Fantasi: Nja, här ligger det inga direkta byrackor begravda. Är nog ganska så jävla normal i min hjärna trots allt. Kort sagt: Inget urin, ingen avföring, inga dalmasar i Leksandströjor, inga konstigheter alltså.

Förspel: Är en svag punkt, det medger jag. Jag är lite väl fumlig, lite för ivrig och lite för hetsig för att komma till ett snabbt avslut. Det jag borde göra är att köpa en spikmatta och lära mig att andas istället för att virvla runt och frusta som en kåt jävla valross. Det är vad jag borde göra. Så småningom.

Uthållighet: Faktiskt hyfsad och här kan nog lite av situationen och det allmänna intrycket räddas. Hur detta håll har skapats har jag ingen aning om. Jag kanske utan att tänka på det gjort mina dagliga knipövningar. Det har i så fall skett undermedvetet. Lättare är då att misstänka att jag oftast fastnar i jävligt intressanta frågeställningar under själva akten, till exempel så brukar jag fundera väldigt ofta på varför det finns så många ord som rimmar på ordet hatt. Testa själva vetja. Hatt, Katt, Matt, Tratt, Satt, Fnatt, Chatt, Klatt, Tatt (tagit egentligen, jag vet…) Watt… Det tar ju för fan aldrig slut! Sjukt.

Verktyg: Ja, vad kan man säga. Inte alltför mycket att skryta om egentligen. Hade en liten peak när jag var omkring tolv och såg att jag möjligen låg strax över medel i klassen jag så ofta duschade med. Det gör jag säkert nu också. Ligger strax över medel i en samling med tolvåringar alltså. Den kan dock lura betrakraktarens ögon en smula då jag rent kroppsligt är väldigt kort vilket gör att mitt organ i vissa vinklar framstå som rent bastant. Smink på en gris någon? Den fyller sin funktion, inte mer.

Efterspel: Här kan jag faktiskt komma med en frisk hejaramsa till mig själv. Heja Håkan frisk humör osv. Efterspel är verkligen min kopp thé. Lagom mysig, duktig på att ställa upp att hämta vatten, frukt eller vad min medspelare nu behagar och främst, jävligt duktig på att bryta den pinsamma tystnaden som gärna infinner sig efter mina egna tillkortakommanden. Det är en väldigt bra egenskap tycker jag. Och viktigt. Snudd på full pott här alltså.

Sexappeal: Låg, väldigt låg. Försöker jag använda min sängkammarblick så ser jag snarare ut som en skelögd kines än som James Dean. Låt oss direkt klargöra här att jag inte har något emot skelögda kineser, men baserat på min egen uppfattning om dem så tror jag att de rent generellt har lite svårt att locka till sig honkönade människor. Därför brukar jag oftast blunda och hoppas att min maskulina musk ska sköta jobbet. Plus att jag oftast är hel och ren. Det kan man inte nog beundra. Hur jag ser ut under själva akten törs jag inte ens tänka på. Om man tänker sig ett kärleksbarn mellan Babben Larsson och Iprenmannen och lägger till ett svettigt ansikte så kan man nog vara närmare sanningen än jag egentligen vill erkänna. Tyvärr.

Fortplantning: Ja, det är väl det som det egentligen går ut på. Här hoppas jag att jag någon gång lyckas få full poäng. Men, man kan aldrig vara säker. De gånger jag iakttagit mina grabbar så ser de inte ut att vara några experter på att simma rakt fram. Däremot verkar de rent ut sagt besatta av att göra loopar. Vad nu det ska betyda.

Slutligen: Jag skulle nog vilja påstå att jag ligger strax under medel i sängen. Jag är väl medveten om att träning krävs och att jag behöver bli mer lyhörd. Detta är dock tid som jag just nu inte har men jag är i framtiden mer än villig att schemalägga ett antal timmar inom dessa områden. Betyget till dess blir dessvärre därefter.

Håkan Olsson i Sängen: Betyg 2 av 5.

Motivering: Ett av plusen kommer från efterspelskategorin. Det andra för min vilja att bättra mig.