Det var nämligen så att jag fick ett oväntat samtal i veckan där det frågades om jag ville följa med och se lördagens konsert av Cat Stevens på Hovet. Trots att han heter Yusuf Islam och inte gjort en spelning på 30 år kändes det ändå som en rolig grej, och jag hatar att tacka nej till saker. Man bör säga ja till allt som erbjuds. Ja, det bör man. Det kan enbart leda till spännande saker, upplevelser och relationer med äldre män med långa rockar med fickorna fulla av godis och penis.

Cat Stevens är ingen jag har någon relation med eller egentligen har någon åsikt om överhuvudtaget. Karln har dock gjort en massa hits som han levererade till publikens stora jubel. Det var således helt okej att vistas i Hovet, och man måste imponeras över hur rösten kan vara så välbehållen trots en jävla hög ålder och som sagt en avhållsamhet från rampljuset i 30 år. För att citera en mycket drucken man i 50-års åldern som stod vid pissoaren efter konserten:
– Vilken jävla röst! Karljäveln måste ju ha hållit käften i 30 år. Ingen cigg eller whiskey där inte… Nä fy fan, han har bara suttit någonstans och hållit käften tills nu.

På söndagen skulle Swans skulle uppträda på Hornstulls Strand. Jag mötte upp Wayne Nilsson innan på ett par öl vid vattnet på Djurgården vilket höll på att kosta oss livet. Både han och jag lider tydligen av svindel och det var mycket nära att vi skulle drabbas av panik när vi satt på kajkanten och således ramla framlänges ner i det iskalla vattnet och dö av både chocken och av pinsamhet. Men vi överlevde och blev dessutom fulla på köpet. Fint väder dessutom.

Konserten då?

Ja, det var allt annat än ett publikfrieri från de åldrande männen i Swans. Låt ett varade i 45 minuter och det tog 35 minuter av manglande innan Michael Gira började sjunga något överhuvudtaget. De hann med sju låtar på två timmar och en kvart. Det hela var totalt kompromisslöst. Vet fortfarande inte om jag älskade eller hatade konserten.

Musiken brukar ni dock inte vara så intresserade av så jag kan berätta om publiken istället. Lokalen var fylld utav svartklädda människor såväl unga som äldre. De flyende hårfästena var alltså inte enbart ett fenomen på scenen utan även framför. Någon av konsertbesökarna hade dessutom ett moppelikande fordon parkerat utanför lokalen som han/hon pimpat med ett djurkranium och en gasmask. Pluspoäng på det.

Dessutom så var en känd dvärgsatanist i publiken som Wayne Nilsson blev lite imponerad av. Eller han kände i alla fall igen den lilla elaka jäveln och det är allt jag har att säga om den där konserten och helgen.

Jag ger i alla fall veckoslutet betyget 5 av 6 och avslutar den här bladdriga texten ett konsertklipp med Swans från denna turné. Det här kan ni gifta er i kyrkan till. Typ.

Förberedelser: Julen numera börjar i slutet av augusti. När jag var ung klädde man granen veckan innan själva julafton, under stor bevakning från sin fascistiske far som inte accepterade att en endaste liten kula hamnade mer än två decimeter från en annan.
Men nu börjar den som sagt tidigare. Affärerna börjar pynta och spela julsånger direkt efter vi tryckt i oss vår sista surströmming. Det är USAs fel det och ingenting vi kan påverka. Hade Ryssland spelat sina kort bättre under kalla krigets dagar så hade vi sluppit det och istället haft en härlig röd jul att se fram emot. Firad bland kamrater och med härliga ryggdunkar och kampsånger. Men nu ska det som sagt säljas och krängas så fort det bara går och det tycker jag är stor synd och skam.
Betyg: 1 av 5. Den får ettan på grund av att jag faktiskt vissa dagar i September tycker att det är ganska uppfriskande att se lite uppklädda granar vars kulor man kan spegla sig i. Testa det, det är fan hur kul som helst. Det ser ut som man har en snabel i vissa vinklar. Sjukt.

Tradition: Jag vet inte riktigt varför julen firas. Antingen dog Jesus eller också föddes han. Så firas alla högtider. Men Jesus var en bra karl och väl värd att firas så det tycker jag att vi fortsätter med. Högsta betyg!

