Until The Morning Comes

Allvarligt så kan jag säga att det här med Twitter inte är det häftigaste jag stött på i mina dagar som nörd. Nu är jag kanske inte en fullblodsnörd eftersom jag saknar glasögon. Jag är dock lite osäker på om brillobligatorium fortfarande gäller. Denna fundering spelar dock ingen roll eftersom jag inte heller tycker om läsk, vilket man måste göra för att gå från puppa till fjäril i nördvärlden.

Men Twitter var det ja. För er som inte vet vad skiten går ut på, så har man max 140 tecken till hjälp att visa var fan skåpet ska stå. På Twitter så handlar det även väldigt mycket om att ha inbördes beundran. Sedan tävlas det också om vilka som har flest followers som det heter. De som har flest fungerar som twitterkändisar och det betyder inte ett jävla skit.

Men.

90 procent av Twitter är alltså skit, men de övriga tio procenten gör att det ändå är rätt fint att ha ett konto på sajten. Förutom att bli uppdaterad av intressanta sajter och tidningar, så finns det några människor som gör att man faktiskt får skratta till ett par extra gånger per dag. För att exemplifiera så huserar “MisterPlan” på Twitter och vem han egentligen är får ni själva lista ut. Jag har faktiskt inte en jävla aning om det, förutom ett fåtal saker som jag nu tänkte dela med mig av: Han heter egentligen Tobias och bär av en bild att döma skägg. Av hans inlägg har jag även förstått att han ibland har objudna gäster i sitt badrum i form av “silverfiskar”.

Under följer utdrag från Tobias a.k.a MisterPlan´s mikrobloggande:

• För silverfiskarna på WC är jag nog Gud. Jag bestämmer över natt och dag. En grym Gud. Då och då dödar jag nå’n. Mina vägar är outgrundliga.

• “Mor, jag tror jag såg Gud under fuktgivarmunstycket igår”. “Ljug inte, pojk. Ingen har sett Gud och överlevt. Hämta en hudflaga åt mig nu”.

• När WC-Gud (jag) kliar sig, får silverfiskarna mat. Jag tänker mig att deras bordsbön framför hudflagorna är: “Thank you Lord, for your bountiful penis”.

• Bönen har silverfiskarna nog lärt sig via Metatron, Guds röst från fjärran. Jag kallar den teve.

• Längtar tills silverfiskarna på WC, blir intelligenta, hittar mig (deras Gud) på Twitter, och inser hur många av oss det finns. Mindfuck.

• Mitt första meddelande till de silverfiskar som avancerar bortom WC-stadiet, till internetåldern och hittar mig, deras Gud på Twitter: BÖH!

Nu är det så att vi gillar Tobias extra mycket eftersom han någon gång under morgondagen kommer att fungera som gästskribent under kategorin Cramps vänner. Det ser vi väldigt mycket framemot och funderar ni på att skaffa Twitter (regeln om att man måste jobba med media är helt borta), så tycker jag att ni omedelbart söker rätt på “MisterPlan” och kryssar för “follow”.

Till vardags så bloggar Tobias här.