ComHem
Cirka 1,76 miljoner av Sveriges hushåll är idag anslutna till ComHem´s nät. De är en av Sveriges ledande leverantör av Tv, Bredband och Telefoni. Med detta kan man dra slutsatsen av att 1,76 miljoner människor är offer. ComHem kan lättast beskrivas som den där killen/tjejen på festen som byter bort vald låt efter 20 sekunder för att slå på vad denne kallar en klassiker. En klassiker är oftast något med Rednex i deras mening. ComHem säger sig jobba efter följande kärnvärden: Begriplig, Möjliggörare, Inspirerande och Driftsäker. Jag vill inte vara gubbig eller så, men det är… eller är… kukjäv…ähh.

Jag orkar faktiskt inte skriva mer. Det tar alldeles för mycket energi som jag tänkte tjyvspara på till bättre tillfällen. Det är dessutom roligare att vara glad så här på måndagsjäveln. Om bara ni på ComHem kan tänka er att jobba liiite mindre ryskt, så får ni en tvåa för hyfsat snabb svarstid vid mina x antal samtal till kundtjänsten.

Betg: 2 av 5(0 000)

Tidigare i veckan publicerade Dagens Nyheter en artikel om vilka tilltalsnamn som under det föregående året var populärast att tilldela nyutgivna barn. Själv fick jag inte möjligheten att dela ut något namn 2009. Det har inte skett tidigare heller ska väl kanske poängteras.

Damklassen toppas av Alice, Maja och Ella. Herrklassen toppas av Lucas, Elias och Oscar. Nedan recenseras dessa lite snabbt.

Alice: Ett bra namn helt klart som jag direkt associerar med The Sisters of Mercys “Alice“, Grindermans “Electric Alice“, Tom Waits “Alice” och Nick Caves “Watching Alice“. Även Alice In Chains poppar upp vilket ibland är positivt.  Alice Cooper är det väl lite sådär med. En negativ musikkoppling som däremot görs och som drar tilltalsnamnet i smutsen är Smokies “Living next door to Alice”. Jag kan inte sluta tänka på nån risig stadsfestival med coverband och kärringar med för stora linnen utan behå med plastglas i händerna som tycker det är busigt att få skråla ”fuck” utan att skämmas.
Betyg: Bra, men Smokie kan dra åt helvete.

Maja: Vissa kan heta Maja, andra inte.
Betyg: Har flickan en gräddig nos och i övrigt ett kattlikt utseende och en konservativ mamma som inte gillar svanslösa killar är namnet väldigt bra.

Ella: Personliga erfarenheter gör att jag gillar namnet Ella. En solig vårdag för några år sedan hade jag en rar liten Ella i ena armen och en flaska Pisang Ambon i den andra. Hon såg det som en sport att försöka pilla ut ögonen på mig.
Betyg: Bra namn. Pisang Ambon är dock en dålig likör, särskilt om den halsas.

Lucas: Lucas låter som en hund. En småborgerlig hund dessutom när namnet stavas med c. Det görs heller inga häftiga rockassociationer, även om The Breeders gjort en låt som heter “Mad Lucas” som är helt okej.
Betyg: Nej, det håller inte.

Elias: Men va fan … Elias? Va?
Betyg: Underkänt.

Oscar: Ytterligare ett namn med borgerlig stavning. När jag hör namnet blir jag ibland lite nedstämd, det beror främst på Gudibrallans låt “Oskar“. Det är så synd om Oskar, för han har ingen cykel, inget päron, inga hängslen och är dessutom dum bakom huvet. Därför är alla stygga mot Oskar.  Ibland när livet känns tungt och världen är orättvis, som när mjölken är slut eller när den där tipsraden som lämnas in en gång per år ger 2 rätt brukar jag lyssna på den låten och byta ut Oskar mot Wayne och vältra mig i självömkan.
Något med namnet Oscar som däremot gör mig glad är Nils Oscars bryggeri. Öl är gott.
Betyg: Ett bra namn med lite inbakat vemod och ölsmak.

Låt oss först börja med några punkter som jag sedan betygsätter. Som vanligt alltså.