Egna Traditioner: Julafton är stressig. Så är det för oss alla. Jag börjar iallafall dagen med en stor jävla snus och en kopp kaffe. Sedan går jag in till min far som ligger i en hög i sängen och svär. Svär gör han för att han kvällen innan suttit och haft uppesittarkväll tillsammans med sin vän Jokern och Lotta Engberg. Av dessa tre individer så var det åtminstone två av dem som fuktade sina strupar lite väl häftigt och således ligger inne med en fantastisk huvudvärk. Men far, han kämpar på och släpar sig ut i köket. Det är nämligen viktiga saker på gång.
Vi två ska nämligen upp till graven och säga hej och hejdå till släktingar och vänner som passerat revy. Det är julens finaste stund och den missar jag inte för all Ris ala Malta som finns. Synd bara att han envisas med att ta med sig hunden. Hon saknar helt skam i kroppen och skäller, jävlas och försöker släcka ljusen jag tänt. Men men, hundar måste ju gå ut, så det är väl lika bra att hon är med antar jag. Annars pissar hon i protest på granen. Och det vill man inte.
Men när graven är besökt så drar vi hem och äter en stor lunch. Även den är trevlig och mysig. Sedan är det fria aktiviteter och då skiter sig hela julen. Frihet under ansvar är nog den mening som försatt mänskligheten i mest knipor genom tiderna. Men so far so good- Högsta Betyg även här.

Firande: Klockan 15.00 kommer kapitalisten! Kalle Anka måste alla se. Och hans lärjungar Ferdinand, Långben, Musse från Rallarsving, Piff och Puff samt den där fågeln som är så satans jobbig. Här börjar man svettas rejält. Även ungarna ställer sig numera oförstående till varför man ska se på den amerikanske örnen på självaste julafton. Då förklarar föräldrarna att det måste man, för förr om åren fanns det inte tecknat och det var bättre förr så håll era barnmunnar jävligt tysta och titta på Robin Hood.
Betyg: 2 av 5.

Tomten: Det andra svinet kommer vid 18.00 som en räddande ängel. Vid den tiden har nämligen ungarna börjat gnaga på varandras smalben av ren tristess. De äldre har fastnat i en diskussion angående om vem fan som ska ta på sig skägget och leka tysk. Det slutar alltid med att någon stackars svärson får kila iväg och pulsa runt kvarteret. Honom bryr sig ändå ingen om ifall han gör bort sig. Sedan knackar stackaren på dörren och frågar med förställd röst ifall det finns några snälla barn i huset. Då svarar en av ungarna att det minsann finns det och frågar sedan varför svärsonen har tagit på sig ett skägg och röda, dåligt matchande, kläder.
Han gör dock sitt bästa för att ignorera frågan och delar istället ut några klappar. Det är tur som fan för honom att han inte försöker sig på att få ungarna att sätta sig i hans knä, för sådana fasoner uppskattar vi inte inom vår släkt, och det kan lätt komma att kosta ett näsben.
Men, ungarna får sina klappar och sedan är det full vevning. De så omsorgsfullt och vackra paketen slängs i stora högar på golvet och folk grinar till höger och vänster för att tomtejäveln inte heller i år hade med sig en Ponny. Det är total anarki och man svettas som om det inte fanns någon morgondag. Man är trött och behöver en drink och en cigarett.
Betyg: 2 av 5.

Maten: Vet ni hur mycket boskap som blivit våldtagna och styckade för att vi ska få vår skinka, korv och grisfötter? Inte jag heller, men jävligt mycket är det nog. Därför äter jag uteslutande ägg, klementiner och lax på julafton. Lax är inget riktigt djur så de kan vi lika gärna äta slut på. Simma motströms? Jävla friskus-takter är inte ett dugg imponerande om ni frågar mig. Dessutom är de goda gravade och det tycker jag återknyter lite till min tradition som ni läste om tidigare. På så sätt får julmaten ett högt betyg. Men ni ska ge fan i Coca-Cola och i Big Tasty. Det är inte okej att stoppa i truten. Då kan ni hellre äta dopp i gryta eller något annat barbariskt. Betyg: 4 av 5.

