Truckdriving S.O.B

Idag var jag ute på Strandvägen och promenerade. Det var mycket intressant att äntligen få se vad det är för gata som får Monopolgubben att skjuta i byxorna. Dessutom hade jag långtgående planer på att knacka lite dörr och fräckt fråga folk ifall de hade lust att på rak arm byta lägenhet. Den som vågar vinner, så säger alltid mor min. Innan hon sätter sig inne i sin lilla skrubb och gungar fram och tillbaka och ber folk att driva ut den onde anden som bosatt sig i hennes klent byggda kropp.

Skitsamma. Jag kom inte så långt som till dörrknackningen. För när jag gick där på gatan och gjorde hoppsasteg och sjöng att det minsann var jag som var Pippi Långstrump i godan ro så upptäckte jag en stor vattenpöl lite längre fram. Hur ska detta gå? Denna bör jag undvika. Exakt så tänkte jag innan jag försiktigt började närma mig pölen. Sneddandes och på tå snirklade jag mig fram. Pölen var, precis som jag misstänkt, väldigt stor och dessutom väldigt brun och äcklig. Jag tyckte mig dessutom se en fet krokodil ligga i mitten av den, gnagandes på en rollator som en oförsiktig pensionär tidigare haft i sin ägo innan hon trillade rakt när i träsket. Detta skulle inte hända mig dock.

Plötsligt så kom det dock en lastbil från motsatt håll. Jag, van från körkortsutbildningen, uppskattade att vår mötespunkt skulle ske exakt vid pölens mitt. Detta måste också min medtrafikant ha förutspått, för han började gasa på för allt han var värd. Så trevligt och vilken gentleman, hann jag tänka, den snälla farbrorn gasar så att han ska hinna före mig till pölen och kliva ur sin tradare och lägga sin jacka så att jag kan passera pölen utan att bli våt om mockasinerna. Så blev det dock inte. Istället väntade han en smula och lät mig komma till det bruna vattenbrynet innan han gav full gas på sin 24 meter långa kukförlängare och girade den rakt i pölen så att det skvätte över hela min lekamen. Sedan honkade han sitt horn och fick genast tillbaka fler uppskattande tutningar från likasinnade motorburna män. Jag själv hann knappt reagera, inte ett ord fick jag fram. När jag försökte sträcka mitt längsta finger i riktning mot hans bakvagn så sträckte jag istället mitt pekfinger rakt upp i luften i gest som jag inte alls vet vad det betyder. Blöt, förödmjukad och kall. Inte ens ett hederligt gammalt fuckfinger klarade jag av att ge den förbannade amfetaminstinna bondlurken som körde. Förjävligt. Istället fick jag se honom ratta sin polska personvagn rakt mot horisonten. Med sin ena hand gnidandes på växelspaken och den andra ivrigt hamrades på den andra spaken.

Bättre dagar kan man ha. Men jag är numera torr och vid ganska gott mod trots allt. Nu ska jag kolla på text tv. Det är sjukt kul det.

Hejdå.