Vicious.

Jag blir så förbannad. Idag var tanken att Paddan och jag skulle ta igen för lite förlorad och gammal ost i och med att vi inte träffats så hemskt mycket på slutet. Det var tanken, men som ni nu märker så sitter jag istället här framför datorn och skakar av ilska. Jag hade nämligen helt glömt bort att hon är norra Europas sämsta tv-tittare. Varenda gång hon nuddar kontrollen förvandlas guldet till rent bajs och det är en omöjlighet att ens slänga ett litet getöga i riktning mot burken.

Oj, det gjorde jag nu. Det första som dök upp var en vagina som var öppnad ungefär 2 meter och såg ut som en stor kanot. Mitt i denna kanot låg ett hårigt barnhuvud, redo att få klartecken att skjutas ut i denna stinkande värld. Det enda ungen väntar på är att ägarinnan till kanoten ska räkna klart på sitt danska brölande. “ Eeeettt, phuphuphuphu, Tvåaaaeeeee, phuphuphuphu, Treeeeeiiiiijjjj…” Skandal är vad det är och jag funderar på att klicka fram en egen sida fyllda av liknande bilder och ljud för att göra Paddan lika full av hat som jag själv är.

Men mitt Internet fungerar inte. Jag kan nämligen inte se film, inte kolla på bilder och knappt ens läsa tidningen. Det är ett mindre mirakel att jag får till att skriva här.

Dessutom är det på tok för varmt och jag har inte tagit på mig min Absolut Torr ännu, av rädsla för den enorma klåda som den genererar. Skitsommar.

Men mitt i allt mörker finns det också lite ljus. Mats Sundin var en väldigt trevlig sommarpratare. Det må väl vara hänt att jag är aningen färgad av att i stort sett spelat på samma höga nivå som honom och därför kunde identifiera mig med sakerna han sa. Så kan det vara, men jag tror det inte. Även en lekman bör förstå hur det känns att spela en sjunde och avgörande match i Stanley Cup. Eller en direkt avgörande match för B-Juniorer borta mot Mora. Den enorma pulsen som går igenom kroppen tycker jag att Mats var väldigt duktig på att förmedla ut till alla er som kanske inte fått chansen till sådana matcher. Mest på grund av er bristande talang.

Nu ska jag läsa en bok istället. Vredens Druvor. Jag och Tom Joad är också väldigt lika varandra.