Jaja, lite ska jag ändå skriva. Jag måste ju förklara mig en smula.
Idag har sökt mig än djupare in i konstens värld. Jag har varit mörkare i sinnet än August Strindberg  med gonorré en mulen dag i oktober. Svart. Via jobbet fick jag chansen att visa mina innersta känslor med hjälp av en konstcirkel. Då jag var där i egenskap av vårdare var det övriga gänget som deltog också en samling smått sårade själar. Men herrejävlar vad de förstod hur man drar slipstenar inom konstens förlovade värld. Förutom att ett par av dem valde att äta av redskapen som bjöds fick man verkligen se ett par extraordinära verk som inom kort borde börja visas på Moderna Museét. Själv stilade jag rejält och överraskade nog de flesta som var där. Finns det några scouter därute som kanske ser det här så är jag ännu odraftad och har hela mitt sinne öppet för tre år på Konstfack.

  ” Den Förvånade Masajen”
- Antilopen han följt genom buskaget visade sig vara en katt. Fan också, tänkte Mountoma bedrövat. Jag kan ju inte komma hem med en kattjävel till middagen. Geolopopo skulle döda mig med sitt spjut. Nåja, jag dräper några vildsvin också, det borde mätta kärringen. Sagt och gjort. Mountoma svingade sitt spjut hejvilt omkring sig på Savannen och kom hem till hyddan med inte mindre än fyra vildsvin, en katt samt en stor örn. Örnen var han mäkta stolt över. Kanske skulle den hjälpa honom att få komma in i Geolopopo´s stora trosor gjorda av löv. Det vore på tiden, tänkte han. Man kan tro att hon murat igen sin vagina med lera. Varför gifte jag mig inte med Mokoko istället? Hon släpper alltid till och har inte motat någon Olle i grind sedan hon kom in i puberteten. Söt är hon också. Skitsamma, valet är gjort. När han närmade sig hyddan kände han direkt igen trumsolot som spelades därinne. Kåthymnen, vrålade han och sprang jublandes i riktning mot deras hem. Nu ska den in! När han stack in sitt huvud möttes han dock av syn han aldrig skulle glömma. Hans fru satt och spelade trummor. Så långt var allting bra. Kåthymnen var det också. Alla rätt. Men det som inte stämde var vad hon satt på. Per Gessle. Den vite påsättaren. Vildpenisen från Skandinavien. Mountomas ansikte skulle aldrig förändras.

Det enda kärringen som höll i utbildningen hade som krav var att det under inga som helst omständigheter fick göras några fallos symboler. Det gick ganska bra för mig. Tills en dam sittandes i rullstol bredvid mig skvallrade att -Det lutande tornet i Pisa- inte alls hade något ollon. Fan. Tydligen hade det inga kulor som stöttade upp heller. Ni får alltså leta snoppbilder någon annanstans. Däremot tar jag mig friheten att publicera den store poeten Tommy Nilssons ord som text till nästa bild.

Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Vi kan blunda bort allting trist och grått
med en erotisk dos
Inget annat nu inga spår av tid och rum
Får jag komma in när du öppnar dig som en Vildros
Kan du visa mig runt ditt vackra land en stund
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig

Tommy Nilsson. Din bock. Ljuvligt. Att tillägga är att det inte är bajs utan lera som använts till mina underbara verk. Jag kan även tänka mig att lotta ut dem vid nästa tävling. Eller sälja dem. Ge mig ett bud bara.

Vad var det jag tänkte skriva igår som var så förbannat intressant att rapportera om då? Nja, ingenting speciellt mer än att en gammal god vän och följeslagare dog i måndags. Onkel Kånkel himself alltså.

Om detta kan ni ju tycka vad ni vill. Alla som hört bandets texter vet väl att de inte direkt var rumsrena. Men, som jag sa, de har följt mig genom livet. Till en början minns jag att vi var ett gäng lustigkurrar på 10 år som samlades inne på Åhlens skivavdelning och greppade första bästa Onkel Kånkel skiva. Den tog man sedan till kassan, bad om en provlyssning (på den här tiden hade de inte hörlurar) smög tillbaka till skivställen, gömde sig och spetsade öronen till tonerna av exempelvis låten Puttin on the Fritz. Sedan fnissade man sig kissnödig när man såg den förskräckta kärringen i kassan kasta sig på stereon i ett desperat försök att komma åt Stop-knappen. Så här höll åtminstone jag på i cirka 10 år till. De andra skyllde på mognad. Något jag alltid skytt som pesten.

Det bästa var dock att spela skivan hemma. Då jävlar blev det livat. Men det var även ett ganska smidigt sätt för en 10-årig gosse att visa sin mor vilka ord som han numera hade i sin arsenal att bombardera henne med nästa gång hon försökte sig på att sortera porrtidningarna rakt ner i soptunnan. Kort sagt, det längsta av mina barnfingrar rakt upp i valfri föräldrakroppsdel.

Musiken då? Fantastisk rakt igenom. Allt ifrån CP-Svens gitarrspel till Arne Tammers hårda slag på trummorna håller högsta klass. Som om inte detta vore nog så kan ni även gå vilse i basgångarna som släpps fria av ingen mindre än Epilepsi-Kurt. Låt er förföras såsom jag en gång gjorde. Världen behöver inte vara så jävla allvarlig. Släpp fångarna loss det är vår och så vidare. Och apropå det. Det var en gång en gammal gråsosse som ville förbjuda bandet och dess texter. Men herregud. I min värld är det betydligt mer kriminellt att stå och yla om att sommaren är kort i 38 somrar i rad än att skriva om en imaginär volleybollmatch mellan pedofiler. Vilket hade varit jävligt kul att se dessutom.

Men nu är det alltså över. Deras största stund utöver det här erkännandet får bli deras julskiva. Maken till fröjdefull jul får man leta länge efter alltså. Den borde finnas i varje hem. Annars kan jag slutligen tipsa om den här gamla dängan. Per Gessle,  du kan åka tillbaka till din sten i din skog och stanna där och fundera på varför inte du låter lika bra. Som på låten som ni andra hittar Här.

Slutligen, vi kan väl hoppas att den där dansgruppen Bounce passar på att hylla även denna konung postumt. Något jag också tror att de gör. Kanske via några homohoppsasteg nere på Plattan. Jag anmäler mig frivilligt och är väldig lättkoreograferad.

Hejdå. Ta hanttd om varandra nu.