The Witch

Förra veckan gav en liten försmak på det som komma skall i mitt liv. Jag har nämligen bestämt mig fullt ut nu. Valet föll på, trumvirvel… Hemmafru. Eller hemmaman kanske man ska säga. Gärna till någon rik ryska med viss fetisch för leopardkläder, två decimeters stilettklackar och ridpiskor.
-Slav, dy har yntee dammtyrkat i skyypet!
Sedan skulle min Madame straffa mig med ett rapp rakt över barnmaskinen och jag skulle i gengäld slicka hennes tår. Det min ryska Madame inte skulle veta om var att jag vid sidan om samtidigt inlett en affär med hennes dotter från ett tidigare äktenskap, Olga. Jag och Olga skulle göra allt för att röja henne ur vägen, giftmord, gropar i trädgården och björnsaxar utplacerade på toaletten. Såna saker som unga, galna kärlekspar gör alltså. När inte detta fungerar skulle vi istället rymma i en av hennes Mercedesbilar, ingenting skulle stoppa vår kärlek. Vi skulle åka till Paris där vi älskade nätterna långa och spenderade våra dagar på cafeér, skrattandes och drickandes kaffe. Olga skulle tycka att jag borde börja på min bok. Detta tyckte jag lät bra. Första dagarna vid skrivmaskinen gick också bra, men till slut infann sig skrivkrampen. Helvete vad Olga stör, tänkte jag. Kan hon inte gå lite tystare? Hon klampar ju omkring som en jävla elefant för fan… Dessutom har hon blivit jävligt tjock. För att acceptera hennes viktuppgång skulle jag börja med rökheroin. Detta skulle också ge mig tillbaka fantasin som krävs för att kunna slutföra boken. Nu började dock Olgas jävla spargris att sina. Helvete, jag måste ha heroin. Till vilket pris som helst. Priset blev Olgas kropp. Hon fick börja vandra fram och tillbaka på Paris gator och sälja sin stjärt till kåta lastbilschaufförer från Marseille. Fan vad smutsig hon är alltså. Jag skulle aldrig gått med på något sådant. Men då är ju jag i och för sig 37 år och hon 15, men ändå. Någon jävla självrespekt får man ändå lov att ha. Hon äcklar mig så jävla mycket. Under ett rus skulle hon sedan fråga om boken blir bra. Vad i helvete säger hon? Ska hon ifrågasätta min förmåga helt plötsligt? Vem fan är hon egentligen? Jag skulle dock le och säga att allt går perfekt, sedan när hon vänder sig om skulle jag slå en planka i hennes rygg så att hon ramlar ut genom fönstret och dör. Sedan skulle jag skriva ett kapitel och gå och lägga mig.

Men först måste jag alltså träna på att vara hemmafru. Något jag alltså gjort i veckan. Eller vad sägs om följande?

Jag har diskat 5 dagar av 7.

Lagat mat 6 dagar av 7.

Dammsugit och torkat golven.

Putsat fönstren.

Tjyvrökt vita Prince med likasinnade på balkongen.

Läst en bok om en Afghansk pojke och gråtit som en galning.

Inte illa va? Nu ska jag för sista gången på länge till Härnösand. Resan genomförs med tåg. Med extra utrymme så att jag inte riskerar att slå i min vagina när jag sätter mig. Kanske blir det en liten rapport därifrån.