeligt otäck svensk thrillerserie som får mig att undra över hur folk som köper hus i skogsdungar vid grusvägar är funtade egentligen.
+5 = Kärlek.

Minus i höst!
- 1 = Telenor.
- 2 = Ensam mamma söker. Man kan tro att jag skulle gilla det, men jag föredrar ju att söka det jag vill ha på nätet. Får man inte napp de första två åren kan man prova utan bild ett tag, se det gjorde susen.
-3 = Kyla. Värme är dyrt när man bekostar den själv, alltså stängs elementen av i väntan på första elräkningen.
-4 = Bakfyllan. Den kommer titt som tätt. Mest oberäknelig är den på höstkanten.
-5 = Mens. Koagulerad ond mens ger mest minus.

Hej så länge.

Jag har inte varit så aktiv med författandet, jag skäms. Hade liksom kanske tänkt lägga ner, sluta med de här jamserierna. Så läser jag till min fasa att några bekanta ska starta upp en konkurrerande verksamhet, gå ihop och skriva ut oss från maffiamarknaden. Och genast tar jag tillbaka alla backningar. Corleones måste kliva upp ett snäpp. Jag vet att det kanske inte står så i ord, att det ska konkurreras, utplånas. Men jag vet nog ändå. Mig lurar ni inte. Gurk, Maggan och torrstrupe, vi ses i etern. Handeln på Timrås gator tar ni inte över, jag är på allt för god fot med ze A-team här, vi har hängt länge. Minns jag inte fel har några av dom varit mina ammor. So dont mess with the crampzie. Kan läsas creampie efter eget tycke. Annars tycker jag att det är fantastiskt kul. Hoppas ni kommer igång snart!

Nu ska jag riva ner gardiner och skrubba toalett.

1. Brödrosten, den gamla vita med brun blomma som man älskar och planerade att ha i fina nya huset.

2. Shitload med gammalt skolarbete. Alla MVG-uppsatser, intyg till svinigt exklusiva utbildningar och titlar. Och allt studiematerial.

3. Alla Noras gamla teckningar och hjärtan snidade med all världens kärlek till mig från dagis.

4. Menstrosor.

5. Mr.Music-samlingen mellan 91-97, fett värd.

6. Eventuell katt. Man vet inte riktigt var han tagit vägen sedan brandstyrkan vevade runt med slangar och drickabackar på uppfarten.

7. Grannens dyra konst. Ja, jag förlorade den inte. Men han. Och det känns ju trist.

Ja ni hör ju. Eld är farligt, barn. Lek inte med den. Och nu är det synd om mig.

1. Stringtrosan.
Fy fan. Vilken jävulens uppfinning. Alla män borde gå omkring med ett slags trådliknande föremål mellan skinkorna en dag för önskvärd eftertanke. Ett litet stycke tyg framtill som avslöjar hur många läppar man kanske egentligen har där nere, oftast i syntetmaterial som gör att hönan andas som en astmatiker i Paris. Mycket luft kommer in men väldigt sällan ut. Mitt emellan, på den så kallade spänntampen delar sig tyget till ett snöre som karvar sig in mellan skinkorna där det är som allra känsligast och lägger sig alldeles för sällan tillrätta utan glider omkring och orsakar obehag i upp till 24 timmar när man sliter av sig helvetet och svär på att aldrig ha på sig dylikt igen. Förrän man ska vara sexig och packad nästa gång.
Betyg: 1 av 5

2. Stortrosan
Ah. Ljuvlig. Denna bomullshistoria som bäddar in skinkorna i en himmelsk trygghet. Lite hit men inte längre-signaler skickar detta tyg. Mycket bra tycker jag, inte till för att smekas alls. Är de av så är det fritt fram, sitter de på ska ni akta er jävligt noga. Mycket bra för puppan att sova i.
Betyg: 5 av 5

