Serbien – Belgrad

Är det sant? Jag trodde väl aldrig att mina egna ord skulle stå att läsa i spaltform här på min webbläsares startsida. Då jag blev ombedd att ställa upp på ett enkvällsligg med Cramp Magazine så fick jag rannsaka mig en del. Jag försökte summera mina intressen och utgå från dem i hopp om att hitta något skoj att dela med mig av. Det första som slog mig var att resa. Men att säga att resa är sitt största intresse känns lika fräscht som att fortsättningsvis hänga på “shoppa” och “umgås med vänner” i sin presentation av sig själv. Nä, så för att summera vad som spelar roll i mitt liv så får det bli Black Metal, KHL (Kontinental Hockey League) samt Östeuropa med betoning på att skapa egna charterresor till outforskad öststatsmiljö. Vad jag vill säga med detta, är att de två första ämnesvalen lämnar vi därhän. Istället får jag bjuda på ett resereportage från det senaste i raden av sammanlagt tre Balkanäventyr.

Varför?
Vad som kom först av hönan och ägget, det vet inte jag. Detsamma gäller följande citat som går att applicera på mina resepreferenser;
How can you possible find adventure if there are thousands of other tourists looking for it at the same time.
Jag kan helt enkelt inte svara på om mitt intresse för österland är sprunget ur ovan nämnda citat, eller om jag helt enkelt har hittat på parollen för att den skall passa min övertygelse om Östeuropas storhet. Tills vidare får vi nöja oss med förklaringen att det är min finska ådra som börjat dra nu när man blivit lite till åren. Hur som haver uppfyller parollen två hörnstenar för en lyckad semester; fritt från turister och fullt med äventyr!

Med mig på resan har jag som vanligt min resesidekick Pipen som även varit med till Kroatien 2007 och Montenegro 2008. Han är tydlig i sin kravspec. Det skall finnas tillika drickas öl samt så bör resmålen innehålla en strand samt en tennisbana. Uppfylls dessa krav är Pipen beredd att haka på till vilka påhittade charterresmål som helst.

Utifrån givna förutsättningar kvalificerar sig Belgrad med enkelhet in som resmål. Man kan säga att Belgrad blandar och ger. Här finnes både den klassiskt lätt gråmulna arkitekturen vilken kan vara så stereotyp för våra grannländer i öst, men likväl blandas den upp med pråliga och storslagna monument och mäktiga katedraler. Belgradsborna är stolta över sin stad, men det sägs att inte ens dem själva tycker den är vacker. Själv skulle jag säga att staden är lätt punkig med den sparsmakade belysningen och det återkommande klottret. Kom också ihåg att fult i öst egentligen är något fint.

Transport
Att ta sig fram och runt i Belgrad är egentligen inga problem. När vi klev av lokalbussen i centrala Belgrad, som vi märkligt nog tog från flygplatsen när vi kunde ha åkt taxi för en hunka, skulle det visa sig att den karta jag skrivit ut med adresser till så kallade “måsten” tappade lite utav sin glans. Alla gatunamn i staden var nämligen skrivna med det kyrilliska alfabetet. Men, det fina i ett sådant här läge är att vara självutnämnd KHL- specialist. Tröjnamnen i KHL står nämligen skrivna med samma alfabet, vilket jag tvingats studera för att hänga med i svängarna. Denna egenskap gjorde att man åtminstone kunde tyda halva adressen dit man skulle. Trots Belgrads storlek och innevånarantal på runt 1,6 miljoner människor finns ingen tunnelbana eller liknande utan det är buss eller taxi som gäller. För vår del blev det taxi i stort sett vart än vi skulle för då en resa kostar mellan 30-50 svenska spänn är det inte dyrt att känna sig som en kung.

Boende
Efter att vi lokaliserat väderstrecken utifrån busstationen slog det mig att min karta över staden hade spelat mig ännu ett spratt. Belgrad skulle visa sig vara mycket större än jag trodde. Jag hade helt enkelt inte tagit kartans skala på tillräckligt stort allvar, så den tänkta promenaden från busstationen till lägenheten uteblev och vi fick ta vår första taxitur. Vi hade hyrt en lägenhet under vår sju dagars vistelse och jag kände väl att de var lite utav en chansning. Min oro bekräftades ytterligare då chaffisen lite skamset hävdade att han stannat på rätt adress men det enda vi såg på den trånga enkelriktade gatan var ett fallfärdigt ruckel. Ungefär som:
- Grabbar, här kan ni inte bo.
Jag tog ett djup andetag och dubbelkollade om adressen verkligen stämde. Det gjorde den inte! Vi backade ett par gatunummer och där stod skönheten, en nybyggd lägenhet med all tänkbar öststatslyx. Vi jublade unisont alla tre och innan vi skildes åt fick vi lära oss ett stalltips inför kvällen som skulle bringa oss lycka:
-Dobro pitška, fritt översatt: Good pussy!

