Låt: Beat on the Brat

Album: Ramones

År: 1976

Lyssna här: The Ramones – Beat on the Brat

Ja, jag var alltså inte ut igår. Ångest från torsdagens seans samt tidig start på jobbet var namnen på de två käpparna som sattes i mina hjul. Lika bra det kanske. Vad jag hört hittills från festligheterna så var det ändå överbefolkat, överförfriskat och alldeles… Underbart. Men skitsamma, en dag som denna så kan jag inte ångra mitt oerhört mogna val. Då får den där förbannade balen på slottet ha innehållit hur många trevliga moment som helst.

Istället tillbringade jag min kväll framför en gammal god vän. Tv:n. Där visades en av mina absoluta favoritfilmer. Nämligen The Royal Tenenbaums. Den lyckas alltid få mig på bra humör. I grund och botten en ganska så skum film om jag ska vara ärlig. Skum och mysig. Precis som mig. Det som gör att den är fantastisk är främst två saker. Först så har man tillsatt filmen med några av mina favoritskådespelare. Eller vad sägs om följande namn? Ben Stiller, Owen Wilson, Luke Wilson, Bill Murray och naturligtvis stornöten själv Gene Hackman. Dessa människor skulle förmodligen kunna få en film om en skål med bajs att bli Oscars nominerad. Eller valfri Beckfilm. Inte heller är denna ensamble direkt olik en lista över människor som jag skulle bjuda på min drömmiddag. Ni kanske reagerar på att jag utelämnat Gwyneth Paltrow? Gör inte det. Hon skulle inte ens få sköta serveringen.

Det andra med som gör filmen så bra är att man gett en man vid namn Mark Mothersbaugh fria tyglar att sköta musiken. Just det, samme Mothersbaugh som tidigare var frontman i gruppen Devo. Här vågar jag direkt påstå att ingen film tidigare ens varit i närheten av att haft lika bra artister sjungandes i sig. Ett litet smakprov kanske vore på sin plats? Velvet Underground, Ramones, Paul Simon, Nick Drake, Elliot Smith, Nico, John Lennon, The Clash, Rolling Stones och Van Morrison. Svårt att smiska på fingrarna kan jag säga. Och, ungefär samma artister som jag skulle vilja ha spelandes på ovan nämnda middag.

Slutligen så hoppas jag att åtminstone en av er som var ut igår tänkte tanken som Luke Wilsons karaktär i filmen säger till tonerna av Elliot Smiths låt ” Needle in the hay”. Nämligen- Tomorrow, Im gonna kill myself. Annars har ni inte haft roligt nog.