Jag borde som sagt sova istället för att gaffla oväsentligheter här på sajten som man säkert ångrar så fort man slår upp grisögonen imorgon. Däremot så vore livet skittråkigt ifall alla tänkte defensivt dagarna långa. För tillfället känner jag mig frigjord nog till att kopiera picken och publicera eländet, men med detta tilltag finns det en svag känsla av att det imorgon väntar en ångest runt hörnet på steroider och med spikklubba, som inte tolererar sådan konstnärlighet på fyllen.

Solen lyser dessa småtimmar till trots. Åtminstone i sinnet. Om så inte är fallet för er så är jag beredd att dela med mig av min sol eftersom jag är en hedersknyffel av rang.

Solrecept

Låt: She Rode Me Down

Album: Falling Down a Mountain

År: 2010

Lyssna här: Tindersticks – She Rode Me Down

Låt: Can We Start Again?

Album: Simple Pleasure

År: 1999

Lyssna här: Tindersticks- Can We Start Again?

Låt: Dying Slowly

Album: Can Our Love…

År: 2001

Lyssna här: Tindersticks – Dying Slowly

Lite bättre är jag alltså, men jag är fortfarande inte säker på om jag kommer att få se dagsljus ännu en gång. Det är på nätterna som är den största kampen går av stapeln och det är endast då som Satan själv vågar visa sin siluett i dörröppningen. Han ler i mjugg. Han spanar in mig och jag vet inte om han vill se mig död eller naken. Sådan är han Satan. Opålitlig och oberäknelig.

Strax efter klockan tio på kvällen börjar hostan att komma. Framsidan på torson ömmar alltid lite extra vid samma tidpunkt. Jag behöver sova men ryggen tycker bättre om att sitta i den ergonomiska kontorsstolen i vardagsrummet, så sömnen brukar få vänta i några timmar till. Hostan däremot är pålitligheten själv och kan endast botas med en magisk växt som bara kan finnas i den urålderliga skogen utanför den hemliga staden. Eftersom jag ej hittar dit, fortsätter jag att hosta tålmodigt tills det att natten tar sitt slut, och lungorna får äntligen vila en aning med endast några efterskälvningar. Under min uppväxt fanns det en kille från samma område som sade, efter det att hans tjej dumpat honom per telefon, att han kände sig som en utnyttjad sexbomb. Han var kanske 12-13 år. Detta ledde till en hel del skratt, men jag förstår idag den känsla han ville förmedla. När hostan försvinner efter natten förstår jag innerst inne att det är till mitt bästa, men likt förbannat känner jag mig lite utnyttjad när jag blir lämnad på morgonen. Själva sexbomb-grejen är lite oklar men en jävligt skön sak att säga om sig själv.

Ryggen har blivit bättre så jag antar att jag vunnit ett slag mot döden, men detta betyder inte att kriget är över. Nej, Döden och Satan är ute efter min kropp. Det vet jag. De som är vana med spel & dobbel skulle nog ge mig 50/50 odds på att jag får uppleva ännu en till söndagsförmiddag i jordelivet. Jag ska kämpa, men det är tufft.

Innan det är för sent ska jag passa på att ge er en lista som kan ses som ett överlevnadskit. Detta ifall ni är lika drabbade som mig, och ställs öga mot öga med Döden och Satan själv.

• Nötter
• Bonnie Prince Billy
• Sons Of Anarchy
• Treo
• Mina kompisar som fixade grupparbetet.
• Badkar
• Personen bakom pseudonymet “Lynn”
• Tindersticks
• Rena T-shirts i extra mjuk bomull
• Family Guy
• Kall lättmjölk
• Liniment
• Nonchakas