Filmer: Listan kan pågå i all oändlighet, Loffe har aldrig varit rädd för att sticka in sin lurviga mustasch i projekt som “finare” skådespelare fnyser åt. Eller vad sägs om följande förstklassiga rullar? 47:an Löken, Henrietta, Gräsänklingar, Svindlande Affärer och Sköna Juveler? Gemensamt med dessa filmer är att de helt saknar manus och helt enkelt inte skulle vara speciellt roliga. Om det nu inte vore för Jan Carlsson vill säga. Han har en förmåga att styra upp sjunkande skepp som saknar motstycke i den västerländska kulturen. Ställ Loffe framför en kamera och du har en given kassasuccé i din hand.

Klassiker: I Loffes klassiker finns det alltid en sorts syrlig samhällskritik inlindad djupt därinne bland skratten. I -Göta Kanal- Eller vem drog ur proppen? – belyser han problematiken som finns i när man ska tävla med båt i Göta Kanal. Det är ju stört omöjligt egentligen, för det är ju så in i helvete trångt. Ett problem som säkerligen arkitekten Baltzar Von Platen ignorerade när han ritade den. Men Loffe lyckades i och med filmen föra upp detta stora problem till ytan och för detta ska vi vara honom evigt tacksam.
Vidare har vi filmen Smugglarkungen. I den så visar Loffe upp hur jävligt vi i Sverige hade det utan sprit. Med en diskret liten passning till den dåvarande Regeringen visade Loffe ensam upp hur det skulle kunna se ut ifall de genomförde sina tankar på nolltolerans. I och med detta så är det mycket möjligt att vi någon gång i framtiden döper om till exempel krökarhelgen Valborg till Loffeafton. Det är vi drinkare faktiskt skyldiga honom.
Men klassikern med stort K har jag sparat till sist. Repmånad alltså. I den här legendariska filmen från 1979 så spelar Loffe en medelålders man som tvingas tillbaka in i det militära för att i en månad genomföra, det som titeln faktiskt antyder, en så kallad Repmånad. Det är upplagt för en skrattfest när Loffe tillsammans med stora namn som Lasse Åberg, Veiron Holmberg och Ted Åström får härja loss i skogen med sina vapen. Men skrattet fastnar dock lite i halsen när man inser att filmen faktiskt skjuter skarpt mot vårt eget försvar. Loffe spelar sin roll som Oskar Lövgren så pass bra att man faktiskt börjar misstänka att det är på riktigt. Är det så här det fungerar i vår armé? Jag kan tyvärr inte ge något svar på denna viktiga fråga eftersom jag vid min mönstring placerades i utbildningsreserven på grund av min rädsla för skjutvapen och älgar. Men om svaret är ja, så tycker jag att vi kan lägga ner hela skiten och börja placera våra skattepengar i viktigare saker istället. Som att ge mer filmstöd till exempelvis Jan Carlsson.

Romantik/ Sex: Är det något man kan sakna i Jan Carlssons karriär så är det rykande heta sexscener. Vem skulle egentligen tacka nej till att se honom rumla runt i sänghalmen? Tänk er honom och Kim Anderzon guppa runt därnere i förpiken i Göta Kanal, vilken vacker syn alltså. Men än så länge är det väl bevarat uppe i Stig Ossian Erikssons huvud hur detta såg ut. Och jag antar att Jan har haft en bra anledning till att avstå just detta. Tills vidare får vi nog nöja oss med att fantisera hur denne man skulle se ut utan kläder. Jag gissar på att han ser fantastisk ut och grundar detta påstående på att är man så jävla snygg i övrigt så finns det ingen anledning till varför han inte skulle göra det naken heller. Gud skapade en perfekt människa och gav honom namnet Jan. Ibland kan det vara så enkelt.

Allvar: Vem kan glömma hans hjärtskärande berättelse i – Stjärnorna på Slottet-? När han berättade att han blivit hemsökt av anden till skurken Tector som han spelade i filmen – Drömmen om Amerika-. Herregud vilken historia. Jag grät som aldrig förr och svor åt Tector att lämna Jan ifred så att han kunde fortsätta att skapa sina vackra filmer. Jag kan själv också referera till denna tragiska händelse då även jag en gång blivit hemsökt. Av John Holmes. Då gick jag omkring och sa baby i en veckas tid och hade samtidigt ett blåstånd som inte var av denna värld. Hemskt var det och jag förstår därför Loffes stora förtvivlan över det inträffade.

