Please, Please, Please Let Me Get What I Want

Mode är ju ett jävla gissel. Man vill gärna vara oberoende av trender och vara “sig själv” vilket är lite töntigt att påstå eftersom ingen egentligen är det. Vi är alla på ett eller annat sätt slavar för vad som som anses vara modernt. Några mer och andra mindre. Vissa saker är “inne” och tuffa medan andra är “ute” och töntiga. Detta stör mig jävligt mycket av den enkla anledningen att jag inte kan ha den oerhört funktionella magväskan utan att känna mig som allmänt byte inför världens alla retstickor och mobbare. Alternativet är att flytta till södra delarna av Frankrike där det står i grundlagen att alla ska bära magväska och röka en cigg mellan var tredje mening. Tämligen lockande. Men då har vi det här med språket som verkar alldeles för trassligt att lära sig. Att få dem att prata engelska är som bekant helt uteslutet för dessa dryga och överpatriotiska baugetteludren. Kommer inte på fråga. Non Merde Anglais(?).

Nycklar, telefon, kniv och plånbok är alla saker som är konstanta följeslagare i den buskis som kallas livet. Dessa ting stoppas ner i trånga jeansfickor och det både ser och känns förjävligt att ha dem där. Tyvärr är det inte heller socialt accepterat att bära plånboken i bakfickan om man råkar leva i stad/by med fler än 500 invånare. Så det är de två främre fickorna man har till förfogande vilket givetvis är för alldeles för lite.
-Sluta gnäll och köp en väska då, kanske ni tycker.
Men det ska jag då snabbt påpeka att det går icke ty allt som inte sitter fast tappar jag bort eller går ifrån så ni kan spara på klokenskapen.

Svaret på problemet stavas M-A-G-V-Ä-S-K-A och är det bästa jävla accessoaren som finns om inte strumpor räknas in. Man behöver inte heller ha som arbete att hyra ut solstolar för att finna denna bag alldeles förträfflig. Det viktigaste får plats och händerna blir fria till vad som behagar väskbäraren för stunden. Tjuvar får det också lite besvärligare att stjäla ens värdesaker vilket kan ses som en bonus. Det finns en miljon bra saker med magväskan men jag tänker inte skriva mer nu. Jag måste duscha och tvaga min kropp eftersom det tragiskt nog också är på modet. Ett offer är vad jag är.

Jag letar i alla fall efter indikationer i samhället för en växande acceptans för magväskan så jag vågar göra slag i saken. Tur det börjar bli kallt så jag numera kan ha en jacka och trösta mig med den så praktiska innerfickan. Magväskans betyg känns överflödigt men kommer här ändå för er som är lite petiga.

Betyg: 6 av 5