Midnight Nambla.

Eftersom jag numera lever ett liv helt i statens regi har jag också valt bort vissa kapitalistiska element som stör vår stadsmaskin. Pengar, aktier och hamburgare får räknas in i den fula kategorin. Åtminstone till fredag då jag får lön. Då jävlar ska det rullas hatt. Men, till bovarna hör även kanaler som man måste ha parabol eller en sån där förbannad box för att kunna titta på. Alltså håller jag mig till vårt kära SVT. Då vet man vad man får. Speciellt på Utbildningsradion fyller de förväntningskvoten på bästa sätt. Igår såg jag till exempel ett program om ett gäng aborginer som gick omkring och metade haj borta i Australien. Intressant och bra. I väntan på nästa program som skulle handla om en kille vid namn Illye som levde i Bukarest och dövade sin hunger med att sniffa i sig en herrans massa lim till en samlingsskiva av Ramones så kom en liten överraskning. SVT var roliga. Det var fan i mig en sensation. Kanske var man roliga på grund av att man inte visste om det eller så var det för att kittla oss som faktiskt kan ett par engelska glosor under armarna.

Man gjorde reklam, ja, inte sån där ful reklam för tyska slaktare eller herpestabletter som andra kanaler gör. Utan en liten puff för sitt eget program Lilla Melodifestivalen. I det fina programmet finns i år en chans för vanliga dödliga att kunna anmäla sig. Om du är under 17 vill säga och gillar att klä dig utmanande och sjunga om att din gymnastiklärare luktar svett på lektionerna och envisas med att springa in i omklädningsrummet efteråt och fråga vems klocka han hittat. Klockan har han fäst på sitt stånd som syns rakt igenom hans tighta Adidasshorts, som även i övrigt lämnar oerhört litet åt fantasin. Låtarna ska alltså till mångt och mycket handla om ungdomar. Därav namnet Lilla melodifestivalen. Jag kan alltså inte anmäla mig trots att jag är 1.50 lång. Det kan man ju tycka vad man vill om men regler är regler. Det jag vill komma till är följande:

I reklamen syns två stycken flickor som sjunger sitt bidrag framför en webkamera. Genom detta hoppas de att de ska få delta i programmet via en sak kallad >Webbjokern<.  Något som är nytt för i år tydligen. Du spelar in din sång och skickar den via fax eller så sjunger du in den på en telefonsvarare och håller tummarna för att bli antagen. Skitsamma, ni är ändå för gamla för att förstå… Tjejerna tar iallafall ton och börjar låten med att den ena sjunger något i stil med:
- I like boys ( Jag gillar pojkar)
Varpå den andra svarar med lika ljus stämma:
- I like girls ( Jag gillar flickor)
Redan här kan man ana lite oråd. En lesbian i vår statliga television. Och så ung. Jösses.
Efter detta statement följer iallafall några rader som jag förmodar handlar om ovan nämnda gymnastiklärare innan refrängen kommer. Då jävlar:
- We wanna F. U. C. K. ( vi vill K. N U. L. L. A.)
Vad? Inte leka med dockor? Inte dansa Disco? Inte hoppa hopprep? Knulla?! I Lilla melodifestivalen?
Det är ju för fan precis vad som behövs för att göra den statliga televisionen attraktiv igen. Två 12-åringar som knullar på scen. Up yours Aschberg. Toppa det med dina lavemangstävlingar.

Jag kommer iallafall att inte att sitta bänkad framför tvn. Kladdiga samlag mellan ungdomar är ingenting som tilltalar mig längre. För framröstade kommer de att bli. Rykten gör nämligen gällande att äcklen på sexbunkern i Härnösand har fått nya telefonkort.

Men behåller man ideén till den riktiga Melodifestivalen så kan ingenting stoppa mig. Då ska jag sitta naken framför kameran med min banjo och sjunga om Christer Björkman och de sju dvärgarna. Yes alltså. Vart går nästa schlager förresten? Litauen? Skriv upp mig.