Övrigt: Har man spelat trummor bakom Jimi Hendrix så är man fan ingen bluff. Eller bakom Pugh Rogefeldt med för den delen. Karln är ett geni. Lyssna bara på ledmotivet till Repmånad, speciellt på trumspelet och låt dessa vackra rytmer ta er med på en resa som ni sent ska glömma. Eller stanna på perrongen och ge fan i det om ni så vill. Men då missar ni något.

Jan Edvard “Loffe” Carlsson- Betyg: 5 av 5.

Har man en sådan mustasch så kan man inte få annat en högsta betyg. Nedan följer min egen hyllning. Fotot är taget av Daniel Frost en väldigt blöt kväll för 6 år sedan.

MARCUS “LÅNG-MACKE” LINDHOLM
Fördelar:
Har ett mycket stort hjärta. Hjälper till exempel mig, helt gratis, med att hålla ordning på min ekonomi. Han sköter mitt företag och ser till så skatt och moms bli inbetald i tid.
Försöker dessutom komma med råd och tips på hur man gör för att få pengarna att räcka hela månaden. Vidare framgångsrik är han visserligen inte. Men han försöker och det är tanken som räknas.
Han är dessutom ett matematiskt geni som både hjälpt mig att fuska på nationella provet i matte och hunnit med att skaffa sig ett toppjobb inom SEB:s koncern.

Nackdelar:
Kallas i vissa kretsar för “Kina-Macke”. Ett smeknamn han fick av min bror för ett gäng år sedan. Anledningen till det mindre smickrande öknamnet är att hans ögon har en förmåga att krympa när han blir lite vrång på fyllan. Något som händer lite då och då. När han kliver in i “Kina-Macke”-stadiet sätter han upp käften mot allt och alla och vill helst bara slåss trots att han mäter 1.34 över havsytan.
En annan dålig egenskap han besitter är att han har kraftiga problem att hålla käften om saker och ting. Har jag gjort något dumt ska det bloggas om det direkt. Han är med andra ord en golbög av klass och rang och såna tolererar vi inte här på Cramp. Det är också anledningen till att vi gett dig avslag på alla dina 16 ansökningar om att få börja skriva för oss…
Rankade även mig sist på sin berömda “miljonlista” och det ska han få brinna för.

MARCUS “GURKAN” SJÖBERG
Fördelar:
En av de snällaste personer jag känner. Dessutom är han fantastiskt rolig vilket gör att det är ytterst sällan man har tråkigt när man är med honom.
Han har dessutom ett språk som ingen annan och det är inte ovanligt att han gräver fram ett uttryck man inte hört under de senaste 15 åren. Om jag ska vara ärlig är hans blogg det första jag läser när jag vaknar på eftermiddagen – och det, mina vänner, är väl ett betyg gott som något?

Nackdelar:
Tycks alltid vara upptagen med något trots att han inte haft ett ärligt arbete sedan Sten Sture den yngres dagar. Det kan vara dödsviktiga möten med Zeke eller squashmatcher mot Satan själv. Därför kan det ofta vara väldigt svårt att få honom att göra en tjänst han inte har lust att göra. Det spelar ingen roll att man påpekar att han inte har jobbat på ett decennium. Det enda som händer då är att han blir irriterad och sur.
En annan nackdel är att han är feg i grund och botten. Jag har aldrig någonsin sett hans pokerkonton innehålla över 1000 euro och de kommer antagligen inte att göra det heller så länge han inte lyssnar på mina goda råd när det gäller att ta sig ett skott då och då. Man måste våga för att vinna. Hör du det?
Tycker dessutom bara att töntsporter är roliga. Pingis, squash och tennis är hans kopp te. Manligt…

FREDRIK “TÖRSTLÄPPEN” MONTELL
Fördelar:
Är enormt duktig på allt han tar sig för. Karln har varit chef längre än han varit byxmyndig och det säger en hel del om hans kompetens.
Utöver det kan han vara en av världens roligaste människor att dricka med. Han är generös, rolig och säger aldrig nej när det vankas en heldagspava.
När det kommer till skrivandets konst har jag läst för lite för att kunna bedöma honom rättvist. Det enda jag vet är att han skickat ett av världens roligaste mail genom tiderna.
Så här svarade han när Macke klagade på bakfylla och vägrade följa med på en after work:

