Staten och Kapitalet.

Igår fick Anders Borg då äntligen befinna sig i  det rampljus som han så ivrigt sökt sedan hans nackhår började växa någon gång under skoltiden i Uppsala. Det var nämligen dags att överlämna årets budgetförslag. Han såg oförskämt glad och mätt ut när han struttade gatan fram med vinden i hästsvansen, tyckte jag. Men vem är jag att döma? Lyckligtvis förstår jag föga om politik i allmänhet och ekonomi i synnerhet. Men jag är iallafall glad att han besparade oss sina fjantiga kommentarer om partaj som han och Prince deltog i 1999. Tack för det.

Dessutom var jag själv väldigt upptagen med min egen skit. För det är ju så att om framtiden visar sig innehålla ungar, hundar, städhjälp och en massa bearnaisesås till varje middag så måste man börja tänka lite ekonomiskt. Mitt socialbidrag ska helt plötsligt bli vårt socialbidrag. Min skivsamling är din skivsamling och mina antidepressiva piller är inte allas, utan åker rakt ned i toaletten så att lillpojken Larry inte kan äta upp dem i hopp om att bli lika klok som far sin. Det var alltså dags för en grundlig kontroll av utgifter kontra inkomster. Det heliga kriget. Paddan var tydligen väldigt intresserad av att se vart jag la mina surt förvärvade burksamlarslantar på. Budgetdags alltså. Hon bad mig skriva ned vart jag tyckte att pengar och sådant skulle läggas och sedan visa henne så att vi så småningom skulle kunna jämföra våra prioriteringar. Det lät väl jävligt moget och intressant i mina öron. Sagt och gjort. Papperet överlämnades och det gick väl inte helt enligt planerna. Följ listan nedan och ni ser att hela två stycken alternativ klubbades igenom. Resten är överstrykna av hennes importerade japanska kulspetspenna som man tydligen måste använda som student. Det räcker tydligen inte att jaga fåglar och sno dem på fjädrar att doppa i bläck med längre? Kapitalistfasoner. Listan var det ja…

Mat och Hygien klubbades alltså igenom. Inte ens en tuff slips unnar hon mig. Jag hade tänkt mig en sån där i kalvskinn som är bred och kort. Som mig själv ungefär. Men icke. Vad ska man då använda spenderarbyxorna till? Jag gissar att hennes lapp kommer att se ut ungefär så här:

Fy fan. Skamligt är bara förnamnet. Några av grejorna ska jag nog kunna klara mig utan i och för sig. Musik ska ju tydligen finnas relativt tillgängligt på nätet. Om nu någon kan tänka sig att låna ut Spotify till mig. Betala för musik gör vi inte inom Piratpartiet helt enkelt. Heroinet däremot är jag djupt oroad över. Min Gambianska kontakt nere på plattan vägrar mig nämligen kredit numera. Han har mage att påstå att mitt arsle ser ut att ha en hel del betalningsanmärkningar som det är nu redan. The Gambia- No Problem? Visst…