Please kill me.

Håkan — Sun, 30 Aug 2009 20:24:04 +0000

I exakt detta nu så sitter jag och stirrar rakt ner i en stor påse med bajs. Eller jag önskar att jag gjorde det. Det hade förmodligen varit betydligt mer intressant än det jag nu vilar ögonen på. Gangster. En svensk kalkon uppfödd på uselt manus, katastrofala skådespelarinsatser och som det verkar, alla pistoler som finns i Sverige. Och Mikael Persbrandt. Men mer om den suggan senare dock. Regissören Steve Aries Aalam har verkligen ansträngt sig för att visa filmens investerare hur man bäst trycker upp sedlar i arslet. Herregud alltså. Dessutom har han verkligen gett sig längst ned i den förbjudna påsen som vi alla dyrt och heligt lovade varandra att aldrig någonsin öppna igen då vi äntligen lyckades försluta den någon gång i början av 2000-talet. Påsen med såpaskådisar alltså. Först flimrar tre fyra stycken ur Skilda Världar förbi. Sedan hoppar några reliker från Vänner och Fiender fram. Strösslet som sedan hamnar på toppen av denna enorma bajskorv sponsras av Femmans gamla satsning Hotell Seger. Och just när man trodde att det inte gick att hitta något mer osmakligt så har den gode Steve´O vänt påsen upp och ner och ut hoppar Göran Fridells fru från Vita Lögner fram i rollen som advokat. Vad. I. Helvete?! Ridå ner. Applåderna uteblir.

Mikael Persbrandt var väl den som skulle rädda filmen var väl tanken. Det är väl ungefär som att be Stevie Wonder navigera en båt runt Cap Horn. Persbrandt stör mig så in i helvete. I filmen är han nån form av svensk Gudfader. Det klarar han inte av. Inte på långa vägar. Det enda man ser är att halva filmens budget hamnat rakt ner i hans fickor. Eller mage kanske man ska säga. Fet är han. Och inte sådär mysigt GW Persson fet. Nej, utan så där fet som man kan bli av Cortison. Utöver detta har han samma gamla vanliga sliskiga Gunvald äckelflin som han byggt hela sin karriär på. Hur man kan gilla honom övergår mitt förstånd. Men det är väl samma jävlar som skriker sig hesa över Lisbeth Sahlander antar jag. Medelålders kärringar som fastnat i livets återvändsgränd och lever sina liv genom denna tatuerade sagofigur. Deras karlar blir då i denna sorgliga värld Gunvald istället för Gunnar och fredagsknullet är på detta vis i hamn. Ja, när man ser det så här blir det ju ganska mysigt faktiskt. Men det blir heroin också om man ser på Trainspotting. Testa hellre det.

Sammanfattning på ett ganska osammanhängande inlägg:
Död till: Persbrandt, Gangster, Lisbeth Sahlander och Göran Fridells otrogna löptik till fru i Vita Lögner.
Leve: En påse bajs. Heroin. Trainspotting.

CRAMP MAGAZINE » Göran Fridell

Please kill me.