Bara för den goda sakens skull så kör jag en kontringslista:
Fredag – gigantisk flaska tillsammans med Bruce S – hemma 03:10
Lördag – gigantisk dryck hela dagen, jättemånga Bloody Mary – hemma 23.20 (men höll igång från 11:55)
Söndag – Söderling, återigen 3 extra groggar utöver det som kan tyckas höra till – hemma 20:20 (jag vet – rätt tidigt)
Måndag – Vitt vin+sprite, öl, Amarone, Calvados, Mer Amarone – hemma 23.00
Tisdag – Middag på Olearys med en gammal vän Mattias – 4 coors light och en Mojhito – hemma 21.00
Onsdag – NYKTER?!?!?!?
Torsdag – Giganternas flarra i Skärgården. Mitt nautiska sinne vart i rubbning. – hemma jättesent (typ sist.)
Fredag – ögonpåsar av episkt omfång. En keps helt i plåt. Men ändock – ett leende, ett hopp, en glad prick med framtidstro och törst!
Tackar å det ödmjukaste för ordet.(punkt)

Nackdelar:
Hittar faktiskt inga. Det ska vara att han tjänar mer än mig då, men det kan man väl inte lasta honom för?
Skämtade bara.
Karln har faktiskt en hel del negativa sidor. Framförallt brukar hans enormt dåliga kastarm – i kombination med hans vilja att slå vad om saker och ting – ständigt ställa till det för honom. En liten akilleshäl som inneburit att jag inte betalat för en enda öl eller åktur på Gröna Lund sedan 1912.
Ett annat problem han har är att han lider av samma törst som mig. Är han ledig spottas det inte i något glas. Överhuvudtaget. Något jag inte ser som en nackdel i sig, men folk i allmänhet har ju den uppfattningen. Folk…

Det andra, enligt somliga, viktigare valet är dock en svårare nöt att knäcka. Ska man följa sin faders fotspår eller ska man göra uppror och rösta tvärtemot och därmed riskera att bli utan sitt välförtjänta arv bestående av en exotiskt samling Frank Zappa skivor samt en såg som använts vid bygget av Modo backen Hans Jonssons hus i Örnsköldsvik? Det är viktiga saker vi talar om här. Inte alls enkelt. Vem är vem, vem låg med vem och så vidare? Här ska jag dock försöka bena ut vilka som är vilka i denna djungel av politiker. Lägg dock märke till att det faktiskt är människan som recenseras och inte partierna. Jag vill ju inte avslöja vilken sida jag själv står på. Såna saker tycker jag att man gör bäst i att hålla för sig själv.

Förutom partiledarna själva så lägger jag även till några bonusrecensioner av diverse bakvattensimmare. Bland annat av en som tydligen heter Frigolit. Bara för att jag kan och vill. Och att jag vill ge era feta ben ännu mera kött. Here goes.

Lars Ohly (V): Lars är en man som säger sig verka för den lilla människan. Det har jag inte märkt, och jag är ändå en av de minsta som finns i detta land. Det jag dock märkt är att han har en förkärlek för flanellskjortor och att peka med sitt längsta finger mot politiska motståndare. Det visar att Lars trots allt är nere med kidsen. Hans trovärdighet är dock farligt nära nollsträcket efter att ha ljugit om att ha spelat fotboll mot Nacka Skoglund samt att han faktiskt håller på Djurgården. Omänskligt.
Betyg: 2 av 5 Palmenäsor.

Mona Sahlin (S): Mona ser inte ut som den gemene politikern. Mona ser faktiskt ut som en domina. Vågat kombinerar hon en röd klänning med höga skinnstövlar och en piska. Man ryser av vällust. Mona verkar dessutom ganska vettig och har en bra röst som inte stör något sätt. Det är dock ingen lätt kostym hon ska fylla. Göran Persson vägde väl 183 kilo när han drog sig tillbaka till sitt arbetargods?
Betyg: 3 av 5 Ingvar Carlsson skor/ansikten.

Peter Eriksson (MP): Ser skäggig ut. Säger dock inte så mycket. Men skägget inger pondus och han ser ut som att han suttit fången hos Farc gerillan i Colombia i 7 år. Kan nog ha en hel del att säga. Men vi får respektera hans tystnad. Han har ju skägg. Vågat.
Betyg 3 av 5 Eva Goes tidningsrubriker.

