Jaja, lite ska jag ändå skriva. Jag måste ju förklara mig en smula.
Idag har sökt mig än djupare in i konstens värld. Jag har varit mörkare i sinnet än August Strindberg  med gonorré en mulen dag i oktober. Svart. Via jobbet fick jag chansen att visa mina innersta känslor med hjälp av en konstcirkel. Då jag var där i egenskap av vårdare var det övriga gänget som deltog också en samling smått sårade själar. Men herrejävlar vad de förstod hur man drar slipstenar inom konstens förlovade värld. Förutom att ett par av dem valde att äta av redskapen som bjöds fick man verkligen se ett par extraordinära verk som inom kort borde börja visas på Moderna Museét. Själv stilade jag rejält och överraskade nog de flesta som var där. Finns det några scouter därute som kanske ser det här så är jag ännu odraftad och har hela mitt sinne öppet för tre år på Konstfack.

  ” Den Förvånade Masajen”
- Antilopen han följt genom buskaget visade sig vara en katt. Fan också, tänkte Mountoma bedrövat. Jag kan ju inte komma hem med en kattjävel till middagen. Geolopopo skulle döda mig med sitt spjut. Nåja, jag dräper några vildsvin också, det borde mätta kärringen. Sagt och gjort. Mountoma svingade sitt spjut hejvilt omkring sig på Savannen och kom hem till hyddan med inte mindre än fyra vildsvin, en katt samt en stor örn. Örnen var han mäkta stolt över. Kanske skulle den hjälpa honom att få komma in i Geolopopo´s stora trosor gjorda av löv. Det vore på tiden, tänkte han. Man kan tro att hon murat igen sin vagina med lera. Varför gifte jag mig inte med Mokoko istället? Hon släpper alltid till och har inte motat någon Olle i grind sedan hon kom in i puberteten. Söt är hon också. Skitsamma, valet är gjort. När han närmade sig hyddan kände han direkt igen trumsolot som spelades därinne. Kåthymnen, vrålade han och sprang jublandes i riktning mot deras hem. Nu ska den in! När han stack in sitt huvud möttes han dock av syn han aldrig skulle glömma. Hans fru satt och spelade trummor. Så långt var allting bra. Kåthymnen var det också. Alla rätt. Men det som inte stämde var vad hon satt på. Per Gessle. Den vite påsättaren. Vildpenisen från Skandinavien. Mountomas ansikte skulle aldrig förändras.

Det enda kärringen som höll i utbildningen hade som krav var att det under inga som helst omständigheter fick göras några fallos symboler. Det gick ganska bra för mig. Tills en dam sittandes i rullstol bredvid mig skvallrade att -Det lutande tornet i Pisa- inte alls hade något ollon. Fan. Tydligen hade det inga kulor som stöttade upp heller. Ni får alltså leta snoppbilder någon annanstans. Däremot tar jag mig friheten att publicera den store poeten Tommy Nilssons ord som text till nästa bild.

Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Vi kan blunda bort allting trist och grått
med en erotisk dos
Inget annat nu inga spår av tid och rum
Får jag komma in när du öppnar dig som en Vildros
Kan du visa mig runt ditt vackra land en stund
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig

Tommy Nilsson. Din bock. Ljuvligt. Att tillägga är att det inte är bajs utan lera som använts till mina underbara verk. Jag kan även tänka mig att lotta ut dem vid nästa tävling. Eller sälja dem. Ge mig ett bud bara.

1992 slog bomben ner i Sverige. Nu vet det flesta som någonsin öppnat en historiebok att Sverige inte varit med i något krig under 1990-talet. Vi pratar om en helt annan typ av bomb. Nämligen Daniel Fridells film om några av Stockholms ungdomar på drift – Sökarna.

Dom kallar oss mods av Stefan Jarl och hans efterföljande filmer om Kenta & Stoffe kan vara det bästa som gjorts i dokumentärväg inom svensk TV- och film historia. Om man då bortser från genren dokumentärer, så finns det en film som fångar tittarna på ett sätt man inte trodde var möjligt och det är just filmen Sökarna. Jocke, Gurra, Andy och Ray är karaktärerna som fick hela Sverige att få gåshud.

Kärlek, hat, orättvisor och våld är några av de kryddor regissör Fridell så skickligt använt sig av i en perfekt mix för sitt mästerverk.

Hur någon kan ogilla denna film övergår mitt förstånd. Belackarna påstår att filmen saknar verklighetsuppfattning, innehåller dåliga skådespelarinsatser samt att filmen innehåller allt för många klockor. Dessa så kallade ”filmvetare” har dock sett filmen minst 25 gånger för lite. Filmen är i särklass den bästa film som gjorts. Tyvärr verkar det vara jävligt svårt att ge filmen den cred den verkligen förtjänar. Höga chefer på SF har effektivt lyckats sopa undan nästan alla spår av filmen under mattan. Istället har man valt att vara stolta över rent av usla filmer såsom G – som i gemenskap och Tjenare Kungen. Denna dynga presenteras som “trovärdiga” och “beskrivande för sin tids klimat”.
Ovanstående fraser som verkligen ÄR Sökarna.

Dessutom är skådespelarlistan är som en orgasm för ögonen. Det vore egentligen orättvist att nämna någon eftersom alla bidrar till slutproduktionen. Men Thorsten Flinck som Tony… Hattjäveln av!

Daniel Fridell visade i och med denna film att han klarade av att föra facklan vidare från andra hyggliga regissörer som Lasse Hallström, Bo Wideberg och Ingmar Bergman.

Vi filmälskare tackar lill-gud(Daniel Fridell) för ditt bidrag till en bättre värld.

Kärlek /Erik Lantz