3. Menstrosan
Användes mellan 4-7 dagar i månaden då flickan har menstruation. Detta är då en vanligt förekommande blödning ur underlivet som vittnar om att eventuella mäns spermier inte befruktat något ägg och att det inte heller blir barn 9 månader senare. Oftast en väldigt skön känsla, lite lättnad. Menstrosan bör alltså symbolisera frihet, vin, röka, pippa och festival. Trots sina mörka lite gula fläckar av otaliga genomblödningar som kommer ofta älskar vi dem. Brukar också förekomma hål i grenen. Av kli? Vet ej, förmodligen av slitage från klisterremsan på nattblöjan.  Hurra för menstrosan!
Betyg: 4 av 5

4. Gördeltrosan
En fin uppfinning av slappa dallriga kvinnor skulle jag tro. Mycket bra och populärt bland oss som fött barn där skinnet och behagen inte hänger riktigt där det ska. Har man fött fler än ett barn och kanske har stora bröst som sackar i backen kan även dessa stoppas in vid behov. Håller upp röven och in magen på ett bra sätt. Nackdel där med 5 i 3-ragg som oftast blir förfärade över härligheten när man släpper ut allt förpackat i det fria. Man kan bli anklagad för att ljuga. Håller man sig till ren bomull brukar det dock inte resultera i svamptillväxt och klåda. Men fascinationen är ändå stor. Var tar allt vägen liksom? Och är det farligt?
Betyg: 2 av 5

Seså. Sov gott.

Idag har vi fått svar på tal, vi sexhungrande flickor. De där jävla ryckningarna kan man vara utan. Spasmer man inte ens får stesolid mot. Nej, det betackar man sig för. En skogspromenad och Ingmar Nordströms saxparty vol.3 är nöten. Kladda inte.

Men sen kom jag på att jag har kaos. Kaos mitt i livet, i själen och i hjärnkontoret. Och jag är inte ens i Afghanistan. Så jag måste begränsa mig med roligheterna, jag kanske blir galen på kuppen.  Inlåst i tvångströja, dunkandes panna mot madrasserad vägg. Fy satan, det vill man ju inte. Även om Jack Nicholson satte lite charmigt skimmer över galenskap i Gökboet så är jag inte lockad till den sidan riktigt ännu. Så hav överseende med de få och intetsägande inlägg jag faktiskt rafsar ur mig. Jag vill ju liksom ändå vara med i matchen. Men efter regn kommer solsken, det säger alltid torpar-Jan. Uttrycket användes med fördel i samband med en klunk sprit ur oljig dunk. När allt kommer kring så är ju livet rätt bra ändå, det måste man säga. Den som stjäl min hatt får en varg i ryggen.

Jag kom för några dagar sedan att tänka på evigheten. Ja alltså man kan ju bli galen för mindre, men jag har en klämkäck gammal saga som förklarar evigheten som bäst. Och ville därför idag på en regnig parkering i en bil dela med mig av denna evighetsfundering till min dotter.

- Nora, vet du hur lång evigheten är?

-Nej, vadå? Evigheten är ju evigheten.

- Ja, men för att man ska få ett något sånär grepp om evigheten ska jag nu förklara för dig ungefär hur lång den är. Rätar på ryggen och kraxar upp mig för briljering och respekt.
– Om du tänker dig det högsta berget i världen och den minsta fågeln i världen. Paus.

- Mount Everest och Kolibri!

- Ja ja men skit samma, tänkt dig det, och så att vart tusende år flyger fågeln till berget och vässar sin näbb. När berget är helt nedslitet och bara en liten grushög återstår.. då är evigheten slut. Lång paus, dotter tänker.

- Jaha.. Du hur stor bajskorv kan man få ur sig? Jag menar, typ som en unge eller? Eller smalnar den alltid av? Hur stor kan den bli?