Maria Wetterstrand (MP): Här har vi en blivande storstjärna. Skitsamma om hon värnar om blommor, getingar, vattenfall och enhörningar som säljer slickepinnar på Kiviksmarknad. Kvinnan har karisma! Lugn, saklig och väldigt trovärdig. Ja, det var fan på tiden. Tack Maria.
Betyg 5 av 5 Lars Werner björnkramar av rysk modell.

Lars Björklund (FP): Han visste jag inte ens att han existerade. Vart tog han som hade asiatiska ögon vägen? Lejonborg? Skitsamma. Björklund ser ut som om någon tecknat honom utanför Rosenbad. Fattas bara att han sitter i en så kallad Beachbugger. Då vore tavlan perfekt. Verkar vara en bluff. Svår att bedöma dock.
Betyg 1 av 5 elaka Torbjörn Fälldin smiskningar.

Göran Hägglund (Kd): Verkar vara direkt mesig. Förut slogs man i guds namn. Något som Jan Guillou på ett mycket trovärdigt sätt skildrat i sina Arnböcker. Eller också vek man ut sig som Alf Svensson gjorde. Alf var fin han. Och ganska het. Göran Hägglund ser ut som en annonsförsäljare för bibeln. Inte ett dugg hett om du frågar mig.
Betyg 1 av 5 Alf Svensson magrutor.

Fredrik Reinfeldt (M): Sveriges Topdog. Inger ingen respekt alls. Verkar stingslig, virrig, dåligt påläst och allmänt tunnhårig. Har dessutom en debatt teknik som saknar motstycke. Säger någon något som han inte håller med om så argumenterar han inte tillbaka. Nej, Fredrik han lägger huvudet på sned och tittar sårat på motståndaren med sina hundögon. I detta läge ser han ut som en kille som tigger knullning vid kvart i tre på krogen. Såna har jag sett för mycket av redan. Dessutom har han gett sin fru Filippa på tok för mycket uppmärksamhet. Vi är inte USA. Djurgårdare dessutom. Fy fan.
Betyg: 1 av 5 Jackie Onassis solglasögon.

Maud Olofsson (C): Det fanns en gång en tidning som hette Center. Den var bra, även om jag föredrog Buster. Där fanns nämligen en serie om fotbollslaget Rovers United. I detta lag fanns en kille som hette Tug Wilson som fan i mig var det coolaste jag sett. Mustasch, polisonger och långt hår. Dessutom var han ett råskinn. Härliga tider! Maud är allt annat än cool. Hon är bara jobbig. Världens värsta politiker alla kategorier kan man säga. Hennes röst skär igenom glas och hon tvekar inte att använda denna egenskap till att spränga tv apparater i vårt avlånga land. Maud, ta din blommiga klänning och avgå.
Betyg: 0 av 5 av Terry Evans eleganta crossbollar.

Jimmie Åkesson (SD): När Jimmie var liten så stal den snygga nyinflyttade killen i hans klass hans favorittjej Ulla. Killen hette Richardo och hade en pappa som kom från Chile och var duktig på att dansa. Sedan dess har Jimmie hatat invandrare och flamenco. Nej, Jimmie gillar blont hår och att hoppa i takt till Mr Vain. Det är livskvalitet tycker Jimmie. Jimmie är en idiot. Rösta inte på honom.
Betyg: 0 av 5 Olle Olsson Sjöbobönder.

Rikard Falkvinge (PP): Rikard finns inte egentligen. Rikard är en figur skapad i dataspelet World of Warcraft. Där slåss han i det rättvisa att få se sina porrfilmer gratis och att ingen ska kunna lyssna när han ringer 071 nummer. Rikard är en riktigt lurifax som lyckats lura i folk att lägga sina röster på hans parti. Det ska ni inte göra tycker jag.
Betyg: 1 av 5 virtuella samlag.

Fredric Federley (C): En oviktig rackare som har glasögon och gillar karlar. Han ljuger om vilka frågor han tycker är viktiga, sedan röstar han tvärtemot vad han lovat. Efter det bloggar han om det och dansar till tonerna av Army of Lovers.
Får inget betyg.

