Starlite.

Jag ska inte ljuga för er. Jag är riktigt patetisk i allmänhet, men i synnerhet när det handlar om kändisar. Ser jag en person som var med i två avsnitt av Villa Medusa så blir jag alldeles stel i hela kroppen, börjar hyperventilera och kan inte släppa tanken på att springa fram och hångla upp honom/henne per omgående. Förra veckan så lyckades mitt liv nå nya höjder då jag under en dag såg Helge Skoog, Uno från Rederiet och han den där krullhåriga från Baren. Dessutom sköt jag under samma dag i kalsongerna när jag trodde mig se Tomas Bolme och Magnus Härenstam stå och kallprata på Kungsgatan. Det visade sig vara en hägring, men då var halva pollutionen redan i bomullen och det var således försent för mig att ta tillbaka. Alltså bockar jag av dem i min lilla röda bok som innehåller namn på kända personer. A kill is a kill, även om det visade sig vara en fet a-lagare och en liten turkisk vessla denna gång.

Idag tog  jag dock den här patetiska livsstilen till en ny nivå. Som några av er säkert känner till så ska det spelas NHL hockey i Globen imorgon och på lördag. Dit har jag inga biljetter. Denna lilla petitess ska dock inte få stå i vägen för min jakt på fina bilder att stoppa i min idolbok. Därför begav jag mig ut till Globen redan idag för att få se Detroit Red Wings träna. Just det, träna. Kanske skulle jag även kunna stöta ihop med några av dem efteråt. Kanske min ungdomskärlek Henrik Zetterberg. Kanske skulle Zäta då känna igen mig. Eventuellt skulle han då bjuda mig på en kall öl, säga att han saknat mitt underbara skratt, ge mig ett lån på 2 miljoner, eller ge mig 1.5 miljoner, det är något som han måste få bestämma själv. Om allt skulle följa min diaboliska plan så skulle han även be mig passa hans våning här i Stockholm under hans puckpetarsäsong i Nordamerika. Eller be mig ta hand om hans trädgård borta i Detroit. Möjligen och mycket troligt skulle han även inse att det borde vara vi två som ska bli gamla tillsammans och sparka ut den där skånskan som numera kidnappat hans hjärta. Vi skulle bli ganska så jävla lyckliga ihop, det är jag övertygad om. Men skulle det inte bli på det här viset så skulle jag även kunna tänka mig att ligga med deras andretränare eller matrialförvaltare. Eller vem som helst med amerikansk brytning egentligen. Jag är inte kräsen.

Av detta blev det dock ingenting. Guldet blev till bajs. Jag fick inte ens komma in i halljäveln. Stängd träning påstod de. Fittihelvete. När kommer min chans? Var kan jag lura till mig ett pressleg? Kommer jag någonsin att få en vaginal orgasm? Så jävla mycket är oklart i mitt liv.

Kanske var det dock lika bra att jag inte träffade Zäta. En säsong för många herrans år sedan så pulveriserade jag nämligen honom i en poängliga. Detta tror jag mycket väl kan vara hans livs största motgång. Jag gjorde på 24 matcher hela 30 poäng. Han gjorde 21. På sex matcher. Helt bedrövligt och vilken luring. Livet kan ta olika vägar alltså. Han sitter och äter ankstjärt till frukost dagligen medan jag slevar i mig bönor utspädda i regnvatten, och detta endast en gång om dagen, av ekonomiska skäl. Ibland äter jag även saker som jag hittat bakom elementen i tunnelbanan. Men det gör jag enbart för att det är gott.

Jaja. Nu blev ju mitt liv så här. Det är ju inte upp till mig egentligen. Guds vilja är svår att förstå sig på. Men ger han mig Godzilla från Villa Medusa, Reine från Tre Kronor och kanske Vera Bengtsson från Rederiet imorgon så skulle jag inte vilja byta liv med någon. Men för fan Gud. Låt mig slippa se den där araben på tunnelbanan som tuggar nötter och spottar ut dem på golvet. Han är en gris utan dess like. Amen.