Hotellstandarden i Belgrad varierar från renodlade lyxhotell till mindre smickrande syltor. Gemensamt är dock att priset är lite i överkant om du är ute efter ett hotell någorlunda centralt, vilket jag tycker är ett läge man bör premiera. Det var anledningen till att vi jagade rätt på en apartment. Vi bodde på runt 50 kvm och med två balkonger och lite oväsentligheter i sammanhanget som platt-tv och tillgång till Internet. För det betalade vi runt 700 kr natten. Runt hörnet låg även ett bageri samt en livsbutik så varje morgon styrde vi upp vår egen lyxfrukost. Det kan vara en vanesak, men balkankorven från hotellfrukosten i såväl Kroatien som Montenegro tidigare år var inte saknad.

Sol & Bad
Det goda klimatet är Balkans signum. Drar man ner mellan Juni-Augusti har man i det närmaste solgaranti. Det gäller även för Belgrad som ligger mitt i landet och således inte har någon närhet till kusten. Istället möts de två floderna Donau och Sava i anslutning till staden och det här har belgradsborna dragit nytta av genom att bygga en konstgjord strandremsa, Ada Ciganlia, med sportaktiviteter, stenstrand samt massor av barer, diskotek och restauranger. Det är helt enkelt ett utmärkt substitut om man vill hänga på playan och saknar havet. Det bör tilläggas att väldigt många badar på en relativet sett liten yta och vattnet bör hållas utanför munnen. Lyckligtvis finns duschar att skölja av sig i efter att man snorklat runt i det 35-gradiga vattnet. Ett betydligt mer centralt badalternativ är Tašmajdan. För er som hemmahör i Timråtrakten kan sägas att det liknar Bergeforsparken, för er andra kan det närmast beskrivas som ett utomhusbad med tillhörande swimmingpool.

Mat & Dryck
Dryckesmässigt är det öl som gäller och i stort sett hela Balkan har en god bryggartradition. Serbien och Belgrad är inget undantag där Jelen, Lav och Montenegro-importerade Niksicko är tre favoriter. Vårt nattliga fokus kretsade kring att besöka stadens rockklubbar och där gäller i synnerhet öl och börjar man krångla till det möts man oftast av en fundersam min i kombination med en axelryckning. Mao max två ingredienser gäller i glaset men vill du ha ren sprit eller en redig grogg går det förstås utmärkt. Spritmässigt rekommenderas Rakia vilket närmast kan beskrivas som en variant av Grappa. Är man sugen på en drink eller cocktail finns givetvis andra finare alternativ till klubbar och barer. Som vanligt är själva spriten billigare än läsken/juicen så i regel blir det bra tryck i glaset om man så önskar.
Lägger man rätt sida till finns utsökta alternativ till käk. Två klassiska serbiska rätter som påminner om varandra är Pleskavica och Cevapcici, vilka båda har köttfärs som bas och där endast formen på biffarna skiljer sig åt. I övrigt finns även helt vanlig medelhavsmat likt pasta och pizza. Det finns förstås mycket mer att utforska i matväg, men som sagt, om man lägger den sidan till.

Nattliv
Nattlivet I Belgrad är rikt och varierat. Det finns oräkneligt antal barer med sjusste häng och klubbar med tungt dunk. Fokus i vårt fall var som nämnt skarpt riktat mot stadens rockklubbar, vilka var ganska få och väl gömda. Att vi visste namnen på klubbarna skulle visa sig vara föga värt då varken lokalbefolkning eller taxichaufförer kände till syltorna så adressen var vital i sammanhanget. Ett ofta återkommande scenario i jakten på rockhak var att man steg ur taxin, möttes av en kolsvart gränd och där bakom dörren till jordkällaren så gömde sig vårt byte. Vrtoglavica var det hak som jag via nätets hemsida förstod var det musikmässigt sett råaste stället. Vårt första försök att ta oss in misslyckades efter att vi vid dörren möttes av ett skriftligt ”fuck off”. Ett par dagar senare med nysamlat mod lyckades vi ta oss in, men dessvärre var det synthkväll och stället var fullt av technobyxor och viftande neonpinnar så vi rullade ganska snabbt vidare i natten.