Anders Borg (M): Finansminister. En rätt löjeväckande person. Till exempel så sa han så sent som i veckan på G-20 mötet i Pittsburgh att: “The bankers has been partied like its 1999, when its actually 2009” Vad fan! Hur kan man gilla en sådan genomtänkt kommentar? Dessutom matchar han kostym och Davey Crockett mössa. Det klarar han heller inte av.
Betyg: 0 av 5 Reinfeldt frisyrer.

Han där Frigolit (?): Brukar vara med i TV. Kanske har han släppt en bok. Kanske inte. Jag vet inte.
Får inget betyg.

Sådär ja. Hoppas att jag inte glömt någon nu. Det viktiga är dock att ni röstar. Inte på vad egentligen. Det brukar bli likadant i alla fall.

Fantasi: Nja, här ligger det inga direkta byrackor begravda. Är nog ganska så jävla normal i min hjärna trots allt. Kort sagt: Inget urin, ingen avföring, inga dalmasar i Leksandströjor, inga konstigheter alltså.

Förspel: Är en svag punkt, det medger jag. Jag är lite väl fumlig, lite för ivrig och lite för hetsig för att komma till ett snabbt avslut. Det jag borde göra är att köpa en spikmatta och lära mig att andas istället för att virvla runt och frusta som en kåt jävla valross. Det är vad jag borde göra. Så småningom.

Uthållighet: Faktiskt hyfsad och här kan nog lite av situationen och det allmänna intrycket räddas. Hur detta håll har skapats har jag ingen aning om. Jag kanske utan att tänka på det gjort mina dagliga knipövningar. Det har i så fall skett undermedvetet. Lättare är då att misstänka att jag oftast fastnar i jävligt intressanta frågeställningar under själva akten, till exempel så brukar jag fundera väldigt ofta på varför det finns så många ord som rimmar på ordet hatt. Testa själva vetja. Hatt, Katt, Matt, Tratt, Satt, Fnatt, Chatt, Klatt, Tatt (tagit egentligen, jag vet…) Watt… Det tar ju för fan aldrig slut! Sjukt.

Verktyg: Ja, vad kan man säga. Inte alltför mycket att skryta om egentligen. Hade en liten peak när jag var omkring tolv och såg att jag möjligen låg strax över medel i klassen jag så ofta duschade med. Det gör jag säkert nu också. Ligger strax över medel i en samling med tolvåringar alltså. Den kan dock lura betrakraktarens ögon en smula då jag rent kroppsligt är väldigt kort vilket gör att mitt organ i vissa vinklar framstå som rent bastant. Smink på en gris någon? Den fyller sin funktion, inte mer.

Efterspel: Här kan jag faktiskt komma med en frisk hejaramsa till mig själv. Heja Håkan frisk humör osv. Efterspel är verkligen min kopp thé. Lagom mysig, duktig på att ställa upp att hämta vatten, frukt eller vad min medspelare nu behagar och främst, jävligt duktig på att bryta den pinsamma tystnaden som gärna infinner sig efter mina egna tillkortakommanden. Det är en väldigt bra egenskap tycker jag. Och viktigt. Snudd på full pott här alltså.

Sexappeal: Låg, väldigt låg. Försöker jag använda min sängkammarblick så ser jag snarare ut som en skelögd kines än som James Dean. Låt oss direkt klargöra här att jag inte har något emot skelögda kineser, men baserat på min egen uppfattning om dem så tror jag att de rent generellt har lite svårt att locka till sig honkönade människor. Därför brukar jag oftast blunda och hoppas att min maskulina musk ska sköta jobbet. Plus att jag oftast är hel och ren. Det kan man inte nog beundra. Hur jag ser ut under själva akten törs jag inte ens tänka på. Om man tänker sig ett kärleksbarn mellan Babben Larsson och Iprenmannen och lägger till ett svettigt ansikte så kan man nog vara närmare sanningen än jag egentligen vill erkänna. Tyvärr.

Fortplantning: Ja, det är väl det som det egentligen går ut på. Här hoppas jag att jag någon gång lyckas få full poäng. Men, man kan aldrig vara säker. De gånger jag iakttagit mina grabbar så ser de inte ut att vara några experter på att simma rakt fram. Däremot verkar de rent ut sagt besatta av att göra loopar. Vad nu det ska betyda.

