Solifer 550

Ja, vad ska man säga om denna helg?

Som Cobra-Håkan nämnde fick ju jag då det ärofyllda redaktionsuppdraget att bevaka husvagnsmässan i Ljustorp, mina drömmars by. Han själv åkte på Nick Cave den store och globetrotter Skoglund leker medelhavscasanova i storfyllan med rika kärringar.

I regn och rusk klädde jag upp mig i de finaste gummistövlarna och min lerbruna poncho för att smälta in hos kofösarna. Men där gick jag bet.

Husvagnsmässan i denna by (vilken jag borde känna till sedan tidigare?) visar sig vara en bal utan dess like. Folk hade tagit på sig sina finaste gåbort-flanellare och gabardinbyxorna var omfållade och härliga. Där stod jag som värsta lumberjack insmord i blaja och utmärkte mig desvärre mer än nödvändigt.

Med stirrig blick fick jag ursäkta mig och tränga mig fram bland kromvagnarna för att få en uppfattning om hur det egentligen låg till med dessa “mojjar” som människor i husvagnskretsar kallar sina små samlagsbunkrar. Och jag är djupt imponerad må jag säga. Jag riktade in mig på en särskilt fin pärla.

Där på scenen vid Björkängens dansbana stod en auktionsförrättare i slokhatt och skrek ut finesser och tillbehör till högst bjudande, och föredetta bybo som jag är rycktes jag med och hallelujade till slut in en Solifer 550 med extra allt! Chassiet kommer från BPW och det är utrustat med en antislingerkoppling WS 3000. Kopplingen torde innebära stadig gång med tanke på karossform, två hjulaxlar och rätt kultryck.

Det var den Thailandsresan. Och nästa och nästa resa också för den delen. Att det ska vara så dyrt att få sig lite sex bekvämt i skogen?