Trots den tuffa inramningen på klubbarna vi besökte så är belgradsborna väldigt trevliga och hjälpsamma. Presenterar du dig med en fråga eller liknande så har du en perfekt icebreaker och om du förvaltar den väl så är det inte omöjligt att du kan få lite sjusste dryckessällskap eller rent utav en guidad tur i stan. Trots att jakten på våra udda klubbar förde oss till såväl mörka gränder som öde gatustråk så kände jag mig ungefär lika orolig som i mitt eget vardagsrum. Jag vet inte om det har med att göra att man ständigt var stärkt av den lokala brygden, men faktum är att staden upplevdes otroligt lugn och säker nattetid.

Redan första utekvällen presenterade sig en profil i natten. Efter att vi stängt det för oss flitigaste besökta rockhaket, Danguba, gick vi till den korsning där taxibilarna vanligtvis väntar in sina kunder. Vi fick klartecken från närmaste bil, men precis när vi var på väg att stiga in kom en tanig snubbe med nytänd cigg och en Jelen i tassen ropandes runt hörnet. Han sade något på serbiska, kan tänkas i stil med att vi var hans kunder och att hans kärra stod på tomgång bara en bit bort. Vår tänkta chaufför log lite snett och hintade att vi fick göra som vi ville. Den oförklarligt glada chaffisen hette Dusan och han hävdade att vi åkt med honom flera gånger tidigare. Det stämde säkert! Han var i det närmaste mer dragen än vi så det blev ett redigt klös i bilen och på en blandning av knackig engelska och tyska berättade han att han lirat fotboll med Västra Frölunda för många år sedan. Jag försökte dra ur honom några namn på medspelare, men förgäves. Dusans fokus låg endast delvis på vägen och trots att jag aldrig åkt taxi i så hög hastighet förut tog resan förvånansvärt lång tid. Det var nämligen inte lätt att hitta i mörkret. Efter några trottoarturer kom vi hem till slut, det med ett taxinummer och en erfarenhet rikare, likväl till kraftigt reducerat pris. Vi ringde dock aldrig Dusans taxi något under veckan.

Sport och rekreation
På tidigare nämnda Ada Ciganlia finns allehanda utomhusaktiviteter likt beach volley, tennis, golf, paintball, etc. De flesta aktiviteter är gratis, men visst, de byggdes inte igår och eftersom Ada Ciganlia ligger en bit utanför Belgrad så utforskade vi inte faciliteterna något närmare. Den enda sporten på land som i vårt fall känns relevant i gassande sol och 30-35 grader är tennis. I och med idel framgång på courten för serbiska tennisspelare så finns det några banor att välja mellan i Belgrad. Valet stod mellan att bege sig till Novak Djokovic sponsrade anläggning eller att support the local dealer. På gångavstånd från lägenheten låg nämligen en privat bana som vi hade stora förhoppningar på just tack vare avståndet, men som tyvärr krävde medlemskap och där vi först blev refuserade att spela. På väg därifrån med svansen mellan benen mötte vi dock en bastant herre med total pondus iklädd träningsoverall och pilotglajer som precis hade parkerat sin vespa utanför anläggningen. Han undrade om vi hade spelat och hur det hade gått på klockren engelska. Han såg helt enkelt lite för salt ut för att man skulle vilja häva ur sig något mer i paritet med besvikelsen över uteblivet spel, så vi sade som det var.
- Häng med här, tyckte han. Det skulle visa sig vara chefen för klubben och efter att vi berättat att vi var från Sverige och han försäkrat sig om att vi visste vart både Stockholm och Malmö låg så var det inte längre något snack. Det var bara att plocka fram spaden och dundra in essen resten av veckan!

Det är egentligen inte svårt att rekommendera Belgrad. Staden har allt man behöver, bara man är beredd att jobba lite för det. Det innebär att planering är en viktig del i framgången och det är väl kanske just det som skiljer Belgrad från liknande mer vedertagna semesterorter, att man får ligga i lite för att nå sina mål. Har man det krutet kan man ha riktigt skoj. Vi hade vår målsättning klar; vi ville hänga på playan och dricka några kalla i gasset, lira lite tennis samt känna på pulsen i natten. Skulle vi springa på lite kultur däremellan så är det bara härligt. Att säga mot alla odds vore att ljuga, för vi skapade tämligen enkelt en charter till outforskad miljö. All inclusive.

Av: Ralf Ryder