Slutligen: Jag skulle nog vilja påstå att jag ligger strax under medel i sängen. Jag är väl medveten om att träning krävs och att jag behöver bli mer lyhörd. Detta är dock tid som jag just nu inte har men jag är i framtiden mer än villig att schemalägga ett antal timmar inom dessa områden. Betyget till dess blir dessvärre därefter.

Håkan Olsson i Sängen: Betyg 2 av 5.

Motivering: Ett av plusen kommer från efterspelskategorin. Det andra för min vilja att bättra mig.

Hoppas du har det bra vart du än håller hus. Kanske dricker du drinkar på en karibisk ö medan fru Blund masserar dina små bomullsfötter? Lugnt och skönt för dig och dina fötter. En liten detalj bara;
-DU ÄR INTE BERÄTTIGAD SEMESTER DITT HELVETE!

Allvarligt talat så kommer du personligen att hållas ansvarig ifall det händer något under dagen. Jag har sovit ca tre timmar denna helg som jag fått slita mig till av egen kraft. Ska det vara så? Jag är inte vid mina sinnes fulla bruk och höll fan på att köra åt helvete med min cykel i morse på grund av att sikten var noll av alla sömngubbar som skaffat sig ett heltidsboende i mina ögonhålor.

Nä men om alla vore som dig och struntade helt och hållet i ansvar så skulle världen vara en fin plats va? Kirurger som inte kommer till operationer för att de istället vill sitta och stirra in i tjejernas omklädningsrum med hjälp av svindyra röntgenmaskiner. Funkar det förresten? Någon läkare som läser detta får gärna lämna svar på denna fundering.

Nä nu ska du lyssna på mig mig herr Blund. Det är slut på semestern och klockan 22 denna söndag ska du stå vid min sängkant med ett glas varm mjölk och två-tre stilnoct eller vad det nu är du använder dig av i ditt yrke. Efter du gjort detta så kan du ta och springa förbi Tomas Ledin och ge honom en gigantisk dos av samma medicin så vi andra slipper se hans tryne på fler reklamaffischer för taskiga stadsfestivaler och höra att han släppt en till skiva som handlar om vädret. Medan du är i farten så kan du passa på att  köra upp ett stolpiller med narkos i arslet på Magnus Uggla också. Jag blir så jävla trött på att se han grina i tidningarna över att han inte får några pengar. Ta med glidmedel eftersom han inte är fullväxt.

Ha det fint så syns vi i kväll.

Med vrede,

Jocke

Vänskaplig har han alltid varit mot i princip allt och alla vilket är ett stort plus i dessa sammanhang. Samma egenskap kan även trassla till det för Gustav eftersom han får vara hal som en insmörad Ioan Ursut för att undvika hamna på en jättefylla när vänner från hela landet rycker i honom. Men likaså ett plus när vi fortsätter att bedöma karln i fråga.

Talang är en positiv egenskap. Detta är också lite av Gurras grej tillsammans med en smula lathet. Det pågår en ständig kamp i kroppen mellan just talangen och latheten hos mannen för dagen. Vem som vinner denna kamp varierar, men ska man hårddra det hela och göra en sportliknelse så kan man säga att latheten leder med ett par baljor i alla fall. Detta förringar dock inte talangen eftersom det finns så mycket av även detta i den en gång så nätta kroppen.

Som journalist bör man ha lätt för att uttrycka sig i skrift och detta gör Gustav med bravur och har så gjort sedan barnsben. I mycket ung ålder började detta uppenbara sig i påhittade berättelser om sina vänner som alltid gick ut på att locka ett skratt från de som läste de tvivelaktiga historierna. Just denna talang gjorde även att det blev lättast för Gustav (med tanke på latheten) att välja just journalistyrket. Det finns en stor skara människor som hävdar att han är bland de absolut mest talangfulla inom just sportjournalistiken som då är hans gebit.