Musiken: Här har vi ett fattigt kapitel. Här fullkomligt dränks man i skit från folk som vill tjäna sig en liten extra hacka kring jul. Carola, Bosse Larsson, EMD och så vidare. Skiten tar liksom aldrig slut. Snart släpper väl de där blekfeta jävlarna i Kent ett jul-album också, och då får ni gärna skjuta mig. Men, det finns några guldkorn också. Dylans nya är väldigt bra och pengarna går även till en fin sak. Dessutom finns det en grupp som heter Blind Boys of Alabama som för några år sedan släppte en skiva som räddat mina små öron sedan dess. Annars kan ni ju sitta och fnissa åt Onkel Kånkels tolkningar av julen. Betyg: 2 av 5.

Dryck: Här har vi en svag punkt. Glögg, snaps, whiskey,öl… Ja, julen flödar fullkomligt. Det gäller att ducka kulorna som viner omkring en i form av små flaskor. Tyvärr brukar det vara omöjligt. För vid nio- tiden brukar den fula grenen av släktträdet vandra in ledda av kusin Börje som med sin bär gåvor i form av jul-mumman. Då går det alltid åt helvete. Runt tolv står man sedan och försöker hångla upp granjäveln eller ovan nämnda hund. I år ska jag dock vara nykter och köra lite bil är det tänkt. Återstår att se ifall den planen är vattentät. Betyg: 3 av 5.

Ja, det var julen det. Sammanfattningsvis kan vi nog säga att den är helt okej och fyller sin funktion. Jag gillar nämligen att få se alla fina paket under granen samt de förväntansfulla blickarna hos ungarna innan de bestialiskt hugger in på presenterna. Jag är trots allt en känslig liten rackare. Julen får ett fint betyg, trots att jag aldrig får den där förbannade ponnyn. Julens Beyg: 4 av 5.

Alltså, att kunna glädja på det här sättet känns helt underbart och betyget till denna mässa blir därför högt: 4 av 5.

Varför inte full pott då undrar ni? Jo, det ska jag förklara för er. En monter som jag gick förbi var verkligen inte på säljhumör. Eller montern kanske var det, men inte kärringen som stod i den. En typisk överklass-dam som klagade högljutt varje gång någon passerade hennes revir. Jag var lite intresserad av en klocka som hon sålde och frågade ifall man möjligen kunde få den i en lite mindre storlek. Då gnäggade kärringen fram att klockan var av den sorten att man kunde ställa den exakt så stor eller liten man själv behagade. Hur fan ska jag veta det? De hade ju för fan monterat den 8 gånger 8 meter. Fy fan. Vidare sålde hon även några dyra bord. Svensktillverkade i eeeek påstod hondjävulen, så kallade slaaaagskepp, med en lööööpare av ett annaaaat trääääslag. Skitfula enligt mig. Dessutom hade de matchat med mörka stolar, och det tål jag jävlar i mig inte. Överklassen saknar smak, det har jag alltid sagt. Men det värsta var att jag ändå tänkt köpa den där klockan, den skulle göra sig bra i min hall tänkte jag. Då behagade häxan inte att dyka upp. Senare fick jag förklarat för mig att hon satt och sket, och hade så gjort i två hela timmar. Men allvarligt? Jag gjorde dock ett nytt försök senare. Klockan var värd lite väntan tyckte jag. Döm om min förvåning när hon inte heller denna gång närvarade. Den här gången hade hon tydligen fastnat med håret i bälteshållaren ute i sin svindyra bil. Vad är det frågan om? Där och då bestämde jag mig för att ge upp. Den där klockjäveln kan de gott behålla.

Alltså: Överklasskärringens monter får betyget: -1, det lägsta jag någonsin gett. Hoppas på bättring nästa år. Ät lite plommon till dess vetja.

