Alexandra har bloggat sedan datorerna var kopplade till en cykel som hennes dotter fick kämpa på medan hon själv missionerade sina vardagsbetraktelser. I alla fall länge nog för att kunna kalla sig rutinerad. Förutom ett kortare tag under namnet “Miss Bigpanty“, har Alexandra bloggat under pseudonymen “Gremlan” under alla dessa år och detta har vi inte planerna att ändra på nu heller.

Så stolta över att ha henne med oss på detta skenande tåg vill vi med detta inlägg hälsa henne hjärtligt välkommen. Kolla in hennes gamla blogg i väntan på hennes debut på Cramp. Adressen är: http://gremlins.blogg.se/

Enjoy!

Läste häromdagen en till början boring artikel som turligt nog hade en mysig twist. Texten handlade om evolutionen och människans likhet med apor. Av alla däggdjur ute i naturen, är människans DNA mest likt dvärschimpansens. Inte mycket att bli exalterad över, om det inte vore för att den lilla primaten var både bisexuell och översexuell, och det till det yttersta. Tydligen så går de hårt åt varandra så fort läge ges, vare sig en pick, puppa eller rumpa erbjuds, vilket Cramp saluterar. Dock var de ena otrogna rackare också. Betyget sänks således ett par hack. Men lite kul är det ändå att vi till DNA är så lika det lilla kåtdjuret.

Håkan har sedan länge en tatuerad apa på bröstet. Säkert en dvärgschimpans.

Peace

Eftersom det är Håkans födelsedag idag, så får han bli först ut att recenseras. Det får bli redaktionens present till den lilla arbetsmyran helt enkelt. Ett sanningens ord som bara kan göra gott. Blir betyget högt kan Håkan sträcka på sig i den mån den lilla kroppen tillåter. Blir det lågt blir han medveten om sina brister och får chansen att skärpa sig och resultatet blir således att alla kan gilla honom lite mer. Vinst i bägge fallen.

Håkan är en älskvärd person på många sätt och vis. Människor som är så korta till växten som honom har en förmåga att vara det. Man får en känsla av att man vill lyfta upp dem i knät och guppa dem till deras glada och entusiastiska tillrop. Men det känns inte rätt att tilldela honom cred för något som inte har med personligheten att göra, så låt oss gå vidare.

Karaktären då? Den saknas fullständigt. Detta får han pluspoäng för av den enkla anledningen att det är så förbannat tråkigt att vara med någon som kan stå emot när man själv är sugen på att starkölsluncha. Bra där Olsson!

Hygienen får han plus för. Han luktar såvitt vi vet aldrig äckligt. Är enligt eget uttalande noga med deodorant.

Dialekten och skrattet är Håkans starka kort. Själva rösten får man däremot lov att vänja sig med. Men så fort denna process är färdig så kan man vaggas in i hans varma stämma och medryckande skratt.

Generös har han också alltid varit. Tur det, för ingen gillar en gniden jävel.

Kroppen får han ändå ett litet plus för. Detta eftersom han mellan sina heavy sessions, ofta väljer att kasta järn på gymmet i Lidingö där han också är bosatt. Han valde för övrigt att flytta direkt till Ön så fort första kontakten gjordes av företaget bakom Cramp. Så därför ett litet minus för att Håkan så lätt drabbas av storhetsvansinne.

Men en dag som denna är det svårt att hitta det negativa i denne Olsson. Sen så valde faktiskt Härnösands näst bäste bloggare att ta med titeln hit, och börja skriva för oss här på Cramp Magazine vilket vi är honom evigt tacksamma för.

Betyg: 5 av 5