…

Jag har varit tyst ett tag, tyst för att jag har semester! Förstår ni inte att man måste ha det ibland, från allt liksom? Det luriga är att så fort man inte har tillgång till dator har man så mycket att berätta, så mycket som skulle kunna ses som oerhört lustigt och roligt i skrift och bild. När man ska återberätta det senare är det dött och avslaget. Jag har iallafall varit i södra inlandet och semestrat. Såg massor av livsfarliga Hells Angels-killar. Visst är det de som har såna neonreflexvästar? Har jag någon hells angels-läsare här? Isåfall, vet ni min adress? Om det är så så tar jag tillbaka det roliga skojet om neonreflex. Jag ska försöka lägga ut bilder nu som får förklara min lediga vecka.

Och eftersom det inte riktigt fungerar som jag vill så får ni se och gissa. Kan inte bidra med någon förklaring alls då jag inte ser vad jag har lagt in för bilder och inte kan skriva någonting under dessa då heller. Ett rimligt skäl. Joker Jan Simons. Massor av nakensnapshots på honom fick vi på tomteland, risk för advokatras här gör att vi får visa upp dem på styrelsemötet istället.Vilken dag som helst ska jag lägga in bilder från ett bröllop jag varit på också. Nu tog orken slut, jag tror jag har fått sars. Eller svininfluensan. Orkeslös liksom. Blir man inte det då? Jo. Imorgon åker jag till Umeå. Snart flyttar vi in i huset. Hujeda mig vilken härlig höst vi går till mötes. Jag och Nora skulle ha “myskväll” ikväll och mysa. Ni vet, ligga i sängen och titta på film, äta godis och lyssna på regnet. Inte fan blev det något regn, och inte ens något barn. Det var tydligen intressantare “myskvällar” hos kompis. Så nu ligger jag här ensam och ful, K är på nattjobb och jag ska bara låta mig själv förfalla. Kanske hade rakat benen om det funnits varmvatten. Men det finns det inte.  Så en taggig hotellvistelse är i antågande för sjuksköterskan K, härlig hårig kvinna med ryskt ursprung. Nu ska jag formatera om datorn. Själafrid till er.

Personalproblem på jobbet, det talas i korridorerna om “beordring” och “inkommendering”. Alltså kommer jag inte att svara i telefonen på hela helgen, vill ni något kan ni skicka flaskpost alt. ett brev till hemadressen. Risken är mer överhängande att jag ska svara på det än ett enda telefonsamtal. Måhända om min chef skaffar facebook and strikes a poke at me.. då kanske jag faller. Tommy at SOS has tagged you in the album partey beyond reality. Då får jag stora skälvan. Då ska jag jobba på inkommendering.

Marissa var orsak till mången skinnhiss på pojkrummen. Själv siktade jag in mig på big Papa, advokaten med ett vandrande ögonbryn i ansiktet. Glamourtorsk  på den tiden det begav sig. Pojkarna som drömde om Marissa kände sig förmodligen chanslösa vilket är rimligt när man vill ligga med kändisar (såvida de inte är kändisar från kanal 5 eller 3, där är ingenting omöjligt). Men ser ni, jag tror att bara man vill så kan man. Här är Sisco Adler, Micha Bartons kille under många år. Det spelar ingen roll hur man ser ut. Det är tydligen pungen det hänger på. Safe, Håkan!

Nåväl. I fredags fick jag en trerätters middag med vin och besök av kusin på bron i skymningen. Det visade sig bli en blöt tillställning för både kusinen och K som efter att de tömt vindunken som var fräsch gav sig på vindunken som stog lite bakom och var lagomt syrlig efter tre månader i skymundan. Huvudvärken, den huvudvärken. Så går det! Jag å andra sidan gick och lade mig och väntade på att taket skulle rasa in. Igen. Det har spruckit helt nu, varje dag är en väntan. Hyresvärden är informerad men verkar ha släppt situationen så då släpper jag det också. Det är bara att flytta ut möblerna i hallen och drömma om huset som jag faktiskt har köpt.  Det är stort.

Och, ja! True Blood börjar visas på SVT i slutet av augusti. Som jag väntar. Vampyrvikingen Erik ska få förgylla kvällarna i höstmörkret. 5 pass kvar till sovmorgnar och sommardrinkar.