Sällskapet: Soda, mannen som kan få en hel restaurang full med huliganer att hålla käft genom några få ord och en enkel armsvepning över lokalen (att vi fick springa som fan efteråt hör inte till saken), var typen som i lönndom styrde upp besöket. Ett mycket fint initiativ av den nygifte ynglingen som helt klart visar på att det går att förena äktenskap och nöje. En god egenskap som alltför många glömmer bort innan de ens har kommit till behåbandet på en ny bekantskap. Men även soljäveln har sina fläckar och till Sodas negativa sidor hör att han gärna ska framhäva sina smaklökar i öldrickarsammanhang och efter ett tag blir det ett jävla tjat om beska, sälta, eftersmak och sötma. Det drar dock inte ner hans betyg, ett jävla bra sällskap helt enkelt och ämnen som skolpolitik, kvinnovåld och ölidentitet hann avhandlas .
Betyg: 5/5

Utställarna: Många stora, påkostade och tjusiga montrar. Grants hade en stilren och enkel del. Asahi hade helt klart den sämsta, och ölet var förbannat smaklöst. Något annat som var smaklöst var Birra Mexs monter där det krängdes Corona genom en blondin på 18 år i någon liten och skabbig klänning och som ibland gjorde runkrörelser på en uppblåst flaska till pöbelns förtjusning. Att sälja produkter genom sex är inget hokuspokus undertecknad går på och känns bara ytterst förlegat. Däremot hade Spendrups en jäääävligt snygg donna som tappade upp bärs utan något påklistrat fjanteri och utmanande kläder. En gissning gällande utseendet är att hon hade etiopiskt påbrå.
Betyg: 3/5

Besökarna: En förvånande blandning av människor, inte bara snobbiga finsmakare som innan var en av farhågorna. Folklig och avslappnad stämning och jävligt många stadiga magar vilket gjorde att man låg i underläge, och det kan ju vara skönt ibland. Det var även överraskande många kvinnliga besökare där, heta MILF:s men också en del fyllkärringar som ibland hade lite svårt att skilja på ditt och mitt.
Betyg: 4/5

Kändisar: Den där rödhåriga från duon Erik & Mackan var där. Robban Becirovic från Close-Up Magazine syntes också. Var lite inne på att förklara vilket magazine som är på väg att ta över marknaden, men han siktades tidigt på kvällen så det blev av naturliga orsaker inte av. Han borde dessutom klippa sig. Det vara alla celebriteter som var där. Jag är dock överjävligt dålig på kändisar så någon kan ha smugit in på radarn utan utslag.
Betyg: 2/5

Underhållningen: Under all jävla kritik, sämre än borgarna och värre än tysk pappersporr. Det var något coverband som körde standardrepertoaren med bland annat Knocking on heavens door och andra sömnpiller. Visserligen hörde jag något av Rage Against the Machine och det var väl drägligt. Sedan drog den irländska idiotin igång med flåshurtiga rytmer och instrument. Som en skämd klick grädde på ett mos med en fadd eftersmak kom givetvis den där jävla Whiskey in the Jar. Jag hatar alla versioner av den där låten.
Betyg: 1/5

Ölet: Det grundades med lite simpel folköl innan, men det bör ha provats omkring 12 öl på plats. Som tidigare nämnts så var Asahi ingen höjdare, det fanns väl dock inga större förväntningar på ett japanskt öl. Men ändå. Landsort Lager från Nynäshamns Ångbryggeri gjorde ett positivt intryck. För en man som anser att fitta ska smaka fitta och likaså att öl ska smaka öl kom Nils Oscar Coffee Stout som en jävligt oväntad och glad överraskning. Jag brukar vara allergisk mot saker med kaffesmak, som då inte är just kaffe, men den där var riktigt fin tillsammans med lite choklad i snålgapet. Kvällens bästa öl.
Betyg: 4/5

Whiskeyn: Nu är det såhär, och lyssna noga nu: Människor under 43 år som hävdar att whiskey är gott ljuger och vill bara spela vuxna och lite sofistikerade. Människor över 43 år som hävdar att whiskey är gott har haft alldeles för mycket fritid att slå ihjäl genom att pina i sig skiten och vill på något sätt skapa en identitet runt en dryck och slänga sig med ord som rökig och ekfat. Därför dracks inget sådant. Whiskey kan dock funka på en efterräka i brist på annat och om det står ett fruntimmer på spel.
Betyg: 1/5

Slutbetyg: Enligt min beräkning blir slutbetyget 2,857/5 vilket känns en aning missvisande. Mina matematiska kunskaper är dock jävligt undermåliga så jag höftar till med betyget 4/5 på hela tillställningen. Så alltså: 4 av 5 med motiveringen att det var trevligt trots värmen och att öl är gott.