En stor talang har vår vän även för jävulskap. Med en enorm uppfinningsrikedom kan han konsten frambringa smärta på alla omöjliga sätt hos främst vänner. Smärtan kan variera i karaktär. Vanlig fysisk smärta och skam kan ändå utses som de vanligaste utgångarna när Gustav inte kunnat motstå frestelsen för sina välriktade attacker. Mången är vi som fått vara motiv i ett album av tvivelaktig karaktär på t ex Facebook. Vissa känner igen sig från främst gymnasietiden då de gick lyckligt ovetande tills det att de stötte på cirka hundra påhittade kontaktannonser med sitt eget ansikte som satt påklistrade på var och varenda anslagstavla och detta självklart signerat Tägtström. En annan guldstjärna i registret var när Gurra bestämde sig för att Cramps egna Håkan Olsson behövde ett husdjur och därför sökte rätt på en igelkott som han släppte lös i Håkans lägenhet medan Håkan låg och drömde om Pamela Anderson i ruset av fyllan. Att Håkans dåvarande sambo Putte Bäpa vaknade av det nya husdjurets prasslande och trodde det var en rabiesbärande ekorre säger kanske mer om Putte Bäpas starr än om Gustavs jävulskap, men ändock en twist som resulterade i en ursinnig och mycket komisk kamp mellan Bäpa och “ekorren”. Det finns få som kan ha jävlats så mycket och så omväxlande som Gustav. Måste man välja ut en enskild händelse som någon form av topp, så får det nog ändå bli då han lyckades med bedriften att fimpa en cigg mitt i bullseye på en moonande kompis som inte visste vad som komma skulle.

Innan Tägtström valde att bli sportjournalist så var han även en hygglig atlet inom diverse sporter som hockey, fotboll och innebandy. Spelsinnet har alltid varit av mycket hög klass liksom kreativiteten när det gällde att fuska på träningar. Detta får anses vara ett av de slag där latheten besegrade talangen med en rejäl marginal eftersom Gustav bara skriver om NHL istället för att där spela. Dock sitter takterna fortfarande i. De uteblivna träningarna till trots. Under 2009 fick alla belackare sätta skrattet i halsen då Gurra avgjorde Media SM i innebandy för Expressens räkning och då med en straff döpt och förevigad som Riverdancestraffen. All annan idrottslig stilfullhet ses som klumpig i jämförelse vilket ger Gustav ett stort plus i statistiken när plus ska vägas mot minus i recensionen.

Att han även är en vän som alltid ställer upp vare sig det passar eller inte gör att det inte finns några tvivel då den slutgiltiga femman sätts av fem möjliga. Passa på att läsa Gustavs pokerblogg på Expressen under hans tid i Las Vegas just här!

Vi på Cramp älskar och saknar dig.

Betyg 5 av 5

Eftersom det är Håkans födelsedag idag, så får han bli först ut att recenseras. Det får bli redaktionens present till den lilla arbetsmyran helt enkelt. Ett sanningens ord som bara kan göra gott. Blir betyget högt kan Håkan sträcka på sig i den mån den lilla kroppen tillåter. Blir det lågt blir han medveten om sina brister och får chansen att skärpa sig och resultatet blir således att alla kan gilla honom lite mer. Vinst i bägge fallen.

Håkan är en älskvärd person på många sätt och vis. Människor som är så korta till växten som honom har en förmåga att vara det. Man får en känsla av att man vill lyfta upp dem i knät och guppa dem till deras glada och entusiastiska tillrop. Men det känns inte rätt att tilldela honom cred för något som inte har med personligheten att göra, så låt oss gå vidare.

Karaktären då? Den saknas fullständigt. Detta får han pluspoäng för av den enkla anledningen att det är så förbannat tråkigt att vara med någon som kan stå emot när man själv är sugen på att starkölsluncha. Bra där Olsson!

Hygienen får han plus för. Han luktar såvitt vi vet aldrig äckligt. Är enligt eget uttalande noga med deodorant.

Dialekten och skrattet är Håkans starka kort. Själva rösten får man däremot lov att vänja sig med. Men så fort denna process är färdig så kan man vaggas in i hans varma stämma och medryckande skratt.

Generös har han också alltid varit. Tur det, för ingen gillar en gniden jävel.

Kroppen får han ändå ett litet plus för. Detta eftersom han mellan sina heavy sessions, ofta väljer att kasta järn på gymmet i Lidingö där han också är bosatt. Han valde för övrigt att flytta direkt till Ön så fort första kontakten gjordes av företaget bakom Cramp. Så därför ett litet minus för att Håkan så lätt drabbas av storhetsvansinne.

Men en dag som denna är det svårt att hitta det negativa i denne Olsson. Sen så valde faktiskt Härnösands näst bäste bloggare att ta med titeln hit, och börja skriva för oss här på Cramp Magazine vilket vi är honom evigt tacksamma för.

Betyg: 5 av 5